- Det är enorma krav på vad lokala fackliga företrädare måste kunna för att klara sitt uppdrag i dag, säger Susanne Köpsén som skrivit avhandlingen i pedagogik.
För att ta reda på hur det lokala facket skaffar sig kunskaper för att klara sitt uppdrag studerade hon hur lärandet gick till i en fackklubb på en industriarbetsplats i tre år. Vilken det är vill hon inte avslöja.
På arbetsplatsen identifierade hon tre perioder i det fackliga arbetet och lärandet.
I den "revolutionära" fasen lyckas några unga ambitiösa anställda kasta ut den gamla klubbstyrelsen för att själva ta över.
Under "nybygget" skapar de en verksamhet som uppskattas av medlemmarna, men det visar sig att kraven är för många för att orka sköta det fackliga arbetet.
Till en början går de på kurser och tar också hjälp av fackligt erfarna utanför arbetsplatsen. Men tvingas under "reträtten" dra ned på ambitionerna och ägna sig åt styrelsearbete inne på expeditionen.
Något de själva kritiserade den tidigare klubbstyrelsen för.
- När man går på kurs skapar man ett nätverk av andra förtroendevalda och får kontakt med ombudsmän som man kan söka stöd hos. Då flyter arbetet på, men om man har för stora ambitioner så går man snart in i väggen.
- Till sist tycker de att de ska klara det här själva, och utan att de märker det så klipper de med de yttre kontakterna och blir då väldigt ensamma och isolerade. De kanske också förlorar legitimiteten hos medlemmarna.
Susanne Köpsén anser att det lokala facket ställs inför oerhört stora krav i dag.
- Det globala kliver in i det lokala och arbetsgivaren kanske finns på andra sidan jordklotet. Samtidigt har stressen, liksom förändringstakten, ökat och så har det fackliga arbetet decentraliserats, så att makt och ansvar förts över på lokal nivå. Och det dyker ständigt upp nya frågor så att man alltid är bekymrad och stressad över att man måste ta hand om obekanta frågor.
- Det är ofta väldigt komplexa frågor man måste hantera i dag, det kan handla om budgeten, ekonomin, produkttekniska frågor, kompetensutveckling för de anställda och så vidare. Det ställer omfattande krav på kunskaper och lärande och då räcker det inte med att man ska kunna söka i en avtalstext för att förstå.
Att styrelsen har kontakter med fackföreningsrörelsen utanför den lokala arbetsplatsen har en avgörande betydelse, menar Susanne Köpsén.
- Det gäller att använda sig av fackets samlade erfarenheter, kunskaper och resurser som en källa till lärande.
Någon brist i utbildningsutbudet ser hon inte.
- De kurser som finns är säkert till stor hjälp. Men de fackliga företrädarna förväntas ta ansvar för sitt eget lärande och då gäller det också att kunna veta vilken kunskap man behöver. Och att om man går en kurs så måste man också kunna omvandla det man lärt till sitt praktiska handlande på hemmaplan.
Det är därför bra om förbunden kan hitta nya sätt att arbeta tillsammans och finna nya former för lärande, menar Susanne Köpsén.
- Den fackliga rörelsen är ju hierarkiskt uppbyggd och regionalt uppdelad. Kanske kan man samarbeta mer inom förbundet och över regiongränserna, så att det byggs nätverk där de lokala företrädarna kan dra nytta av varandras erfarenheter.
- Eller så skulle företrädarna inom några företag på en ort kunna ingå i ett nätverk.
