Låga nivåer och dåligt stöd för de lokala förhandlarna. Det är vad Carl Liljeroth, SIF-klubbens ordförande på Electrolux i Stockholm, spontant anser om verkstadsavtalet.
Electrolux var ett av de företag som fick problem med förra avtalet. Löneöversynen fördelade pengarna ojämnt och vissa blev helt utan löneökningar.
- Vi förde ett jäkla liv om det, så det vågar nog inte företaget göra om, säger Carl Liljeroth, som är ordförande för klubben med 400 medlemmar.
Han anser att nivåerna i avtalet är något låga, inte för att han är, som han säger vän av höga procenttal. Snarare är det en oro över att löneökningarna inte ger någon större effekt i de anställdas plånböcker, med tanke på prisutvecklingen. Har de tur och förhandlar bra kan de ändå hamna på samma nivåer som under förra avtalsperioden, då lönerna ökade med 11,7 procent på tre år.
Något som fick Liljeroth att reagera var överenskommelsen om arbetstidsförkortning. På Electrolux har man tidigare prioriterat lediga dagar framför högre lön, något som med årets uppgörelse ger mindre ökningar än för dem som gjorde tvärtom.
- Det är en halvsjuk uppgörelse att de som inte valde arbetstidsförkortning ändå kompenseras för det och nu får tre dagar extra. Det är bäddat för bråk när hälften av SIF:s medlemmar får mycket mer än andra hälften. Men det är väl bara att gratulera de som drog vinstlotten.
Alla vi talar med vid vårt besök framhåller ändå arbetstidsförkortningen som det bästa med det nya avtalet. På Electrolux i Stockholm har man i lokal överenskommelse tre extra lediga dagar om året, plus tre från förra avtalet. Efter de kommande tre åren har de nio dagar att ta ut.
- Det är suveränt att man kan ta ut det i timmar och minuter. Det skiljer sig från semestern. Man slipper ta en hel dag och förverka den när man måste vara ledig en förmiddag till exempel, säger Tom Sundell som jobbat med kundservice i 25 år.
Han ser fram emot de lokala förhandlingarna.
- Jag hade förväntat mig något mer i årets avtal. Vi har halkat efter, vår erfarenhet värderas inte i avtalet. Därför är det mer angeläget än nånsin med de lokala förhandlingarna.
Carl Liljeroth bekräftar att man i år ska satsa på låglönegrupperna, främst inom kundtjänst.
- Vi har svårt att förhandla för de här grupperna. Företaget kontrar med att man kan hyra in folk billigare, och då fastnar vi i diskussionerna. De här människorna är väldigt viktiga för företaget. Nu ska vi dessutom titta på hur vi kan höja statusen på deras arbete, genom bland annat kompetensutveckling
Andreas Fransson som arbetar med att tillverka modeller är nöjd med företagets satsningar på kompetensutveckling.
- Jag har fått det jag bett om. Problemet är väl snarare att det inte finns någon möjlighet att lära sig något grundligt. Tiden räcker inte till.
Han hoppas som andra att de låga nivåerna i avtalet ska höjas med löneöversynen.
- Det är väl ingen som vet något om nu, det beror på hur snäll chefen är. Man kan lugnt påstå att olika chefer är olika generösa.
En annan som är missnöjd med löneökningarna är Lillemor Nilsson som arbetat inom företaget sedan 1965.
- Löneökningen är skitdålig rent ut sagt. Jag hade velat ha i alla fall det dubbla. Jag är 56 år och det läggs inga extra pengar på äldre.
Carl Liljeroth hoppas att förhandlingarna ska gå snabbare än tidigare år, då det ibland har dragit ut ända till oktober.
- Att det drar ut så mycket på tiden är ett underkännande av bägge parter, men i synnerhet av arbetsgivaren. Det är ju bara de som tjänar pengar på att vi inte blir klara i tid. Det blir lite tufft om vi ska få med årets ökning redan i marslönen. Bara att hitta tider att förhandla på är ett dilemma, alla är väldigt upptagna, men i mars hoppas jag att vi är klara.
LINDA SVENSSON© siftidningen 2001