De som jobbar inom den offentliga sektorn har grundlagsskyddad rätt att kritisera sina arbetsgivare så länge de gör det som privatpersoner och sköter sitt jobb. Arbetsgivaren är förbjuden att straffa en frispråkig anställd och har heller inte rätt att luska i vem som läckt hemligheter till pressen.

Men allt fler offentliga verksamheter säljs ut och privatiseras och en anställd som varit fri att säga vad han eller hon vill om sin arbetsgivare ena dagen kan andra dagen finna att det inte alls går an att vara öppen om missförhållanden på jobbet.

- Inom det privata kan man glömma allt vad yttrandefrihet heter. Lojalitetsplikten tar över. Även om tystnadsplikt inte alltid är inskrivet i kollektivavtal säger praxis att det finns en dold klausul hos alla som har en privat anställning, säger Anne Alfredson, jurist på LO-TCO rättsskydd. 

Om det är så illa att man ändå behöver kritisera sin arbetsgivare, måste man ha väldigt torrt på fötterna och helst inget egetintresse i att sätta arbetsgivaren på pottkanten. Kritiken, som inte får vara skymflig eller innehålla hot, ska dessutom framföras i första hand till arbetsgivaren, så denne får en möjlighet till bot och bättring.

- Om man därefter går ut offentligt med kritiken gör man det på egen risk. Har man gjort en missbedömning kan man bli ålagd att betala högt skadestånd för den fulla skadan arbetsgivaren gjort, säger Anne Alfredson. 

Arbetsgivaren riskerar inte lika mycket på att göra en miss. Det största skadestånd som betalats ut för en uppsägning på osaklig grund är 100 000 kronor. 

- Den stora faran är att det blir tyst på arbetsplatserna och att folk inte vågar prata om missförhållanden, säger Sussanne Lundberg, jurist på rättsskyddet.

- Det här är helt vansinnigt, säger Per Trehörning på Journalistförbundet som länge propagerat för att yttrandefriheten och rätten att vända sig till pressen ska gälla även inom den privata sektorn.

- Många stora skandaler hade kunnat undvikas om anställda haft rätt att kritisera sin arbetsgivare.