Susanne Ljungs väska blev själva sinnebilden för besinningslös shopping i jakten på materiella värden. Sådan "ytlig" konsumtion ställdes mot "djupare" värden.
Jag vill härmed erkänna att jag också har ägnat mig åt överdriven konsumtion men försöker nu bättra mig. Jag inbillar mig att jag går från materiell hetsjakt till en lugnare tillvaro där varje köp vägs på guldvåg.
Jag tror bestämt att jag kanske är på väg att bli en downshifter.
Valet att minska sin konsumtion, down-shifting, har varit en trend i USA ganska länge men har nu fått ny fart lite överallt i världen till följd av klimathotet.
Att leva enklare och handla mer medvetet går ju hand i hand med att handla ekologiskt. Precis som det finns en tydlig koppling mellan överkonsumtion och miljöförstöring.
Så här skriver Sveriges Konsumenter i Samverkan på sin hemsida: Den ansvarsfulla konsumenten har två huvudstrategier: dels att konsumera mindre (det vill säga undvika konsumtion), dels att konsumera bättre (det vill säga mer etiskt, miljömedvetet och socialt ansvarstagande).
Oj, vad vårt samhälle skulle bli annorlunda om vi alla agerade som ansvarsfulla konsumenter. Vad annorlunda mitt och min familjs liv skulle bli. Vi skulle tveklöst spara in några sköna tusenlappar per år på att handla ansvarsfullare.
Det är väldigt mycket färre saker jag idag tycker att jag "måste ha" jämfört med för bara fem år sedan. Kanske skulle en del av oss kunna spara in så mycket att vi kan gå ner i arbetstid utan att förlora ekonomiskt på det. Så många som 30 procent av svenskarna vill faktiskt arbeta mindre även om det innebär sänkt lön.
Det svåra är att kunna växla ner utan att förlora i trygghet. Minskad inkomst innebär bland annat minskad pension. Har jag verkligen råd med det?
Ja, det beror på vilket liv jag vill leva och vilken trygghet jag hunnit skaffa mig innan jag växlar ner. Hur ser till exempel mitt sparande ut? Har jag råd att sluta spara redan nu? Vad är det som gäller med min tjänstepension?
Säkert kan många av oss som är dryga 40 år med stora eller/och utflugna barn växla ner, arbeta mindre och annorlunda, ha lägre inkomst, utan att marginalerna i tillvaron krymper ihop oss.
Man kan se det omvänt. När vi nått medelåldern och barnen flyttat hemifrån tjänar vi som allra mest och vi har hunnit skaffa oss allt vi behöver.
Jag menar soffor, köksbord och sånt. Vi kanske inte har allt vi "måste ha", en ny bil varje år, en Luis Vuitton-väska eller så.
Om det behovet att köpa mer och mer, dyrare och dyrare inte avtar så kommer vi trots att vi tjänar mer än någonsin och redan byggt upp vår tillvaro, att ständigt behöva en allt högre lön. Till dess att vi blir medvetna och ansvarsfulla konsumenter kommer vi alltid att ha för lite pengar.
Man kan så att säga alltid "hotta upp" sin vagnpark eller garderob oavsett om det "behövs" eller inte. Men som ansvarsfulla konsumenter kan vi plötsligt, oh sköna tanke, ha alldeles tillräckligt med pengar.
Tänka sig, att ha de pengar man behöver.
Jag vill härmed erkänna att jag också har ägnat mig åt överdriven konsumtion men försöker nu bättra mig. Jag inbillar mig att jag går från materiell hetsjakt till en lugnare tillvaro där varje köp vägs på guldvåg.
Jag tror bestämt att jag kanske är på väg att bli en downshifter.
Valet att minska sin konsumtion, down-shifting, har varit en trend i USA ganska länge men har nu fått ny fart lite överallt i världen till följd av klimathotet.
Att leva enklare och handla mer medvetet går ju hand i hand med att handla ekologiskt. Precis som det finns en tydlig koppling mellan överkonsumtion och miljöförstöring.
Så här skriver Sveriges Konsumenter i Samverkan på sin hemsida: Den ansvarsfulla konsumenten har två huvudstrategier: dels att konsumera mindre (det vill säga undvika konsumtion), dels att konsumera bättre (det vill säga mer etiskt, miljömedvetet och socialt ansvarstagande).
Oj, vad vårt samhälle skulle bli annorlunda om vi alla agerade som ansvarsfulla konsumenter. Vad annorlunda mitt och min familjs liv skulle bli. Vi skulle tveklöst spara in några sköna tusenlappar per år på att handla ansvarsfullare.
Det är väldigt mycket färre saker jag idag tycker att jag "måste ha" jämfört med för bara fem år sedan. Kanske skulle en del av oss kunna spara in så mycket att vi kan gå ner i arbetstid utan att förlora ekonomiskt på det. Så många som 30 procent av svenskarna vill faktiskt arbeta mindre även om det innebär sänkt lön.
Det svåra är att kunna växla ner utan att förlora i trygghet. Minskad inkomst innebär bland annat minskad pension. Har jag verkligen råd med det?
Ja, det beror på vilket liv jag vill leva och vilken trygghet jag hunnit skaffa mig innan jag växlar ner. Hur ser till exempel mitt sparande ut? Har jag råd att sluta spara redan nu? Vad är det som gäller med min tjänstepension?
Säkert kan många av oss som är dryga 40 år med stora eller/och utflugna barn växla ner, arbeta mindre och annorlunda, ha lägre inkomst, utan att marginalerna i tillvaron krymper ihop oss.
Man kan se det omvänt. När vi nått medelåldern och barnen flyttat hemifrån tjänar vi som allra mest och vi har hunnit skaffa oss allt vi behöver.
Jag menar soffor, köksbord och sånt. Vi kanske inte har allt vi "måste ha", en ny bil varje år, en Luis Vuitton-väska eller så.
Om det behovet att köpa mer och mer, dyrare och dyrare inte avtar så kommer vi trots att vi tjänar mer än någonsin och redan byggt upp vår tillvaro, att ständigt behöva en allt högre lön. Till dess att vi blir medvetna och ansvarsfulla konsumenter kommer vi alltid att ha för lite pengar.
Man kan så att säga alltid "hotta upp" sin vagnpark eller garderob oavsett om det "behövs" eller inte. Men som ansvarsfulla konsumenter kan vi plötsligt, oh sköna tanke, ha alldeles tillräckligt med pengar.
Tänka sig, att ha de pengar man behöver.
