Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsgivarna vill inte satsa på kvinnolöner

Låglönesatsningar driver upp kostnaderna och leder till ökad arbetslöshet bland tjänstemännen. En satsning på kvinnolönerna ska inte regleras i centrala avtal. Det anser Teknikföretagen apropå Facken inom industrins avstamp inför avtalsrörelsen 2004.
Publicerad
Fackens bedömning av löneutrymmet, 3,5 procent, betecknar Teknikföretagens (tidigare Verkstadsindustrierna) förhandlingschef Karl-Olof Stenqvist som märklig i förhållande till konkurrentländer som Tyskland. Inte heller delar han fackens uppfattning att löneutrymmet endast handlar om det som kan avtalas i avtalsrörelsen.
- Alla lönekostnader måste beaktas, arbetsgivarnas ansvar för den tredje sjuklöneveckan, kollektivavtalade försäkringar som ITP, skatteförändringar och arbetsmarknadsavgifter. Alla pengar är lika dyra. Om det är ett politiskt beslut eller ett ingånget avtal spelar ingen roll.
Reallöneökningar är möjliga om inflationen sjunker. Men med en låg efterfrågan på tjänstemän blir 3,5 procent än mer orealistiskt menar Karl-Olof Stenqvist.
- Risken är att de svagaste företagen slås ut, det blir svårt att upprätthålla sysselsättningen, säger Stenqvist som anser att konjunkturläget talar för en lätt avtalsrörelse där facken hålls tillbaka. Samtidigt befarar han att nivåerna i Kommunals nya avtal försvårar ett nytt Industriavtal.
Sifs prioritering att undanröja osakliga löneskillnader och lyfta kvinnornas löner genom speciella potter eller lönerevisioner vinner inget gehör.
- Det måste lösas på företagsnivå. Det finns en pott till hela företaget, Sif har en roll i det läget. Vid fördelningen finns det principer för att kvinnor och män ska behandlas lika.
Att arbetsmarknaden är könssegregerad och att stora grupper kvinnor arbetar i yrken med lägre löner bemöter Stenqvist med att olika arbetsuppgifter har olika lönetraditioner.
- Det är en utbildningsfråga och en marknadsfråga, det beror på vad man väljer för utbildning.
Fackens krav på arbetstidsförkortning möter ingen förståelse.
- Vi har kommit ned i kortare arbetstid, det finns inget skäl att korta den ytterligare. I stället handlar det om att utnyttja kapaciteten bättre, att flytta arbetstiden efter kundernas behov. Att köpa flexibilitet mot kortare arbetstid.

CHRISTINA SWAHN

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.