Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Arbetsgivarna säger ja till förhandlingar

Även Svenskt Näringsliv vill förhandla om ett nytt huvudavtal. I förra veckan beslutade PTK att ge Mari-Ann Krantz och Lars-Bonny Ramstedt mandat att förhandla. Nu är det bara LO som inte tagit ställning.
Göran Jacobsson Publicerad

- Vi har fått mandat att inleda förhandlingar. För oss är det ganska självklart att göra ett allvarligt försök att skapa ett nytt huvudavtal, säger Jan-Peter Duker, vice vd hos Svenskt Näringsliv, vars arbetsutskott sagt ja till förhandlingar.

Vare sig PTK eller Svenskt Näringsliv säger att något nytt hänt i samtalen mellan de tre centralorganisationerna. Deras bedömning är helt enkelt att det nu är dags att börja förhandla.

De inledande samtalen har pågått sedan i januari. Om nu parterna börjar förhandla är det ett steg på vägen mot ett nytt huvudavtal.

Det var Svenskt Näringsliv som i september förra året bjöd in till förhandlingar om ett nytt huvudavtal. Arbetsgivarorganisationen tog upp bristen på flexibilitet och att de vill ändra på konfliktreglerna och lagen om anställningsskydd. PTK svarade att organisationen uppfattar konfliktreglerna och anställningsskyddet som funktionella och ansvarsfulla. Dessutom lever tjänstemännen under ett ständigt omvandlingstryck.

PTK svarade dock ja på inbjudan och förklarade att omställning, utbildning, rehabilitering, visstidsanställdas utanförskap, ungas möjligheter att komma i arbete efter utbildning samt invandrares möjligheter att få jobb behöver diskuteras i förhandlingarna om ett nytt huvudavtal.

Det handlar om att ersätta det 70 år gamla Saltsjöbadsavtalet med något nytt. Det ses som en av grundpelarna i den svenska modellen, där en bärande tanke är att arbetsmarknadens parter - inte lagstiftarna - ska sköta reglerna på arbetsmarknaden. Även nu förenas centralorganisationerna av viljan sköta bestämmelserna i arbetslivet utan inblandning av regering och riksdag.

Det blir dock inga förhandlingar förrän LO också sagt ja. LO:s styrelse kommer att diskutera frågan den 5 maj.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.