En platsannons om ett jobb som redaktionsassistent på Norstedts förlag lockade Anna Davison, att söka sig till en ny arbetsplats för lite drygt tre år sedan. Hon fick jobbet, sa upp sig från Akademibokhandeln i Göteborg och flyttade sitt pick och pack till Stockholm.
Så småningom fick hon nya arbetsuppgifter och nu har hon en helt annan tjänst inom företaget.
- Som produktionsassistent jobbar jag mer självständigt jag har mitt område som jag har produktionsansvar för. Jag jobbar till exempel med kartonnage - en bok där omslaget är tryck direkt på pärmarna och som har billigare papper. Jag ser till att boka tryckerier, att materialet ser bra ut och gör eventuellt om omslaget så att det passar formatet, berättar Anna Davison, som också har print-on-demand - digitalt tryckta böcker - på sitt bord.
- Jag har alltid varit intresserad av grafisk design och det är på produktionssidan jag vill vara, säger Anna.
Hennes karriärshopp sågs dock som ett hopp åt sidan, och inte framåt, av hennes chefer. De tyckte inte att det fanns anledning till lönehöjning trots det ökade ansvaret och trots att hon höjt sin kompetens genom en kurs i layoutprogrammet Indesign.
- Efter kursen visste jag nog inte att jag hade möjligheten att yrka lönehöjning, säger Anna Davison.
Det var mycket annat hon inte visste då som hon vet nu. Vad arbetskamraterna tjänade till exempel. Men så började en ny assistent och eftersom Anna Davison nu satt med i HTF-klubbens styrelse, uppmanade hon den nyanställda att kräva högre lön.
- Jag började prata lön med andra assistenter och andra i klubbstyrelsen och insåg att jag ligger efter alla i hela huset, till och med lägre än den sist anställda. Det visade sig att det inte bara var min lön som var orättvis, utan att det fanns stora skillnader på andra håll också. Men framförallt insåg jag att vi inte pratar löner som vi borde.
Det skiljer flera tusenlappar mellan henne och den andra produktionsassistenten på företaget. En skillnad som Anna Davison står som ett frågetecken inför. Jo, den andra har längre erfarenhet. Men flera tusen?
Inför årets lönerevision har hon bett om en särskild förhandling. Hon förhandlar inte själv, utan överlåter det åt den löneförhandlingsgrupp som finns på Norstedts.
- Jag tycker det är jobbigt att gå in i förhandling, jag har svårt att skilja på sak och person, säger hon, men är klar över vad hennes lön borde vara:
- Jag tycker jag borde ha 23000 kronor i månaden.
Visst klarar hon sig på sin nuvarande lön, men hon skulle klara sig betydligt bättre om hon tjänade mer. Hon kan varken köpa lägenhet eller bo närmare innerstan, som hon skulle vilja. Efter en radda andrahandsboenden har hon flyttat in i pojkvännen Pers etta i Vårbygård.
- Tjänade jag mer skulle jag förmodligen kunna spara - det kan jag inte i dag. Jag skulle förmodligen kunna bo närmare stan och kanske resa mer.
- Jag kan resa på semestern nu också, men då blir det kärvt, särskilt i slutet av månaden.
Trots löneskillnaderna och trots den outtalade förväntan att man ska vara tacksam att jobba på ett så fenomenalt ställe, trivs Anna bra med sitt jobb, mycket tack vare goda arbetskamrater. Hon tycker att hon får ta det ansvar hon vill och får den hjälp hon behöver för att klara jobbet. Norstedts är ett bra ställe att växa och utvecklas på, anser hon.
-Jag får göra det jag vill för det mesta, jobba med typografi och text som jag gillar. Det är intellektuellt stimulerande arbete. Men det finns en idé om att det är så fantastiskt att jobba på förlag. Det vilar något slags romantiskt skimmer över branschen. Det stämmer delvis, men det är faktiskt ett jobb och det är inte varje dag det känns lika romantiskt att jobba här, säger Anna Davison.