Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Anna på bokförlag: -Här talar vi inte om lönen

För knappt ett år sedan insåg Anna Davison att man inte talade om löner på hennes jobb. <br />-Det är så himla dumt, det gagnar ingen av oss att hålla tyst. Vi måste prata löner, säger Anna Davison, produktionsassistent på Norstedts förlag.<br />
Publicerad
En platsannons om ett jobb som redaktionsassistent på Norstedts förlag lockade Anna Davison, att söka sig till en ny arbetsplats för lite drygt tre år sedan. Hon fick jobbet, sa upp sig från Akademibokhandeln i Göteborg och flyttade sitt pick och pack till Stockholm.
Så småningom fick hon nya arbetsuppgifter och nu har hon en helt annan tjänst inom företaget.
- Som produktionsassistent jobbar jag mer självständigt jag har mitt område som jag har produktionsansvar för. Jag jobbar till exempel med kartonnage - en bok där omslaget är tryck direkt på pärmarna och som har billigare papper. Jag ser till att boka tryckerier, att materialet ser bra ut och gör eventuellt om omslaget så att det passar formatet, berättar Anna Davison, som också har print-on-demand - digitalt tryckta böcker - på sitt bord.
- Jag har alltid varit intresserad av grafisk design och det är på produktionssidan jag vill vara, säger Anna.
Hennes karriärshopp sågs dock som ett hopp åt sidan, och inte framåt, av hennes chefer. De tyckte inte att det fanns anledning till lönehöjning trots det ökade ansvaret och trots att hon höjt sin kompetens genom en kurs i layoutprogrammet Indesign.
- Efter kursen visste jag nog inte att jag hade möjligheten att yrka lönehöjning, säger Anna Davison.
Det var mycket annat hon inte visste då som hon vet nu. Vad arbetskamraterna tjänade till exempel. Men så började en ny assistent och eftersom Anna Davison nu satt med i HTF-klubbens styrelse, uppmanade hon den nyanställda att kräva högre lön.
- Jag började prata lön med andra assistenter och andra i klubbstyrelsen och insåg att jag ligger efter alla i hela huset, till och med lägre än den sist anställda. Det visade sig att det inte bara var min lön som var orättvis, utan att det fanns stora skillnader på andra håll också. Men framförallt insåg jag att vi inte pratar löner som vi borde.
Det skiljer flera tusenlappar mellan henne och den andra produktionsassistenten på företaget. En skillnad som Anna Davison står som ett frågetecken inför. Jo, den andra har längre erfarenhet. Men flera tusen?
Inför årets lönerevision har hon bett om en särskild förhandling. Hon förhandlar inte själv, utan överlåter det åt den löneförhandlingsgrupp som finns på Norstedts.
- Jag tycker det är jobbigt att gå in i förhandling, jag har svårt att skilja på sak och person, säger hon, men är klar över vad hennes lön borde vara:
- Jag tycker jag borde ha 23000 kronor i månaden.
Visst klarar hon sig på sin nuvarande lön, men hon skulle klara sig betydligt bättre om hon tjänade mer. Hon kan varken köpa lägenhet eller bo närmare innerstan, som hon skulle vilja. Efter en radda andrahandsboenden har hon flyttat in i pojkvännen Pers etta i Vårbygård.
- Tjänade jag mer skulle jag förmodligen kunna spara - det kan jag inte i dag. Jag skulle förmodligen kunna bo närmare stan och kanske resa mer.
- Jag kan resa på semestern nu också, men då blir det kärvt, särskilt i slutet av månaden.
Trots löneskillnaderna och trots den outtalade förväntan att man ska vara tacksam att jobba på ett så fenomenalt ställe, trivs Anna bra med sitt jobb, mycket tack vare goda arbetskamrater. Hon tycker att hon får ta det ansvar hon vill och får den hjälp hon behöver för att klara jobbet. Norstedts är ett bra ställe att växa och utvecklas på, anser hon.
-Jag får göra det jag vill för det mesta, jobba med typografi och text som jag gillar. Det är intellektuellt stimulerande arbete. Men det finns en idé om att det är så fantastiskt att jobba på förlag. Det vilar något slags romantiskt skimmer över branschen. Det stämmer delvis, men det är faktiskt ett jobb och det är inte varje dag det känns lika romantiskt att jobba här, säger Anna Davison.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.