- Vi kvinnor är för snälla. Vi begär inte tillräckligt hög lön när vi söker jobb, säger hon.
Alexandra Boije Cipolla är restaurangchef på Scandic i Luleå. För den som känner henne tycks yrkesvalet självklart. Hon föddes i Malmö, men familjen flyttade snart till Sicilien, där hennes far hade fått jobb som hotelldirektör.
-De första fyra åren tillbringade jag på hotellet och i restaurangköket, säger hon på genuin norrländska, så jag kom tidigt in i branschen. Sen har det blivit jobb på ferierna, och så har jag gått på restaurangmanagementskola i England.
Svårt med älgfärsen i början
Nu har hon rotat sig i Luleå även om det var lite svårt att lära sig gilla älgfärs i början. Hon föredrar pasta med skaldjur.
Alexandra hade en period då hon tänkte bli gymnasielärare, men det fanns redan för mycket krogkänsla i hennes blod så hon återvände till restaurangbranschen.
- Det är en viss stämning som inte går att förklara. Det är en speciell sorts människor som finns här, sådana som trivs med att jobba på våra knasiga arbetstider.
Arbetsuppgifterna är många - hon har ett stort ansvarsområde. Det är personalansvar, rekrytering, schemaläggning och upplärning av ny personal.
- Sen sköter jag lönerapporteringen och varubeställningen. Så ansvarar jag för vinlistan och att vi håller våra ekonomiska mål.
På sommaren är det lågsäsong på Scandic. Då tar hon semester och åker till pappas restaurang i Treviso nära Venedig.
Inget julbord i år
- Det var trist, det blir inte samma stämning då. Men vi hade 15 hantverkare som höll på i köket och då funkar det inte när man har ambitionen att servera hemlagade rätter.
I början av veckorna är det mest säljare som bor på hotellet. På helgerna är det olika idrottslag. Luleå har ju elitlag i bandy, hockey och basket och deras motståndare väljer oftast Scandic som högkvarter.
- Jag är inte helt nöjd med min lön den borde ligga på minst 24 000 kronor. Visserligen fick jag 3-4 000 kronor mer än vad jag hade på min förra arbetsplats, men där var jag timanställd så det går inte riktigt att jämföra. Men den borde ligga högre med tanke på att jag alltid gör lite mer än mitt bästa och att jag tar mer ansvar än jag borde - jag ställer alltid upp.
Alexandra klarar sig på lönen, tycker att hon kan hålla en ganska bra standard, mycket därför att hon äter på jobbet. Hon kan även spara lite varje månad.
Arbetstiden är 40 timmar i veckan men den är väldigt flexibel.
- Jag får anpassa den efter vad vi har att göra, ibland blir det långa dagar, men när det är lugnt jobbar jag kanske bara halva dagen.
I restaurangbranschen är det så att män ofta tjänar mer än kvinnor.
- Jag tror att vi kvinnor har svårt att tänka att vi är duktiga, säger Alexandra. Vi är för snälla och vågar inte chansa på att begära hög lön då vi söker jobb, tror att då kanske vi inte får det. Trygghet är viktig för oss. Män är kaxigare. Får de inte vad de vill ha i lön söker de ett annat jobb.
Många inom restaurangbranschen bär på drömmen om att en gång driva en egen liten krog där de kan förverkliga sina drömmar - så icke Alexandra.
- Jag har bekanta som har eget och jag vet hur de får slita, det är inget för mig. Däremot kan jag tänka mig att satsa mer på hotellsidan, jag har tidigare jobbat i receptionen och det gillade jag.
Alexandra Boije Cipolla är restaurangchef på Scandic i Luleå. För den som känner henne tycks yrkesvalet självklart. Hon föddes i Malmö, men familjen flyttade snart till Sicilien, där hennes far hade fått jobb som hotelldirektör.
-De första fyra åren tillbringade jag på hotellet och i restaurangköket, säger hon på genuin norrländska, så jag kom tidigt in i branschen. Sen har det blivit jobb på ferierna, och så har jag gått på restaurangmanagementskola i England.
Svårt med älgfärsen i början
Nu har hon rotat sig i Luleå även om det var lite svårt att lära sig gilla älgfärs i början. Hon föredrar pasta med skaldjur.
Alexandra hade en period då hon tänkte bli gymnasielärare, men det fanns redan för mycket krogkänsla i hennes blod så hon återvände till restaurangbranschen.
- Det är en viss stämning som inte går att förklara. Det är en speciell sorts människor som finns här, sådana som trivs med att jobba på våra knasiga arbetstider.
Arbetsuppgifterna är många - hon har ett stort ansvarsområde. Det är personalansvar, rekrytering, schemaläggning och upplärning av ny personal.
- Sen sköter jag lönerapporteringen och varubeställningen. Så ansvarar jag för vinlistan och att vi håller våra ekonomiska mål.
På sommaren är det lågsäsong på Scandic. Då tar hon semester och åker till pappas restaurang i Treviso nära Venedig.
Inget julbord i år
- Det var trist, det blir inte samma stämning då. Men vi hade 15 hantverkare som höll på i köket och då funkar det inte när man har ambitionen att servera hemlagade rätter.
I början av veckorna är det mest säljare som bor på hotellet. På helgerna är det olika idrottslag. Luleå har ju elitlag i bandy, hockey och basket och deras motståndare väljer oftast Scandic som högkvarter.
- Jag är inte helt nöjd med min lön den borde ligga på minst 24 000 kronor. Visserligen fick jag 3-4 000 kronor mer än vad jag hade på min förra arbetsplats, men där var jag timanställd så det går inte riktigt att jämföra. Men den borde ligga högre med tanke på att jag alltid gör lite mer än mitt bästa och att jag tar mer ansvar än jag borde - jag ställer alltid upp.
Alexandra klarar sig på lönen, tycker att hon kan hålla en ganska bra standard, mycket därför att hon äter på jobbet. Hon kan även spara lite varje månad.
Arbetstiden är 40 timmar i veckan men den är väldigt flexibel.
- Jag får anpassa den efter vad vi har att göra, ibland blir det långa dagar, men när det är lugnt jobbar jag kanske bara halva dagen.
I restaurangbranschen är det så att män ofta tjänar mer än kvinnor.
- Jag tror att vi kvinnor har svårt att tänka att vi är duktiga, säger Alexandra. Vi är för snälla och vågar inte chansa på att begära hög lön då vi söker jobb, tror att då kanske vi inte får det. Trygghet är viktig för oss. Män är kaxigare. Får de inte vad de vill ha i lön söker de ett annat jobb.
Många inom restaurangbranschen bär på drömmen om att en gång driva en egen liten krog där de kan förverkliga sina drömmar - så icke Alexandra.
- Jag har bekanta som har eget och jag vet hur de får slita, det är inget för mig. Däremot kan jag tänka mig att satsa mer på hotellsidan, jag har tidigare jobbat i receptionen och det gillade jag.
