Äldre arbetslösa är pest och parias
Artikeln rubricerad En långtidsarbetslös klagan i förra numret väckte genklang hos många läsare. De flesta stämmer in i stridsropet Återinför TAE, alltså a-kassa till 65-årsdagen utan arbetsplikt.
SIF-ordföranden samtycker. Så icke näringsministern. Men från riksdagen antyds en ljusning.
Laila Gardelin blev arbetslös som 55-åring 1994 när Electrolux Constructor i Motala las ner. Nu är hon 62 och bor i Staffanstorp där sambon har jobb. Tack vare det kan de bo och leva anständigt.
Till synes pigg och glad välkomnar hon och hennes hund oss i det välstädade radhuset. Innerst inne är Laila rosenrasande över vad hon och andra i hennes situation utsätts för:
I min ålder är man pest på arbetsmarknaden och paria på arbetsförmedlingen. De jagar oss med blåslampa. Att alla ska in i aktivitetsgarantin är uteslutande för att regeringen ska komma ner till 4-procentsgränsen öppet arbetslösa.
Att gå till brevlådan är en pina, för vad har de nu hittat på? Jag vaknar på nätterna, är klarvaken, läser en stund, ser på tv, släcker, har ont i magen och går på Losec. Enda skälet till att jag inte har begärt förtidspension är ekonomin. Vid 63 skulle jag få ut bara 8100 kronor brutto i månaden och vid 65 hela 9500 kronor.
Som gift och fyrabarnsmamma var Laila hemma flera år. Efter skilsmässan tog hon ensam hand om döttrarna och arbetade heltid. Under de sju åren som arbetslös har hon med ett undantag fått nöja sig med praktikjobb där det har gällt att sitta av tiden. Nu går hon för tredje gången på ett datortek. 65-årsdagen ser hon fram emot som en befrielse:
Enligt AMS-chefen är aktivitetsgarantin inte tvång utan ett erbjudande och ett sätt att rusta sig för arbete. Men för oss äldre är det meningslöst eftersom vi ändå inte får jobb. De nya a-kassereglerna innebär att snaran dras åt ännu mer. Måste det verkligen vara så?
LISBETH NIEMINEN© siftidningen 2001
SIF:s krav om att införa någon form av TAE står kvar. Det är orimligt att tvinga ut de äldsta arbetssökande i åtgärder. Det finns mycket som är bra med de nya a-kassereglerna och aktivitetsgarantin. Men det finns också delar i förslaget som vi säger nej till.
På vissa orter har det blivit alldeles för stora grupper av agan. Jag har förståelse för dem som kallar det för vuxendagis.
Näringsminister Björn Rosengren:
TAE kommer inte tillbaka. Också för dem över 60 har den relativa arbetslösheten minskat från 1996 till oktober i fjol. Aktivitetsgarantin ska vara en språngbräda tillbaka till arbetsmarknaden. A-kassesystemet ska inte vara medborgarlön utan en omställningsförsäkring när man går från ett arbete till ett annat.
Arbetsmarknadsutskottets ordförande Sven-Erik Österberg:
I riksdagsutskottets s-grupp har vi diskuterat något som vi kallar övergångsarbetsmarknad. Den skulle rikta sig till äldre arbetslösa. De skulle få vanliga jobb betalda av staten. Arbete som normalt inte blir gjort och sålunda inte konkurrerar ut vanliga jobb men höjer livskvaliteten för de berörda. Det kan vara i skolan, äldre- och barnomsorgen, i parker och annan naturvård.
Jag hoppas att vi kan ta ett beslut innan året är slut.
