Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Äldre arbetslösa är pest och parias

Publicerad

Äldre arbetslösa är pest och parias

Artikeln rubricerad En långtidsarbetslös klagan i förra numret väckte genklang hos många läsare. De flesta stämmer in i stridsropet Återinför TAE, alltså a-kassa till 65-årsdagen utan arbetsplikt.
SIF-ordföranden samtycker. Så icke näringsministern. Men från riksdagen antyds en ljusning.

Laila Gardelin blev arbetslös som 55-åring 1994 när Electrolux Constructor i Motala las ner. Nu är hon 62 och bor i Staffanstorp där sambon har jobb. Tack vare det kan de bo och leva anständigt.
Till synes pigg och glad välkomnar hon och hennes hund oss i det välstädade radhuset. Innerst inne är Laila rosenrasande över vad hon och andra i hennes situation utsätts för:
– I min ålder är man pest på arbetsmarknaden och paria på arbetsförmedlingen. De jagar oss med blåslampa. Att alla ska in i aktivitetsgarantin är uteslutande för att regeringen ska komma ner till 4-procentsgränsen öppet arbetslösa.
–Att gå till brevlådan är en pina, för vad har de nu hittat på? Jag vaknar på nätterna, är klarvaken, läser en stund, ser på tv, släcker, har ont i magen och går på Losec. Enda skälet till att jag inte har begärt förtidspension är ekonomin. Vid 63 skulle jag få ut bara 8100 kronor brutto i månaden och vid 65 hela 9500 kronor.
Som gift och fyrabarnsmamma var Laila hemma flera år. Efter skilsmässan tog hon ensam hand om döttrarna och arbetade heltid. Under de sju åren som arbetslös har hon med ett undantag fått nöja sig med praktikjobb där det har gällt att sitta av tiden. Nu går hon för tredje gången på ett datortek. 65-årsdagen ser hon fram emot som en befrielse:
–Enligt AMS-chefen är aktivitetsgarantin inte tvång utan ett erbjudande och ett sätt att rusta sig för arbete. Men för oss äldre är det meningslöst eftersom vi ändå inte får jobb. De nya a-kassereglerna innebär att snaran dras åt ännu mer. Måste det verkligen vara så?

LISBETH NIEMINEN© siftidningen 2001

SIfordförande Mari-Ann Krantz:
–SIF:s krav om att införa någon form av TAE står kvar. Det är orimligt att tvinga ut de äldsta arbetssökande i åtgärder. Det finns mycket som är bra med de nya a-kassereglerna och aktivitetsgarantin. Men det finns också delar i förslaget som vi säger nej till.
–På vissa orter har det blivit alldeles för stora grupper av agan. Jag har förståelse för dem som kallar det för vuxendagis.

Näringsminister Björn Rosengren:
–TAE kommer inte tillbaka. Också för dem över 60 har den relativa arbetslösheten minskat från 1996 till oktober i fjol. Aktivitetsgarantin ska vara en språngbräda tillbaka till arbetsmarknaden. A-kassesystemet ska inte vara medborgarlön utan en omställningsförsäkring när man går från ett arbete till ett annat.

Arbetsmarknadsutskottets ordförande Sven-Erik Österberg:
–I riksdagsutskottets s-grupp har vi diskuterat något som vi kallar övergångsarbetsmarknad. Den skulle rikta sig till äldre arbetslösa. De skulle få vanliga jobb betalda av staten. Arbete som normalt inte blir gjort och sålunda inte konkurrerar ut vanliga jobb men höjer livskvaliteten för de berörda. Det kan vara i skolan, äldre- och barnomsorgen, i parker och annan naturvård.
–Jag hoppas att vi kan ta ett beslut innan året är slut.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.