De anställda på it-företaget Compugroup Medical, tidigare Profdoc, fick för flera år sedan frågan hur de ställde sig till kollektivavtal. Intresset var svalt -  företaget var då en tämligen liten samspelt grupp där frågor lätt kunde lösas över fikabordet.

- Jag tror inte folk riktigt förstod vad ett kollektivavtal innebar. Vi hade det ganska bra och var rädda att vissa förmåner skulle försvinna, säger Sandra Sjöåker, som jobbat på företaget i 16 år.

Men de förmåner som fanns hade arbetsgivaren kunnat dra tillbaka utan problem. Dessutom såg villkoren och extratilläggen olika ut beroende på vilken avdelning man jobbade på.

Företaget har växt så det knakar och för några år sedan köptes det upp av en tysk koncern som körde igång den ena omorganisationen efter den andra. Kollektivavtalsfrågan kom på tapeten igen och den här gången var personalen mogen. En majoritet röstade för avtal. Och ledningen var med på noterna.

-  Det kändes som de också var positiva, det var inget motstånd alls, säger Gertrud Norewall. 

- Eftersom det värkte fram fick ledningen en chans att se fördelarna med det hela, säger Calle Gottfridsson.

-   De insåg att det blir lättare att förhandla med ett förbund i stället för att behöva kalla in elva olika förbund, säger Susanne Pettersson, ombud i Unionen Uppland som hjälpt till med både kollektivavtalet och klubbildandet.

När kollektivavtalen väl var i hamn väcktes tankarna ganska snart på att bilda en riktig klubb. De personalråd som funnits i klubbens ställe har mer fungerat som trivselklubb än något annat.

- Under resans gång  har vi försökt ta upp allvarliga frågor i personalrådet, men ofta slutade det med val av gardiner, säger Calle Gottfridsson, som tillsammans med Gertrud Norewall, Sandra Sjöåker, Håkan Vemmenby och Anne Wiklund, sitter i interrimstyrelsen för den nybildade klubben.

Hälften av de runt 60 anställda är med i den nya Unionenklubben som kommer att hålla sitt första årsmöte tidigt i vår. Den nystartade klubben står inför stora utmaningar.

- De sista åren har varit turbulenta med stora projekt och omorganisationer där vi ofta ställts inför fait accompli, säger Calle  Gottfridsson. Men en omorganisation har väldigt svag chans att lyckas om den inte är förankrad och genomtänkt.

- Finns det en fackklubb att diskutera med kanske ledningen kan fundera ett varv till innan man spikar en omorganisation, säger Sandra Sjöåker.

- Folk här är oroade - ingen vet riktigt vad som händer. Vi behöver större tydlighet och framför allt arbetsro, efter alla omorganisationer så känns det faktiskt som om folk jobbar i olika organisationer.