Zimbabwes ekonomi har befunnit sig i djup kris, med världens högsta inflationstakt på flera hundra miljoner procent, men i år har familjen Bergström-Mabasa lyckats klara sig utan matpaket från vänner och bekanta.

- Våra löner är fortfarande löjliga med svenska mått mätt. Själv tjänar jag 234 US-dollar (runt 1 500 kronor) i månaden, säger Ylva Bergström.

Hon kom till Kwekwe, en industristad i centrala Zimbabwe, som medföljande 1983. Då var hon nyutexaminerad förvaltningssocionom och sökte jobb inom kommunen. Hon fick inget svar, kanske var det inte så politiskt korrekt att anställa en vit kvinna, tror hon. Däremot luskade någon på Kwekwe Technical College ut att hon också hade en gymnasieingenjörsexamen. Dessutom hade hon arbetslivserfarenhet från Scania i Södertälje där hon jobbade som elevingenjör och sedan tekniker i drygt tre år. Hon ombads att söka jobb som lärare och fick tjänsten.

- På den vägen är det, säger Ylva Bergström som senare flyttade till Bulawayo, som ligger söderut med Botswana som närmaste grannland, och Bulawayo Polytechnic där hon är lektor.

Ingen dag är den andra lik

Zimbabwe har tre officiella språk, engelska, shona, sindebele. Ylva Bergström undervisar på engelska. Några gånger när hon rest i landet har hon behövt tolk. De fyra åren på teknis har kompletterats med flera tekniska utbildningar och en magisterexamen i administration. Hon har undervisat i matematik och fysik, just i år lär hon ut ritteknik och den teoretiska delen av verkstadsteknik.

- En av tjusningarna med att vara lärare är att det inte finns någon dag som är den andra lik. Även om kursplanen och ämnet är samma så är eleverna olika från år till år.

Första lektionen börjar klockan åtta på morgonen. Eftersom Ylva Bergström är lektor med ansvar för klassrummen är det hon som ser till att låsa upp skolan. Hon hämtar den blankett som alla lärare och annan personal skriver sitt namn på, med klockslag när de har anlänt till jobbet. När hon låst upp rummet för ritteknik kan eleverna komma in och ställa i ordning det de ska jobba med.

- Lektionen börjar när jag stänger dörren, alla vet att nu är det dags för dagens inledning av vad vi ska göra. De som kommer sent får vänta utanför tills jag har slutat prata med dem som kom i tid.

Snabblunch

Lektionerna pågår i fyra timmar, mestadels ritar eleverna. Ylva Bergström kollar vad de gör och rättar till. Vid rasten klockan tio skyndar hon till kontoret eller till administrationen för lite pappersarbete. Mellan tolv och ett är det lunchrast.

- Jag brukar dricka te och äta en smörgås eller snabbnudlar medan jag läser lite i en bok.

På eftermiddagen kan det vara en fyratimmars lektion igen med en annan grupp, eller administrativt arbete. Varje onsdag har hon möte med forskningskommittén för skolan.

För tjugofem år sedan gifte Ylva Bergström om sig. Hon och Gilbert M Mabasa bor tre minuter bort från skolan. De har sex barn, alla vuxna och utflugna.

- Tre har jag fött personligen och tre extra har kommit till oss på olika vägar.

Sverige har förändrats

Ylva Bergström har inte råd att resa till Sverige särskilt ofta. Hon kan längta till synen av hav, sjöar och vattendrag. Zimbabwe är ju ett kustlöst land. Det hon inte saknar med Sverige är kylan - i alla avseenden.

- Både jag och Sverige har ändrat oss under alla dessa år. När jag lämnade Sverige i början av åttiotalet fanns det inga afrikaner förutom i Stockholm och kanske i Göteborg. Nu är hela stadsdelen Vivalla i Örebro där jag växte upp och där min mor fortfarande bor kvar, full av flyktingar från Kongo-Kinshasa och Somalia. Jag lämnade ett Sverige med endast statliga skolor, nu är det kommunala skolor och friskolor. Politiken ser annorlunda ut och Sverigedemokraterna har gått framåt.

Den största förändringen hos henne själv är att hon har blivit kristen.

- Jag ser hur innerligt och glädjefullt umgänget med Gud är här jämfört med de flesta kyrkor i Sverige. Den skillnaden i förhållningssättet till religionen tillsammans med frågan om hur min man skulle bli bemött och vad han skulle kunna tänkas få jobb Sverige gör att vi kämpar vidare här. Här gör vi större nytta.