- Står det inga siffror så blir det inget. Vi är en ideologisk testplan för arbetsgivarna att genomföra beslut som fattas utomlands, säger Sifklubbens ordförande Anders Åberg.
Intresset för årets avtalsrörelse är stort bland medlemmarna. När det går bra för företaget ser man chansen att få revansch för det förra avtalet där man anser att facket vek ned sig.
- Man anser att om vi inte får ett bra avtal den här gången får vi det aldrig. Det var väldigt mycket besvikelse efter förra avtalet. Alla var uppeldade och beredda att ta strid för våra krav. Det blev totalt antiklimax när man skrev på, säger Anders Åberg.
Debatten om de höga chefernas lönelyft, bonusar och optionsprogram har påverkat medlemmarna berättar han. I diskussionerna som förs är tongången snarare att kraven är för lågt ställda från början. 3,9 procent anses vara en droppe i havet med tanke på företagets vinster.
- När det går så fruktansvärt bra vore det märkligt om det inte finns något för dem som jobbar ihop pengarna. Folk är taggade. Ingen är riktigt glad över en eventuell konflikt. Jobbet läggs på hög och bildar en bulle man måste ta itu med till slut, vilket är besvärligt minst sagt. Vi hoppas det blir ett avtal den här veckan, men vi vill att det hamnar i närheten av våra förväntningar, säger Anders Åberg.
Också på Sandvik har den offentliga debatten om ägare och chefer som berikar sig gjort att de anställda vill ha en större del av kakan.
- Förväntningarna ligger runt 4 procent. Allt under det är en besvikelse, säger Göran Lindstedt, Sifklubbens ordförande i Sandviken.
Däremot kan vinstdelningen som vissa anställda får del av vara en hämsko på stridsviljan tror han.
- Om du får 20 000 kronor i handen påverkar det hur upprörd du blir över några tiondelar i avtalet.
Varken Anders Åberg eller Göran Lindstedt hyser några större förhoppningar om att det blir något avtal när nu opo:na lägger fram sitt slutbud senast i morgon bitti.
- Det finns inga tecken på att man kommer upp i de nivåer vi kan acceptera, säger Göran Lindstedt.

LINDA SVENSSON