Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

450 bort från SSAB

- Det är knappt bläcket har torkat på det avtal vi nyss tecknat som innebar att 100 tjänstemän fick sluta. Det känns jättesurt att börja om den här processen igen.
Det säger Uno Granbom, Unionenklubbens ordförande på SSAB i Luleå, efter dagens besked att företaget varslar 450 anställda om uppsägning.
Linda Svensson Publicerad

Liksom för övrig industri tog det tvärstopp i efterfrågan för SSAB vid krisen 2008/2009. Men där andra har hämtat in tappet, har SSAB inte lyckats. Den främsta anledningen är järnmalmspriserna.

- Priset har gått rätt upp, det fördubblades på bara några år. Det kan vi inte ta ut på färdig produkt, de som köper våra grejer har inte kunnat betala mer, säger Uno Granbom.

- Vinsterna som vi tidigare delade på har gått ograverat till LKAB nu. Det har varit en oerhörd efterfrågan från Kina som gjort att de kunnat sätta nästan vilka priser de vill, det finns köpare i alla fall.

Det är också mot malmfälten som de uppsagda kan vända blicken vad det lider. Där råder skriande brist på arbetskraft. Men avstånden är stora mellan Luleå och Kiruna eller Pajala.

- De gör ju så att de jobbar hårt en vecka och är ledig nästa. Men det är klart, är man van att ha ett vanligt familjeliv är det inte så roligt att vara borta varannan vecka, säger Uno Granbom.

SSAB har cirka 7 000 anställda i Sverige. Det nu lagda varslet kommer till 90 procent att beröra metallare på samtliga tre orter där företaget är verksamt: Luleå, Borlänge och Oxelösund.

- Man blir lite cynisk i sådana här lägen. Det var inte så länge sedan ledningen stod upp på stämman och sade att personalen är den viktigaste resursen. Nu känns det som en resurs man helst vill bli av med, eller i alla fall inte vill betala för. Nej, det är ingen bra dag i dag, säger Uno Granbom.

Fakta

Antalet varsel har ökat på ett år, från 4 540 i september förra året till 7 329 i september i år. Samtidigt har antalet nyanmälda lediga platser hos Arbetsförmedlingen minskat.

Källa: Arbetsförmedlingen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.