Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Unionen tar strid i EU-domstolen

Det tog närmare fem år att komma dithän, men nu har Unionen argumenterat i EU-domstolen om huruvida fyra medlemmar borde fått längre uppsägningstid när de sades upp. Hur lång tid det tar innan avgörandet fälls är osäkert, men utgången kommer att få stor betydelse i hela Europa.
Johanna Rovira Publicerad
Jonas Stenmo (chefsjurist Almega)
David Hellman (jurist på Unionen) och Ullika Dalén (chefsjurist Akademikerförbundet SSR) är tillsammans ombud i målet. Här på plats i EU-domstolen. Jonas Stenmo (chefsjurist Almega)

För fem år sedan, 2011, sades fyra Unionenmedlemmar upp från sina jobb. De hade alla följt med vid övergång av verksamhet, deras verksamhet hade med andra ord köpts upp eller tagits över av en ny arbetsgivare. Enligt lagen om anställningsskydd är det den sammanlagda anställningstiden som ska räknas om det efter en övergång blir tal om uppsägningar.

I nästan alla kollektivavtal för tjänstemän på den privata arbetsmarknaden finns det dessutom en utvidgning av lagen, som innebär att den som fyllt 55 år och har mer än tio års sammanhängande anställningstid har rätt till tolv månaders uppsägningstid.

– Man utgår från att det kan ta lite längre tid för gamla trotjänare att hitta nya jobb när de fyllt 55 år, säger David Hellman, jurist på Unionen.

Eftersom de fyra medlemmarna alla hade åldern inne när de blev uppsagda, och hade varit anställda sammanlagt mellan 13 och 41 år, anser Unionen att de hade rätt till ett års uppsägningstid enligt avtalet.  Men arbetsgivarna hävdar att kollektivavtalets utökade uppsägningstid inte gäller vid övergång av verksamhet. Unionen åberopar ett EU-direktiv för att stärka sin tolkning av avtalet.  

 Enligt överlåtelsedirektivet ska ingen missgynnas enbart på grund av övergången. Att inte få tillgodoräkna sig anställningstiden är ett missgynnande, säger David Hellman, som förra veckan förhandlade i EU-domstolen om medlemmarnas anställningstid.

Arbetsdomstolen (AD) har prövat ett liknande fall tidigare å fackförbundet Kommunals vägnar, men den gången fanns avtalsvillkoret bara hos den ena arbetsgivaren. EU-domstolen sade den gången nej till ett så kallat förhandsbeslut.

I Unionens fall finns avtalsvillkoret för 55-plussarna hos både nya och gamla arbetsgivaren.

– Processen har varit otroligt utdragen – det dröjde två år innan AD:s beslut och sedan har EU-domstolen tagit mer än ett år på sig. De ombud som startade det här har hunnit sluta på Unionen, säger David Hellman.

– Det är ytterst ovanligt att AD ställer frågan till EU-domstolen och det är första gången AD gör det på Unionens begäran. Vi har drivit den här jätteviktiga principfrågan så långt det är möjligt och utgången kommer att få betydelse, inte bara i Sverige, utan hela Europa.

En för Unionen positiv utgång kommer givetvis även att beröra de fyra medlemmarna som får rätt till skadestånd för brott mot kollektivavtalet. Om utgången blir positiv eller ej vill dock David Hellman ogärna sia om.

– Juridik är inte någon vetenskap - det handlar om saklig argumentation. Men jag tyckte förhandlingarna i EU-domstolen gick bra, säger han. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.