Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
TCO har ända sedan de nya reglerna för visstidsanställning infördes 2007 påtalat att de möjliggör ett staplande av visstidsanställningar, och därmed ett missbruk av reglerna.
I september 2013 anmälde organisationen Sverige till EU-kommissionen för brott mot EU:s visstidsdirektiv, som är striktare än de nuvarande svenska reglerna. Men beslut från kommissionen dröjde, och frågan om de svenska reglerna skulle komma att prövas i EU-rätten låg sedan som ett lågintensivt åskmuller över arbetsmarknadsdepartementet.
När Ylva Johansson så tog över ministerposten förra hösten lovade hon att reglerna kring visstiderna skulle skärpas. I maj lämnade regeringen ett förslag (Ds 2015:29), som 50 domstolar, förbund, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, universitet och högskolor nu svarat på. Remisstiden gick ut den 31 juli. (Unionen har inte lämnat enskilt remissvar utan svarar genom centralorganisationen TCO.)
Som manöver för att undvika prövning i EU-rätten får förslaget från de flesta godkänt (dock ej alla, se nedan), men som lagtext blir det underkänt.
”Formuleringen av bestämmelsen är svårtolkad, närmast obegriplig, och konstruktionen systemfrämmande. Om syftet är att ändra i den svenska lagstiftningen på minsta möjliga sätt så har syftet uppnåtts”, står det i LO:s syrliga kommentar.
”Den föreslagna kompletteringen är tämligen teknisk till sin natur”, skriver Sveriges Ingenjörer, som befarar att den kan uppfattas som för svår och därför inte får genomslag.
Otydligheten i lagtexten kan innebära att den kommer i konflikt med EU-rättens effektivitetsprincip, varnar TCO. Effektivitetsprincipen innebär att nationella bestämmelser inte får göra det praktiskt omöjligt eller orimligt svårt för enskilda att utöva rättigheter enligt EU-rätten. Dessutom kan den få till effekt att arbetsgivare helt avstår från att anställa, då det upplevs för besvärligt, skriver TCO.
En krångligt formulerad lagtext kan dock också skapa jobbtillfällen. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg konstaterar förvisso att det utifrån förslaget blir svårt för en ickejurist att sluta sig till hur och när en allmän visstidsanställning övergår i en tillsvidareanställning, men å andra sidan:
”Det handlar (…) typiskt om arbetsgivare som i sin anställningspolitik har trätt över rimliga gränser och som i strid mot visstidsdirektivets syfte annat än tillfälligtvis anlitar arbetstagare på tidsbegränsade anställningar. Det är en naturlig utgångspunkt att en sådan arbetsgivare anlitar professionella rådgivare”, skriver hon.
Även Arbetsdomstolens jurister anser att förslaget är svårläst och bidrar konstruktivt i sitt remissvar med ett eget förslag på hur lagtexten skulle kunna benas upp och förtydligas.
Såväl TCO som Advokatsamfundet är dessutom tveksamma till att förslaget som det ser ut i dag faktiskt innebär att Sverige uppfyller EU:s visstidsdirektiv. Advokatsamfundet påpekar att det enbart tar sikte på LAS och inte också innefattar kollektivavtalens specialskrivningar, och därmed torde hamna utanför EU-direktivet. TCO menar att EU-rätten kräver ett tak på den tidsperiod som avses, och pekar på att det egna förslaget (se rutan till höger) bättre skulle säkerställa att Sverige undviker att ställas inför rätta i EU-domstolen.
På arbetsgivarsidan anser såväl Svenskt Näringsliv som Företagarna och IDEA att nuvarande reglering av visstider räcker gott och att det nya förslaget därmed är onödigt – om än inte orimligt. Dock kritiserar man regeln om upp till 180 dagars lucka mellan två visstider för att de ska räknas ihop, som alla tre arbetsgivarorganisationer anser vara för lång. Svenskt Näringsliv jämför med EU-rättens praxis där luckor på upp till 60 dagar räknas ihop.
Läs mer:
Regeringens förslag: Sammanlagt över två år allmän visstidsanställning (med eventuella uppehåll på upp till 180 dagar mellan anställningsperioderna där även vikariat och säsongsanställning kan ingå som länkar i kedjan) = tillsvidareanställning.
TCO:s & SACO:s förslag: Sammanlagt minst tre års visstid (oavsett form av visstid) under en femårsperiod = tillsvidareanställning.
Under medarbetarsamtal med sin chef berättade mannen att han var intresserad av att starta egen verksamhet. Kollegor till honom hade gjort samma sak, gått ned i tid och arbetade nu som konsulter på trafikskolan. Strax efter mötet blev han avskedad med motiveringen att han agerat illojalt.
Trafikskolan han registrerat var vilande, han bedrev ingen verksamhet och hans arbetsgivare förlorade varken några kunder eller affärer på grund av honom. Han hade dessutom informerat sin chef om planerna.
– Att enbart starta upp ett eget bolag utan att aktivt bedriva verksamheten är inte tillräckligt för att anse det vara illojalt mot arbetsgivaren. I begreppet ligger att det måste finnas en viss skada för arbetsgivaren och så är det inte i det här fallet, säger Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen och företräder medlemmen i Arbetsdomstolen.
Förutom att arbetsgivaren inte lidit skada av trafiklärarens sidobolag, var uppsåtet inte att vilseleda sin arbetsgivare. Tvärtom var han transparent, enligt stämningsansökan.
– Vår medlem har varit helt ärlig med sin arbetsgivare. De har fört en dialog om saken, vilket inte var konstigt med tanke på att flera kollegor har haft exakt samma upplägg. Att han blev avskedad kom som en överraskning.
Unionen stämmer nu arbetsgivaren på sammanlagt 150 000 kronor plus utebliven lön.
* Kollega har bett trafikskolan i södra Sverige om en kommentar om tvisten. De svarar via mejl att de inte kommenterar pågående ärenden.
Mannen hade arbetat på Icas lager i fyra år när han i mitten av juni i år blev utvald att göra ett drogtest på sin arbetsplats. Provet bestod av ett salivprov och utfördes i ett konferensrum av en man som presenterade sig som certifierad provtagare.
Tre dagar senare – en lördag klockan nio på kvällen – blev lagerarbetaren uppringd av en läkare från ett laboratorium som berättade att drogtestet gett positivt utslag för amfetamin. Lagerarbetaren blev chockad över anklagelserna.
– Vår medlem är helt säker på att det måste ha skett ett misstag eftersom han aldrig har använt något narkotikaklassat preparat, säger Sofia Wolff, förbundsjurist på Unionen, som företräder lagerarbetaren.
Ett par veckor senare valde Ica att avskeda lagerarbetaren. Motiveringen var att han gjort sig skyldig till narkotikabrott samt drograttfylleri då han kört truck under sitt pass efter provtagningen.
Under de följande förhandlingarna har Unionens representanter vid upprepade tillfällen bett att få ta del av testresultatet, men utan att arbetsgivaren kunnat presenterat något sådant. När Unionen bad att få ta del av ett ackrediteringsintyg för bolaget som utfört provtagningen visade det sig att företaget saknade ett sådant intyg. I stället framkom det att testerna utförts av en underleverantör som Ica inte kände till namnet på.
– Vi anser att all sådan här provtagning ska utföras legitimerad sjukvårdspersonal som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen. Men eftersom Ica inte har kunnat uppge företagets namn har vi inte ens kunnat kontrollera vem som utfört testerna, säger Sofia Wolff.
Unionen har nu stämt Ica i Arbetsdomstolen och kräver 190 000 kronor i skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd. Förbundet menar att det helt saknas grund för att avskeda medlemmen och slår också fast att Icas testprocess inte varit tillräckligt rättssäker. Sofia Wolff förklarar varför:
– Det ska inte räcka med ett enda positivt salivtest. När medarbetaren nekar till att ha tagit droger borde arbetsgivaren ha gått till botten med var det kan ha uppstått ett fel i den här provtagningskedjan.
Enligt Unionens jurist borde Ica ha gjort nya analyser av båda de insamlade salivproverna, genom att skicka ett av dem till ett annat laboratorium samt granskat om det aktuella provet kan ha blivit kontaminerat eller förväxlats på vägen.
Inom rättsväsendet ställs det mycket höga krav på rättssäkerheten i samband med drogtester i arbetslivet. Unionen påpekar att ett salivprov inte är tillräckligt för att fastställa om en person haft narkotika i blodet. Enligt Rikspolisstyrelsens förskrifter är blodprov och urinprov de enda metoderna som används för att fastställa detta.
Vidare menar Unionen att det underlag som Ica presenterade vid den centrala förhandlingen i september – ett oidentifierbart provsvar – skulle kunna tillhöra vem som helst.
Unionen har förgäves begärt att få tal del av arbetsgivarens dokumentation om hur provtagningen och transporten till laboratoriet gått till.
– Det är uppåt väggarna. De har tagit ett enda test som vi inte har fått se förrän efter avskedet och då var det maskat så vi kunde inte kontrollera vems prov det var. Vi anser att vår medlem har blivit oskyldigt dömd här, säger Sofia Wolff.
Ica svarar Kollega i ett mejl att företaget inte kommenterar enskilda individärenden, men understryker att man rent generellt har nolltolerans mot drogpåverkan på sina arbetsplatser.