Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Jobbade 464 timmar extra - utan betalning

Arkitekten hade en deltidstjänst men beordrades att jobba heltid. De 464 timmarna som hon jobbade extra fick hon aldrig kompensation för och nu stämmer Unionen ingenjörsbyrån.
Lina Björk Publicerad
Shutterstock
Arkitekten var anställd på en deltidstjänst men fick jobba 464 timmar mer än sitt kontrakt. Shutterstock

Redan i början av arkitektens anställning visade sig behovet av arbete vara mer än den 75 procents tjänst hon var anställd på. När hon flera månader i rad beordrades att jobba mertid tog hon upp frågan och möjligheten att skriva ett anställningskontrakt på heltid med sin chef. Ingenjörsbyrån sade nej, men fortsatte att beordra henne att jobba mer än sin ordinarie tjänst.

Sammanlagt jobbade arkitekten 464 timmar mer än hennes anställningskontrakt sade. Enligt avtalet skulle hon då kompenseras med ledighet, eller pengar om ledigheten inte togs ut. Men hon fick varken det ena eller det andra. Nu stämmer Unionen företaget på sammanlagt 104 400 kronor t tingsrätten.

Läs mer: Arbetsgivarens ansvar om du jobbar för mycket

Mertid och övertid

När en deltidsanställd arbetar utöver sin ordinarie arbetstid kallas det mertid. En deltidsarbetande medarbetare måste först arbeta upp till den ordinarie arbetstiden för heltid innan det kallas övertid.

I arbetstidslagen finns inga regler för vilken ersättning medarbetare ska få vid övertidsarbete. Det regleras i anställnings- eller kollektivavtal. Enligt praxis på arbetsmarknaden är huvudregeln att arbetsgivaren, med stöd av sin rätt att leda och fördela arbetet, har rätt att beordra övertid då det finns ett behov för det i verksamheten. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Anställd eller inte – vad gäller?

Du får ett jobberbjudande och tackar ja, men något anställningsavtal har du inte skrivit på. Är du ändå anställd? Ja, det kan du vara. Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter förklarar när ett anställningsavtal blir bindande och när ett misstag kan få betydelse.
Lina Björk Publicerad 28 oktober 2026, kl 05:59
Två personer skakar hand, den ena håller ett dokument
Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan också ingås muntligen. Men vid en tvist kan det bli svårare att bevisa vad parterna har kommit överens om. Foto: Colourbox

Ali Alshihan, 26, från Älmhult sökte flera jobb på Ikea och kallades till en videointervju. Kort därefter fick han ett jobberbjudande, men erbjudandet drogs tillbaka. Enligt Ikea hade mejlet skickats till fel person.

Men när blir ett jobberbjudande egentligen ett bindande anställningsavtal? Och måste anställningsavtalet vara skriftligt för att gälla? Unionens förbundsjurist Viktor Anesäter vill inte uttala sig om det enskilda Ikea-fallet, men förklarar vad som gäller generellt.

När blir ett anställningsavtal bindande?

Viktor Anesäter

– För att ett avtal ska gälla behöver parterna vara överens om de viktigaste villkoren. Ett anställningsavtal behöver inte vara skriftligt utan kan träffas muntligen. Ofta utfärdar dock arbetsgivaren någon form av anställningsbevis eller skriftlig bekräftelse. Det beror bl.a. på att en arbetsgivare är skyldig enligt lag att lämna skriftlig information till arbetstagaren om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet.

Om du och arbetsgivaren är oense om anställningen, hur gör man då? 

– Den som säger att ett anställningsavtal har ingåtts behöver kunna visa att det är så. Oftast är det därför arbetstagaren som måste bevisa att hen faktiskt har blivit anställd. Mot den bakgrunden är det mycket viktigt att en arbetstagare ser till att de villkor man kommit överens om med arbetsgivaren också framgår skriftligen eftersom det annars kan vara svårt att bevisa.

Spelar det någon roll om den som söker jobbet missförstår situationen? 

– Den som gjort ett förklaringsmisstag inte är bunden av misstaget om den som mottagit förklaringen insåg eller borde ha insett att det rörde sig om ett missförstånd. Även det motsatta gäller, en person som är i god tro och inte hade någon anledning att misstänka att det var ett misstag, och som har accepterat anbudet under den förutsättningen kan ofta göra gällande att ett avtal har ingåtts.