Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

AD: Ett år är 365 dagar

Hur många dagar ska gå innan en visstidsanställning övergår i en tillsvidareanställning? Det har det tvistats om i Arbetsdomstolen som nu kommit fram till hur man ska räkna.
Lina Björk Publicerad
Christine Olsson/TT
Ett år ska beräknas efter kalendermånaderna slår Arbetsdomstolen fast. Christine Olsson/TT

Korta och långa visstidsanställningar staplades på varandra under en längre period på Linnéuniversitetet. När du varit anställd på allmän visstid i sammanlagt två år, under en femårsperiod, ska det tillfälliga jobbet övergå i till ett fast. Så blev det inte för den universitetsanställda mannen som efter 721 arbetade dagar, sades upp.

Därefter började en tvist kring hur ett år ska beräknas. Facket hävdade att en ”normalmånad” består av 30 dagar och därmed går gränsen för två år vid 721 dagar. Med arbetsgivarens sätt att räkna definieras en månad som en kalendermånad, med så många dagar som den månaden faktiskt har, och då fattades det tio dagar för att mannen skulle bli tillsvidareanställd.

Nu har Arbetsdomstolen avgjort målet och konstaterat att man tolkar paragraferna rent språkligt, alltså är ett år baserat på kalendermånaderna och vanligtvis 365 dagar, om det inte är skottår.

För att en visstidsanställning ska övergå till en tillsvidareanställning behövs alltså en sammanlagt anställningstid på 731 dagar, vilket blir ett klarläggande för alla vars anställningstid börjar närma sig en fast tjänst.

- När det gäller medlemmar vars arbetsgivare är bunden av kollektivavtal med Unionen finns det ofta regler som ersatt LAS-regler och då sker beräkning ofta efter månad, inte år. För dem får domen ingen betydelse. För medlemmar där LAS ska tillämpas kan man uttrycka det som att rättsläget blivit klarlagt genom domen, även om Unionens rådgivning redan var sådan att vi bedömde att det mesta talade för att rättsläget var sådant som AD nu fastställt, säger Malin Wulkan, som är tillförordnad chefsjurist på Unionen.

Eftersom förbundets ST:s talan avslogs får man betala rättegångskostnaderna på 104 000 kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Från bakgrundsmusik till megasuccé. Mannens musik streamades över 100 miljoner gånger, men arbetsgivaren – ett svenskt produktionsbolag – tog alla intäkter. Unionen kräver nu att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna. Foto: Colourbox

Ljudproducenten var anställd på ett svenskt produktionsbolag. Hösten 2022 gav arbetsgivaren honom i uppdrag att skapa lugn bakgrundsmusik, en genre som är populär på olika streamingtjänster. Uppdraget låg utanför hans ordinarie arbetsuppgifter, som främst handlade om radioreklam och ljudproduktion.

Oväntad supersuccé

På egen hand skapade han 101 verk, skrev musiken, spelade in och producerade färdiga masterinspelningar. Arbetet skedde till största delen på fritiden, hemma med egen dator och egna instrument.

Då hände det som alla musiker troligtvis drömmer om – låtarna blev en jättesuccé och började streamas på Spotify, Amazon och andra plattformar. I dagsläget handlar det om långt över 100 miljoner spelningar.

Arbetsgivaren tog miljonintäkterna

Trots framgången fick ljudproducenten inte en krona i ersättning utöver sin vanliga lön. Mannen hade nämligen skrivit under ett avtal som innebar att 100 procent av intäkterna från musiken skulle gå till arbetsgivaren. Själv uppger han att han skrev på avtalet eftersom cheferna presenterade det som standard i branschen och som ett krav för att musiken skulle släppas.

Våren 2024 sade ljudproducenten upp sig. Men intäkterna från hans musik har fortsatt att rulla in – till arbetsgivaren. Fram till slutet av 2025 hade musiken dragit in drygt 2,7 miljoner kronor.

Unionen: Avtalet är oskäligt

Nu har Unionen stämt det svenska produktionsbolaget i Arbetsdomstolen, AD, och kräver att avtalet skrivs om i efterhand. Förbundsjurist Karl Hägg, som driver ärendet, menar att medlemmens låga lön har en betydande roll i sammanhanget.

– Det var omöjligt att förutse den succé som blev. Enligt vår mening är det oskäligt med noll i ersättning i det här fallet. Men det kan vara ok i de fall där arbetstagaren samtidigt får rimligt betalt för sitt arbete, säger han.

 

”Intäkterna bör delas lika”

Enligt Unionen är det orimligt att alla pengar gått till arbetsgivaren. Förbundet kräver att intäkterna från musiken ska delas lika mellan parterna – både redan utbetalda och framtida intäkter. 

– Enligt vår mening har det också betydelse i sammanhanget att musiken i stor utsträckning skapades på medlemmens fritid och med hans egen utrustning. 

Medlemmen har ju skrivit på det här avtalet. Hur kan det då anses oskäligt?
– Att ett avtal är påskrivet betyder inte att det automatiskt står sig. Det finns regler i både avtalslagen och lagen om upphovsrätt som gör att man i efterhand kan ändra avtal som blivit orättvisa av olika skäl, säger Karl Hägg.

Domen i AD kan få stor betydelse

Facket pekar på att avtalet skrevs i ett läge där den anställde var i tydlig beroendeställning. Man hänvisar också till nyare regler kring upphovsrätt, som ska skydda artister och andra kreatörer när ett verk i efterhand visar sig bli betydligt mer lönsamt än någon kunnat förutse.

Om AD går på Unionens linje kan domen få principiell betydelse, menar Karl Hägg.

– Den kan ge vägledning i fall där en anställd i ett kreativt yrke har skrivit under ett mycket obalanserat avtal och ersättningen i efterhand visar sig vara oproportionerligt låg.

Kollega söker arbetsgivaren för en kommentar.

Musik skapad i tjänsten - Detta gäller:

Den ekonomiska rätten: En arbetsgivare har enligt praxis rätt att använda ett verk i sin verksamhet. Vill arbetsgivaren sälja verket vidare eller använda det utanför kärnverksamheten krävs ett skriftligt avtal om överlåtelse.

Den ideella rätten: Även om arbetsgivaren har den ekonomiska rätten till verket, och kan sälja den, har upphovspersonen alltid kvar den ideella rätten. Det innebär att man har rätt att bli namngiven som skapare och rätten att inte få musiken förvanskad kan aldrig överlåtas.

Källa: Svensk Scenkonst. Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.