Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Skyddsombuden starkare än de tror

Skyddsombuden är gratisarbetande folkhälsoarbetare och viktiga för både anställda och arbetsgivare. Men många känner inte till sina långtgående befogenheter.<br />
Publicerad
Maria Steinberg är doktor i arbetsmiljörätt och disputerade på avhandlingen "Skyddsombud i allas intresse - en rättsvetenskaplig studie". Enligt henne har många arbetsgivare bristande kunskaper om de bestämmelser som gäller för att skydda de anställda från skador, och överlåter till skyddsombudet att slå larm när saker inte står rätt till.
Arbetsmiljölagen ger skyddsombuden långtgående rättigheter:
- De har bland annat rätt att delta när arbetsgivaren planerar ändringar i organisationen eller ska bygga om, säger Maria Steinberg.
Ett missnöjt skyddsombud kan kräva att arbetsgivaren vidtar åtgärder. Om arbetsgivaren vägrar kan ombudet gå till Arbetsmiljöverket, och sedan överklaga till regeringsrätten. I vissa fall kan ombudet stoppa verksamheten.
Maria Steinberg har undervisat många sifare om skyddsombudsrätt. Hon har märkt att flera skyddsombud inte känner till sina befogenheter och hur stark arbetsmiljölagen är. Fackförbunden prioriterar snarare utbildning om medbestämmandelagen (mbl). Som Sifs årliga underökning Industribarometern visat blir mbl, till skillnad från arbetsmiljölagen, tämligen tandlös när företagen ägs från utlandet.
Trots skyddsombudens viktiga roll osynliggörs de i vissa fall:
- Inom den offentliga sektorn har Kommunal slagit ihop skyddsombudens funktion med kontaktombudens, och kallar då skyddsombuden för arbetsplatsombud. Då riskerar arbetsmiljölagen och skyddsombudsuppdraget att komma i bakgrunden, säger Maria Steinberg.
Även om de 107 000 skyddsombuden företräder arbetstagarna är de till nytta för både arbetsgivarna och staten. Genom sitt arbete minskar de sjukfrånvaron.
- De är gratisarbetande folkhälsoarbetare, säger Maria Steinberg.

JÖRAN LINDEBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält