Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Män jobbmobbas oftare på nätet

När mobbning på jobbet flyttar till nätet är män och chefer mer utsatta. Och förövarna får ofta hjälp av personer utanför arbetsplatsen. Särskilt aggressiv är mobbningen på Facebook och i bloggar.
David Österberg Publicerad
Colourbox
Män och chefer är mest utsatta för nätmobbning, som i det avseendet skiljer sig åt från traditionell mobbning. Colourbox

Forskning om nätmobbning har främst handlat om barn och unga. Men i en avhandling från Malmö universitet har forskaren Rebecka Cowen Forsell studerat nätmobbning i arbetslivet. Via en omfattande enkätundersökning kom hon fram till att ungefär en procent av landets yrkesverksamma utsatts för nätmobbning. Det kan till exempel handla om att bli hånad i sociala medier, förtalad i massmejl eller bloggar, få aggressiva mejl eller olämpliga sms.

Mest utsatta är män och chefer. I det avseendet skiljer sig nätmobbning från traditionell mobbning, där kvinnor oftare utsätts och där chefer oftare mobbar medarbetare. Anledningen, tror Rebecka Cowen Forsell, kan vara att digital kommunikation förändrar maktdynamiken. I ett fysiskt möte kan en chef uttrycka makt via kroppsspråk och ansiktsuttryck – men den möjligheten försvinner när en medarbetare befinner sig i ett annat rum.

Ytterligare en förklaring är att digital kommunikation gör det lättare för en förövare att slipa på sina argument och framställa sig själv på ett visst sätt.

– Digital kommunikation ger möjlighet för personer att framställa sig själv och sitt budskap på ett mer kontrollerat sätt än i fysiska möten. Den bjuder också in tredje part som föräldrar och elever i skolan, studenter och klienter att utöva makt mot arbetstagare och chefer, säger Rebecka Cowen Forssell i ett pressmeddelande.

Däremot fann hon inget som tydde på att mobbningen orsakades av känslan av att vara anonym på nätet. I de flesta fallen visste offret vem förövaren var och personerna träffades ofta fysiskt.

– Nätmobbning och traditionell mobbning i arbetslivet är sammanlänkande. Å ena sidan har nätmobbning specifika uttryck och konsekvenser, å andra sidan finns det en rumslig sammankoppling mellan nätmobbning och traditionell mobbning. För även om mobbningen sker i ett digitalt rum uppstår oftast möten mellan offer och förövare i det fysiska rummet som behövs hanteras av de inblandade, säger Rebecka Cowen Forsell.

Hur mobbningen uttrycks skiljer sig åt beroende på vilken digital plattform som används. I mejl är mobbningen oftast mer subtil och handlar exempelvis om att exkludera. I bloggar och på Facebook är den mer aggressiv. En anledning till det kan vara att mejlen oftast är knuten till arbetsplatsen och att förövaren därmed tänker på vad han eller hon skriver.

Att bli mobbad via Facebook kan vara extra obehagligt eftersom det påverkar både den yrkesmässiga och privata identiteten. För arbetsgivare blir det dessutom svårare att lägga sig i vad medarbetare skriver på sin Facebooksida, jämfört med jobbmejlen.

Ett sätt att motverka nätmobbning är att arbetsplatser har en tydlig policy kring digital kommunikation, enligt Rebecka Cowen Forsell. En sådan måste också ta upp frågor kring de gråzoner som uppstår mellan arbetsliv och privatliv på exempelvis Facebook.

– Det är inte möjligt att formulera en allmängiltig policy som fungerar för alla arbetsplatser. Individer och arbetsorganisationer har olika preferenser vad gäller att separera eller integrera arbete och privatliv. Dialogen om vilka ramar för digital kommunikation som behövs bör ske på varje arbetsplats, säger hon.

Läs också: Två i veckan dör av mobbning

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.