Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Farliga skrivbord?

Höj- och sänkbara skrivbord kan avge farliga magnetiska fält varnar arbetsmiljöingenjören Tommy Nilsson vid Skånehälsan i Malmö.
Publicerad
- Eftersom vi ännu inte har några gränsvärden måste vi använda oss av försiktighetsprincipen, säger Tommy Nilsson.
Han har uppmätt starka magnetfält vid strömbrytarna på höj- och sänkbara skrivbord. Strömbrytarna sitter ofta under bordsskivan strax intill användarens underliv. Därför avråder nu företagshälsan Skånehälsan företag från att köpa skrivbord med en dåligt placerad strömbrytare.
- Problemet är att det inte finns några gränsvärden ännu. Men mycket av det som man trodde var ofarligt för 50 år sedan har senare visat sig vara farligt så jag tycker en varning är på sin plats, säger Tommy Nilsson.
Skrivbordens höj- och sänkfunktion drivs med en motor. Förr användes oftast en växelströmsmotor, i dag är det vanligast med likströmsmotorer vilka, enligt många experter, avger svagare elektriska och magnetiska fält.
- Det kan inte stämma eftersom jag själv har uppmätt väldigt höga värden på bord med likströmsmotorer, säger Tommy Nilsson.
Mats Cederberg, fysiker och ansvarig för certifieringsverksamheten på TCO Development är kritisk till Tommy Nilssons åsikt om skrivborden. Strömbrytarna avger inte några elektriska och magnetiska fält förutom då man höjer eller sänker bordet, hävdar han.
- Jag tycker man ska undvika att fokusera på enskilda saker i arbetsmiljön och se till helheten. Ska man tala om enskildheter är exempelvis lösa sladdar som ligger på skrivbordet mycket farligare än strömbrytarna, säger Mats Cederberg.
Forskarna vet ännu inte hur kroppen påverkas av elektriska och magnetiska fält men skador eller en ökad cancerrisk kan inte uteslutas. I dag finns "lågstrålande" TCO-märkta bildskärmar och nu är TCO Development i färd med att ta fram ett certifieringssystem för kontorsmöbler, där de nu aktuella skrivborden ingår. Förhoppningen är att det ska vara klart innan sommaren.
- Certifiering gäller både de rent ergonomiska aspekterna liksom emissionerna i arbetsmiljön. Och det finns ett stort intresse för det här, både från tillverkare, användare och fackförbund, säger Mats Cederberg.
Vill man undvika att utsättas för eventuella magnetiska fält från sitt skrivbord finns flera möjligheter. En är att helt enkelt dra ur kontakten då man inte använder höj- och sänkfunktionen.

ANITA TÄPP

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält