Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Enkäter ger sällan bättre arbetsmiljö

Trots att många arbetsgivare lägger ner stora summor och mycket tid på medarbetarundersökningar, leder resultaten sällan till förbättringar av arbetsmiljön, visar ny forskning.
Linnea Andersson Publicerad
Colourbox
Hur ofta får du fylla i enkäter om hur du trivs på din arbetsplats? Blir det bättre? Berätta i kommentarsfältet i slutet av artikeln. Colourbox

Medarbetarundersökningar där de anställda med jämna mellanrum ska svara på frågor och fylla i formulär, används ofta av arbetsgivare som en del i det lagstadgade kravet på systematiskt arbetsmiljöarbete. Men frågan är hur mycket resultaten berättar om arbetsmiljön.

Peter Svensson, docent i företagsekonomi vid Lunds universitet, har tillsammans med ett par kollegor forskat på undersökningarnas organisatoriska effekter. Till exempel hur undersökningarna påverkar relationen mellan chefer och medarbetare eller demokratin på arbetsplatsen.

Enligt Peter Svensson finns det flera problem med den här typen av undersökningar. Ett problem är processen när medarbetarens röst och förslag till förbättringar omvandlas till statistik och handlingsplaner. Längs vägen tunnas den anställdes röst ut och blir abstrakt.

- Man lyssnar på medarbetarna men det är ingen som hör. En rik redogörelse av en dysfunktionell relation med chefen kan till exempel slås samman med liknande historier och hamna under punkten ”utveckla ledarskapet”, säger Peter Svensson.

Företagen som sätter ihop och säljer medarbetarundersökningar hävdar ofta att det är bra att man kan jämföra resultat över tid men problemet är att frågorna ofta är ställda så att man riskerar att jämföra äpplen och päron. Ett exempel är arbetsbelastning, där man ofta ska skatta sin egen arbetsbörda. Men att sedan jämföra resultaten från olika avdelningar i stora organisationer kan bli fel. Arbetsbelastningen för en brandman eller en akutläkare är av en annan karaktär än för någon vid ett löpande band.

- Ändå mäts man utifrån samma instrument. Jobbar man på en brandstation ligger det i arbetets natur att stressen är hög. Sedan kan man jobba med den stressen men det är en annan fråga, säger Peter Svensson.

Ett annat problem är vilka medarbetare man vänder sig till. I en stor organisation har man kanske inte ens koll på vilka de anställda är. Arbetsgivare missar ofta att ställa frågor till visstidsanställda, sjukskrivna och föräldralediga, vars inkluderande troligen skulle påverka resultatet.

Peter Svensson säger att även om ambitionen är att känna av och förbättra arbetsmiljön, så utvecklas undersökningarna ofta till en popularitetstävling.

- Medarbetarundersökningen blir väldigt ofta en chefsundersökning och används som betygssättning. Får man bra på medarbetarundersökningen så är man bra som chef.

Resultatet kan användas som ett styrmedel av arbetsgivaren så att chefen känner sig tvungen att förbättra resultatet på undersökningen genom att höja sin egen status, snarare än att jobba med arbetsmiljön.

- Ska man fortsätta med den här typen av undersökningar är det väldigt viktigt att den chef som pekas ut som ansvarig får mycket stöd och hjälp. De arbetsplatser där undersökningarna funkat bättre är där chefen fått stöd från HR-avdelningen att både arbeta med och tolka resultaten på ett rimligt sätt.

I stället för de stora och standardiserade medarbetarenkäter som säljs av konsultföretagen, menar Peter Svensson att det vore bättre för arbetsmiljöarbetet med mindre undersökningar som är bättre anpassade för den specifika verksamheten. Ett alternativ som vore mer demokratiskt är fokusgruppsintervjuer, där medarbetarna ges möjlighet att använda egna ordval i stället för färdiga alternativ. Problemet med öppna diskussioner är att medarbetarna måste röja sin identitet.

- I den bästa av världar har man rätt att uttrycka sin åsikt på arbetsplasten utan att få repressalier. Men dagens samhälle kännetecknas av en rädsla och oro för övervakning, som sprider sig till arbetsplatserna. Man är rädd för att göra fel eller bli uppsagd och den rädslan kräver kanske säkra kommunikationsvägar, säger Peter Svensson.

- Samtidigt ska man inte blanda ihop symtom och sjukdomar. Behöver man anonymitet för att göra sin röst hörd är det snarare organisationsklimatet eller företagskulturen som är problemet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Kolla! En berg- och dalbana – på kontoret

Från pojkdröm till verklighet. På reklambyrån The Great Exhibition har medarbetarna skapat en fullskalig berg- och dalbana – genom kontoret. Arbetet med åkattraktionen har förbättrat sammanhållning, arbetsglädje och kreativitet.
Ola Rennstam Publicerad 13 december 2024, kl 06:01
Berg- och dalbana på kontoret till vänster. Till höger ägaren Petter Kukacka.
Kreativ arbetsmiljö. The Great Exhibition har skapat världens första berg- och dalbana på ett kontor. Den 60 meter långa banan ger både pirr i magen och ökad arbetsglädje, menar ägaren Petter Kukacka. Foto: Anders G. Warne.

Att reklambyråer och andra kreativa verksamheter gärna etablerar sig i gamla fabrikslokaler med högt i tak och stora fönsterpartier är inte så ovanligt. Men att de bygger upp en 60 meter lång berg- och dalbana – som passerar över mötesrum och genom personalmatsalen – är inte riktigt lika vanligt. Faktum är att åkattraktionen på The Great Exhibitions kontor är den första i sitt slag i världen. Idén har bolagets ägare Petter Kukacka haft sedan han var barn.

– Jag har alltid varit intresserad av berg- och dalbanor och allt som går på räls. Redan i våra tidigare lokaler hade vi lösa tankar på en mindre variant men det föll på grund av den låga takhöjden, här har vi nästan fem meter i tak, berättar han.

Komplicerat och dyrt

Det är ett år sedan som företaget flyttade till den tusen kvadratmeter stora lokalen i Liljeholmen och Petter Kukacka kunde börja förverkliga sin dröm. Han understryker att arbetet har varit ett teamwork från första början och engagemanget från medarbetarna helt enormt.

– Jag är nog den som jobbat minst med det här. Vi har tagit hjälp av massor av människor, men vi har ritat och projekterat allt själva, säger han.

 

Att bygga en berg- och dalbana är dock inget man gör på en förmiddag. Tvärtom skulle det visa sig vara riktigt komplicerat – och dyrt. Efter att ha gjort en första skiss kontaktade The Great Exhibition en expert i USA vars synpunkter kring säkerheten ledde till nya insikter. En broingenjör i Sverige räknade på hållfasthet, dimensionering av stålkonstruktionen och gjorde ritningar. Men när byrån började begära in prisförslag fick man en riktig kalldusch.

– Vi fick offerter från specialister på berg- och dalbanor i Tyskland och USA på 25-30 miljoner kronor. Det var givetvis långt över vår budget, säger Petter Kukacka.

Byggdes av pariserhjulsfabrik i Kina

Många hade nog gett upp vid det här laget, men inte personalen på The Great Exhibition. En av Petters kompisar, som är baserad i Kina, hörde sig för hos olika fabriker i landet och fick kontakt med Kinas största tillverkare av pariserhjul. Priset kunde reklambyrån acceptera och det blev en affär – trots osäkerheten om kineserna verkligen förstått vad man ville ha.

– Det var en chansning för det var en väldigt otydlig deal och det uppstod en del språkförbistringar men allt har flutit på felfritt, säger Petter Kukacka.

Under slutet av processen besökte man fabriken i Kina för att säkerställa att de tillverkat det man beställt och säkerställa kvaliteten på svetsfogar och konstruktion.

Ger rejält pirr i magen

I slutet av juni kom den fyra ton tunga konstruktionen till Liljeholmen i en stor container. Strax därpå anlände ett par kinesiska experter som monterade berg- och dalbanan i kontorsmiljön. Berg- och dalbanans vagn konstruerade designstudion på egen hand och den 25:e oktober – efter ett års intensivt arbete – var det premiär. Till allas lättnad fungerade allt perfekt. Och det gör den även när Kollega får ta en provtur:

Åkturen börjar brant och långsamt, ackompanjerat av ett rejält oväsen. Banan löper därefter ovanpå mötesrum och kök innan vagnen störtdyker genom matsalen och det öppna kontorslandskapet. Det är över på mindre än en minut och bjuder på rejält pirr i magen. Dessutom tas ett foto som printas ut vid åkturens slut – precis som på vilken nöjespark som helst.

Berg- och dalbana på kontor.
Berg- och dalbanan tillverkades av en pariserhjulfabrik i Kina och skeppades till Sverige i början av sommaren. Foto: Ola Rennstam

Hur mycket används berg- och dalbanan dagligdags?
– Det är inte så att vi hoppar in och åker varje dag. Men den är så klart igång när vi har afterwork, och kunder och anställdas barn vill jättegärna komma hit och åka.

Vad har den betytt för arbetsplatsen? 
– Processen att skapa detta tillsammans har varit väldigt rolig och ett fantastiskt sätt att få den här arbetsplatsen att komma samman på ett annat vis än tidigare. Arbetet med att designa och driva projektet har tvingat oss att utmana oss själva. Det kan verka tramsigt men jobbar man kreativt är det viktigt att underhålla den ådran. Stoltheten är stor över att banan nu står här och att allt faktiskt fungerar.

– Inledningsvis hördes en del – fullt rimliga – invändningar från medarbetarna om varför vi skulle göra det här och det kom upp farhågor om att ljudet skulle störa. Det uppstod en spännande diskussion om vad en arbetsplats egentligen är och om hur mycket tid vi spenderar på jobbet.

Hur landade ni i namnet ”Frontal Lobe”?
– Frontalloben är den del av hjärnan som utvecklas sist och som gör att man blir rationell. Det är en anspelning på att man i vårt kreativa yrke kanske ska ta bort lite av sina rationella tankar då och då.

berg- och dalbanans vagn
Premiärturen på Great Exhibitions kontor i Liljeholmen ägde rum den 25 oktober - efter ett års intensivt arbete. Foto: Ola Rennstam

Fakta - The Great Exhibition

Designstudio/reklambyrå som drivs av Petter Kukacka sedan femton år tillbaka. Bolaget har ett tiotal anställda och producerar bland annat reklamfilm.

The Frontal Lobe: Berg- och dalbana, cirka 60 meter räls och når en topphastighet på 30 km/h. Banan löper runt reklambyråns kontor i Liljeholmen utanför Stockholm.