Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Arbetsmiljön sämre än någonsin

Den psykosociala arbetsmiljön är sämre än någonsin, enligt Unionens tionde arbetsmiljöbarometer som också visar att det systematiska arbetsmiljöarbetet tappar i år igen. Men Unionens arbetstidsexpert Daniel Gullstrand tror att botten är nådd. Hädanefter kommer det bara att bli bättre.
Johanna Rovira, Linnea Andersson Publicerad
Man sitter med nedböjt huvud.
Den psykosociala arbetsmiljön är sämre än någonsin sedan Unionen började med sin årliga arbetsmiljöbarometer för tio år sedan. Foto: Christine Ohlsson / TT

Unionens arbetsmiljöbarometer firar tio år (fast den allra första barometern gjordes i Sifs regi, den andra ihop med HTF) och siffrorna visar att det systematiska arbetsmiljöarbetet minskar ute på arbetsplatserna i år igen. Både vad gäller förekomst och kvalitet.

Men i mars nästa år träder nya arbetsmiljöföreskrifter i kraft och det kommer att göra skillnad, tror Unionens utredare Daniel Gullstrand, som författat rapporten Arbetsmiljöbarometern.

– I år var nog det sämsta året. Jag tror det långsamt kommer att bli bättre eftersom de nya föreskrifterna ger signaler om att arbetsmiljö är viktigt att jobba med.

Största arbetsmiljöproblemet ute på företagen är fortfarande chefer och ledarskap. På andraplats kommer stress och arbetsbelastning och tredjeplatsen delas av tre frågor: Den fysiska arbetsmiljön, kompetensutveckling samt trivsel och socialt klimat som klättrat upp sedan föregående år.

Enligt barometern finns en koppling mellan det systematiska arbetsmiljöarbetet, som till exempel kan vara att utföra riskbedömningar eller upprätta handlingsplaner, och den psykosociala arbetsmiljön. På arbetsplatser där arbete bedrivs är den psykosociala arbetsmiljön bättre.

Men arbetsgivarsidan delar dock inte bilden i av att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar som det ska på många arbetsplatser. 

– Det här är arbetsmiljöombudens bild, sade Kresimir Iveskic, arbetsmiljöexpert på Teknikföretagen, under torsdagsmorgonens seminarium då rapporten presenterades.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält