Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I september gick Thomas Cook-gruppen i konkurs efter att under lång tid ha pressats av dålig lönsamhet. Konsekvensen blev att den nordiska delen av resekoncernen, där Ving ingår tillsammans med researrangörerna Spies, Globetrotter och Tjäreborg, fick ställa in all flygtrafik. Men redan dagen därpå kunde trafiken återupptas.
Läs mer: Ving flyger igen
Sedan dess har det spekulerats om vem som skulle ta över den ännu lönsamma nordiska delen av Thomas Cook. Att det funnits ett tiotal spekulanter på att köpa verksamheten. Redan i våras lade det svensk-tyska riskkapitalbolaget Triton ett bud på det nordiska bolaget men budet avvisades den gången av Thomas Cook.
På en pressträff på Vings huvudkontor i Stockholm under onsdagen presenterades den nya ägaren – hotellmiljardären Petter Stordalen och möttes av stort jubel av personalen. Förutom Petter Stordalens Strawberry, går det svenska riskkapitalbolaget Altor och den brittiska förvärvsfonden TDR Capital in och tar över som ägare. Beskedet innebär att Ving för första gången på decennier får ett nordiskt majoritetsägande.
– Det är ett världsklassbolag, nummer ett i Norge och Sverige, säger Stordalen. Vi har både kompetens och de finansiella musklerna att Ving-gruppen ska kunna fortsätta att utvecklas, säger Peter Stordalen på pressträffen.
Flygbolaget kommer att byta namn till Sunclass Airlines.
Lars Englund, klubbordförande för Vings och Thomas Cooks markpersonal, beskriver reaktionerna från personalen som enbart positiva.
– Det är klang och jubel. En stor dag, det känns fantastiskt. Peter Stordalen verkar ha en otrolig passion och vill verkligen det här. Han kan det här med turismen och hela branschen så vi tror att det här kommer att bli jättebra, säger han.
Tiden från konkursen fram till att affären presenterades under onsdagen har varit tuff men inte uppgiven, enligt Unionenklubben.
– Vi har knutit näven i fickan jobbat på som vanligt. Givetvis har alla gått och väntat på besked men vi har hela tiden vetat att det funnits flera spekulanter. Det vore konstigt om ingen ville köpa ett företag som flera år i rad tjänat närmare en och en halv miljard, säger Lars Englund.
Facket tror att ägarskiftet innebär att besluten kommer närmare verksamheten.
– Vi har ju haft brittiska ägare under lång tid och mycket har styrts därifrån. Nu tror jag vi kan ta egna beslut ur ett nordiskt perspektiv, det känns jättebra.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
