Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Nu lovas bot och bättring

Rädda Barnen och SOS Barnbyar står på barnens sida. Samtidigt beställer båda organisationerna tjänster av företag som låter ungdomar arbeta under närmast slavliknande förhållanden. Hur går det ihop?
Linda Svensson, Anita Täpp Publicerad

Under 2009 och 2010 anlitades Face2face  av flera hjälporganisationer, däribland SOS Barnbyar och Rädda Barnen.

Flera ungdomar som Kollega talat med vittnar om till synes oändliga arbetsdagar, sex dagar i veckan, och väldigt lite betalt. Alla har jobbat på provision.

- Vi använder oss inte av företag där säljarna jobbar på provision. De ska ha schysta villkor och en stadig inkomst, säger Ann-Christine Berg, pressekreterare på SOS Barnbyar.

Anledningen till att man vill att säljarna har fast timlön är, enligt insamlingschefen Katja Skaarud, att säljare som jobbar på provision lätt blir för pushiga och aggressiva i sin säljteknik, och det rimmar illa med den bild organisationen vill visa upp.

Men faktum kvarstår - säljare som raggade faddrar till SOS Barnbyar jobbade med provision.

- Jag har avtalet framför mig. Det står att "SOS Barnbyar betalar leverantören ett fast pris per promotör och dag". Jag vet inte om det var det plus den muntliga överenskommelse vi hade som gjorde att vi förlitade oss på att det var schysta villkor, säger Ann-Christine Berg.

Vad tänker du när du får höra att säljarna jobbade på provision?

- Det känns hemskt tråkigt. Det är inte så vi vill jobba.

Vilket ansvar har ni för att de unga säljarna har bra villkor?

- Vårt ansvar är att anlita företag som har det. Sedan litar vi på de avtal vi gör med företaget så klart.

När Kollega kontaktar Rädda Barnen och talar med Louise Gauffin, som är marknads- och insamlingschef, berättar hon att man brukar anlita åtminstone ett par företag åt gången för att rekrytera givare.

Sedan Rädda Barnen prövat att samarbeta med Face2face i höstas håller man nu på att förhandla om ett nytt kontrakt.

Men när hon får veta hur de ungdomar som varit säljare åt hjälporganisationerna beskriver sin arbetssituation och vad Unionens expert anser om Face2faces avtal beslutar hon att genast stoppa den pågående förhandlingen.

- De företag vi anlitar ska följa den etik och de regler som Rädda Barnen står för och om det här stämmer så är det ju inte alls så. Vi jobbar ju i grunden med barns rättigheter och vi tror på de här rättigheterna oavsett om man är vuxen eller barn. Så vi kommer inte att fortsätta förhandla  förrän de här uppgifterna motbevisats.

Är det ett problem att unga far illa i ert namn?

- Jo, det finns inte på vår världskarta. Men ansvaret för säljarna har det företag som vi anlitat. Vi har etiska regler som de här företagen ska följa. I våra villkor står alltid att Rädda Barnens normer och värderingar ska följas och leverantören åtar sig att följa dem.

Vad betyder det konkret för företagen?

- Att de ska rekrytera seriöst och med kvalitet. Det är otroligt viktigt i den här branschen och det betyder också att leverantören ska se till att de som säljer har schysta villkor och behandlas med respekt, i enlighet med vår etik och våra värderingar.

Men borde ni inte ha kontroll på att de som säljer i ert namn har schysta villkor från början?

- Jo, det är väldigt viktigt för oss att man har en hög etik. Och vi jobbar med att följa upp hur våra säljteam har det genom att vara på plats ibland. Men det är ju inte vårt inhouseteam. Det är ju leverantören som har anställningsavtalen och då är det självklart leverantören som ska sköta det vi kommit överens om.

- Men vi borde nog bli ännu tydligare när det gäller hur anställningsavtalen ska se ut, så att man håller sig till grundläggande etiska regler där. Det står inget om det i våra avtal nu.

Fotnot: Efter intervjun återkommer Louise Gauffin med beskedet att man nu kräver att få se alla anställlningsavtal som Face2face tecknat med de säljare som jobbat för Rädda Barnen. Hon uppmanar alla som upplevt sig bli illa behandlade att kontakta henne för en eventuell ekonomisk kompensation.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Silverrävar efterlyses av djurparker och nöjesfält

Att jobba som säsongsanställd attraherar i första hand yngre. Men Parks and Resorts, som äger Gröna Lund, Furuvik, Kolmården och Skara Sommarland arbetar aktivt för att rekrytera fler äldre, enligt rekryteringschefen Sanna Nordström.
Johanna Rovira Publicerad 26 mars 2025, kl 13:00
Sanna Nordström, Parks & Resorts.
Parks and Resorts satsar på mångfald - till säsongsanställda på Gröna Lund, Furuvik, Kolmården och Skara Sommarland söks nu aktivt seniorer, enligt rekryteringschefen Sanna Nordström. Foto: Privat/

Varför efterlyser ni silverrävar och pantertanter? 

Vi har jobbat länge med olika typer av riktade satsningar för att öka andelen seniora sökande och i grunden handlar det om att vi vill vara en park för alla och att våra gästers mångfald ska återspeglas hos våra anställda. 

 

Hur har det gått? 

Vi har ökat antalet seniora kollegor i samtliga parker förra året och det fanns säsongsanställda som fyllt 75 år i alla parker. Även i år ser det ut att finnas ett stort intresse. Vi tycker det är bra att vi får medarbetare som har både livs- och arbetserfarenhet och vi ser enbart fördelar med mångfald, inkluderat ålder. Det ger en fin dynamik i gruppen. 

 

Finns det några nackdelar? 

Nej, vi kan inte se några. Oavsett vem man är passar man inte för alla roller, det handlar inte om ålder. Vi har inte fått någon negativ respons på våra riktade kampanjer. 

Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Ålderismen har bitit sig fast på svensk arbetsmarknad.
– Vi behöver en helt ny standard i synen på ålder, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Sverige är sämst i Norden på att anställa personer över 55 år, vilket visar på en utbredd ålderism på arbetsmarknaden. Foto: Shutterstock.

“Yngre personer är helt enkelt smartare”. Facebookgrundaren Mark Zuckerberg är en av få som öppet och oförblommerat, vid 23 års ålder uttryckte den fördom många arbetsgivare i hemlighet tycks hysa, om man ser till de faktiska förhållandena på svensk arbetsmarknad. Sverige är sämst i Norden på att anställa folk över 55 år, visar undersökningar , och möjligen värst i världen på att ringakta äldre arbetskraft. 

Problemet med ålderism är universellt, men skiljer sig åt mellan olika länder, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen 

Han är definitivt mot fördomen att ålder skulle ha något att göra med kompetens och kapacitet. Pluskommissionen jobbar aktivt för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens. 

Skev syn på ålder i Sverige

Även vid en internationell jämförelse ligger Sverige pyrt till när det handlar om åldersfixering, menar John Mellkvist och pekar ut flera faktorer som samverkat till den skeva synen på ålder. 

I länder som legat i krig finns ofta en högre aktning och grundrespekt för äldre. Sverige har länge varit fredat från krig och har inte samma naturliga tradition av att hylla sina veteraner. Vi är också starkt teknikorienterade, vill gärna framstå som ett modernt land, vilket skapat en ängslighet i näringslivet, nämner John Mellkvist som några orsaker. 

Det är inte jätteenkelt att bevisa, men mycket pekar i riktningen att Sverige är bland de sämsta i världen på området. Enligt studier av World Values Survey hamnar vi som land botten vad gäller respekt för äldre.                

John Mellkvist.
John Mellkvist. Foto: Jenny Hammar.

Sverige sticker också tydligt ut på världskartan vad gäller individualism, och enligt studier finns ett klart samband mellan ett individualistiskt levnadssätt och hur åldersfientlig man är. En annan orsak till åldersfixeringen är våra trygghetssystem, exempelvis anställningsskyddet som enligt John Mellkvist lätt invaggar oss i en falsk säkerhet. 

Anställningstryggheten är viktig, men det verkliga skyddsnätet i arbetslivet blir allt mer förmågan att ställa om och röra sig på arbetsmarknaden. Flexibilitet är det nya svarta för det arbetsliv vi behöver skapa. 

Rata äldre kostar miljarder

Ett nytt arbetsliv och en fräschare syn på åldrande är nödvändigt, menar Pluskommissionen som nyligen visat att samhällskostnaden för svensk arbetsmarknads njugga inställning till senior arbetskraft är närapå 70 miljarder kronor årligen. Då är inte notan för personligt lidande och ohälsa på grund av utanförskap medräknad. Detta är ett slöseri av gigantiska mått, konstaterar John Mellkvist. Och kortsiktigt tänkt av arbetsgivarna. 

Om du vill behålla den yngre arbetskraften måste du visa att du vill satsa på de äldre. 

Hälsoframgångar gör att åldersgränserna har förskjutits. En åttioåring i dag kan vara pigg och vital, sjuttio sägs vara det nya femtio, och så vidare. Men fördomarna om ålder lever trots detta kvar. 

Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägledande exempel. Vi behöver en helt ny standard i synen på ålder.

Ålderismen blir obsolet 

Han är spänd på hur vi om tio år, när en rimligare syn på åldrandet förhoppningsvis vunnit gehör, kommer att se tillbaka på vår samtid. Han gissar att vi då betraktar ålderismen på samma förundrade sätt som vi i dag blickar tillbaka på vår tidigare liberala inställning till rökning.  

Frågan är om Zuckerberg, som om tio år fyllt femtio, har ändrat uppfattning. För även om hög ålder trots allt är något de flesta av oss kommer att uppnå förr eller senare om vi har hälsan, kan inte det samma sägas om smarthet.