Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Nevs lever vidare

Nevs skulder skrivs ned med drygt 300 miljoner kronor. Det beslutar Vänersborgs tingsrätt efter att en majoritet av borgenärerna godkänt ackordet. Ett viktigt steg för biljättens överlevnad. Det var vinna eller försvinna, enligt Unionens klubbordförande.
Linnea Andersson Publicerad
Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT
Tack vare nedskrivningen av skulderna kan Nevs ta sig ur den långa rekonstruktionen och undvika konkurs. Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT

– Nedskrivningen var vital för att komma ur rekonstruktionen. Annars hade det blivit svårt att komma i land med de avtal och parter som vi räknar med att jobba med framöver. Det var skillnaden mellan succé och fiasko, säger Ronnie Hermansson, Unionens klubbordförande på Nevs.

Det var under gårdagen som Vänersborgs tingsrätt beslutade att godkänna ackordsförslaget, efter att en majoritet av borgenärerna röstat ja. För Hermansson var beslutet väntat, eftersom han sitter med i borgenärskommittén och har haft en dialog med de stora borgenärerna och rekonstruktören. Däremot är han väldigt positiv till att nedskrivningen blev så överväldigande.

Ackordet innebär att borgenärer med skulder upp till 500 000 kronor ersätts fullt ut, och att de 108 borgenärer som har skulder på över 500 000 får sina skulder halverade.

En viktig del är att Nevs har fått med sig majoriteten av borgenärerna med störst skulder. Borgenärerna har tre veckor på sig att överklaga beslutet, men i och med att 98,6 procent av de 108 borgenärerna redan har sagt ja tror Ronnie Hermansson att sannolikheten är liten.  Förutsatt att det inte bli någon överklagan börjar ackordsförslaget att gälla om tre veckor. Och dagen efter kan Nevs gå ur rekonstruktionen.

Även om det självklart är en stor lättnad för Unionenmedlemmarna och medarbetarna på Nevs säger Ronnie Hermansson att företaget inte är i mål än.

– Vi har många saker framför oss, men det här är en väldigt viktig del för att vi ska komma framåt. Om det här handlade om att vinna eller försvinna handlar nästa steg om hur vi går vidare och börjar agera som ett riktigt företag, genom att sluta kontrakt och avtal som vi har förberett under det senaste året.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.