Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
För två år sedan, när analysföretaget Ungdomsbarometern gjorde motsvarande undersökning med namnet Workforce, var det 19 procent av de svarande, personer i åldern 25-35 år, som oroade sig för att bli arbetslösa. När den nya undersökningen gjordes i somras hade andelen stigit till 28 procent. Däremot hade andelen som känner oro för arbetslöshet på längre sikt minskat något.
Det är naturligtvis svårt att inte koppla ihop siffrorna med coronapandemin.
– Vi går igenom en svår period just nu, men man tänker sig nog att vi kommer att ta igenom det här och att det kommer att bli bättre. De flesta är ändå positiva till framtiden, säger Pelle Ahlin Olofsson på Ungdomsbarometern.
Ett genomgående drag i undersökningen är dock att åldersgruppen tenderar att bli mer trygghetssökande. Jämfört med för fyra år sedan har andelen av dem som tycker att det är ganska eller mycket viktigt att resa eller bo utomlands minskat från 40 till 24 procent. Även andelen som tycker att det är viktigt att starta eget har minskat drastiskt.
Under de senare åren har i stället har suget efter villkor som ger trygghet på sikt ökat. Det gäller exempelvis kollektivavtal, kompetensutveckling och tjänstepension och sjukvårdsförsäkring.
De förändringarna beror troligtvis inte enbart på pandemin.
– Det är en trend som vi såg redan från 2016, när vi gjorde den första undersökningen av det här slaget, till 2018. Coronan har förstärkt det mönstret, säger Pelle Ahlin Olofsson.
– Kollektivavtal signalerar att det finns en grundtrygghet på arbetsplatsen, det vet de unga i dag. Däremot kan uppsvinget för sjukvårdsförsäkringen vara mer av en coronaeffekt. Nu ser man hur viktig det är att få bra sjukvård.
En bidragande del i detta är i sin tur att gruppen 25-35 åringar fylls på underifrån. Tanken är att de som sett jobb försvinna under tidig ungdom även blir mer måna om att sin grundtrygghet.
– I tidigare undersökningar hade de mellan 25 och 35 vuxit upp i en tid som var väldigt säker, de såg världen som sin arbetsplats. Nu börjar de som vuxit upp med finanskrisen komma in i gruppen.
Även facken har gynnats av det oroliga läget på arbetsmarknaden visar undersökningen. Sex av tio som nyligen blivit medlemmar uppgav att deras beslut var delvis eller helt motiverat av corona. Endast sju procent har dock tagit hjälp av sitt fack.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
