Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

"Det går för fort i modebranschen!"

V Ave Shoe Repair är ett av de svenska modemärken som fått mest internationell uppmärksamhet de senaste tio åren. Men i april i fjol gick företaget plötsligt i konkurs. Det var begravningsstämning på sista utförsäljningen, berättar Astrid Ohlsson, en av de två kreatörerna bakom märket.
Gabriella Westberg Publicerad
By the no
Lee Cotter (tv) och Astrid Ohlsson (th) är tillbaka. På tisdag premiärvisar de säsongens samarbete med konstnären Jesper Waldersten (mitten) i samband med modeveckan i Stockholm. By the no

Men nu är hon och kompanjonen Lee Cotter tillbaka med ett nytt projekt: By the no, som får sin premiärvisning på modeveckans andra dag, i morgon tisdag. 

- Vi håller på och färdigställer allt nu. Men det blir ingen vanlig visning. Det är ett medvetet steg. Visningar går så fort. Man hinner inte ta in vad man ser, får ingen tid för eftertanke. Det är inte ens säkert att man hinner se vad som går förbi!

Astrid Ohlsson vill få in lite mer eftertanke i branschen. Så istället för sedvanlig visning presenteras det nya projektet By the no, som betyder ”enligt regelboken”, som en utställning eller en sammankomst, som Astrid Ohlsson beskriver det.

- Jesper Waldersten kommer att vara där och måla live. Och så ställer vi ut våra kläder.

Det nya projektet innebär att Astrid Ohlsson och Lee Cotter tar in en extern kreatör och inspiratör per säsong, helst någon som kommer från ett annat konstnärligt fält, som en filmare, scenograf, en konstnär. Den första säsongen blev det alltså illustratören och konstnären Jesper Waldersten.

- Vi har fått låna hans glasögon och fått inblick i hans poetiska värld. Det är fantastiskt! Man börjar annars lätt tröttna på sig själv efter tio år i branschen.

Astrid Ohlsson och Lee Cotter hann också börja tröttna på själva branschen. Åtminstone den svenska. För mycket handlar om pris och allt ser likadant ut, oavsett märke, och så går det för fort, säger Astrid.

- Om man jämför med formgivning av möbler, eller teatervärlden som jag jobbat med det senaste året, inser man att modebranschen går löjligt fort! 

Vad hastigheten beror på kan hon inte svara på, men gissar att det har att göra med att konsumtionstakten ökar, till stor del beroende på de stora kedjornas snabba omsättning.

- Plaggen går på rea innan man ens sett dem i butik!

Branschen lever också kvar i sviterna efter finanskrisen, 2009, säger hon.

- Vissa länder kapitulerade ju totalt! Alla våra kunder på Island försvann över en natt. Och de stora varuhusen bytte strategi, istället för esteter var alla inköparna plötsligt experter på Excel. Men det är också bra, vi ska lära oss av det. Att samarbeta!

Och det är vad Astrid Ohlsson och Lee Cotter valt att göra nu, att samarbeta tätare med det logistikföretag de tidigare haft ett lösare samarbete med. Den konstellationen innebär att Astrid Ohlsson och Lee Cotter får fokusera på den kreativa processen, och slipper personalansvar, driftsfrågor etcetera.

- Det är otroligt skönt! Och det är ett lugnt gäng, som inte har bråttom. Nu tar vi en säsong i taget. Och ser till att ha roligt hela vägen. På tisdag firar vi samarbetet med Jesper Waldersten och nu inleder vi samarbetet med en ny inspiratör.

Återkomsten

V Ave Shoe Repair grundades 2004 av kreatörerna Astrid Ohlsson och Lee Cotter. Först som ett formexperiment, som efter några år utvecklades till ett av Sveriges starkare varumärken på den internationella modescenen.

Deras mest trogna köpare fanns i Sydkorea, Turkiet, Island, Italien och England. Med tiden växte också den svenska marknaden.

Det nya projektet By the no kommer inte att ha några egna butiker, enligt Astrid Ohlsson.

By the no bjuder in en extern kreatör till varje säsong. ”Men de som känner oss kommer att känna igen sig”, lovar Astrid Ohlsson. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Anställda över 50 är en guldgruva”

Ditt driv försvinner inte för att du uppnår en viss ålder. Det menar Richard Lööw, chef som anställde Susann Johansson och tre andra 50-plussare under det senaste året.
Johanna Rovira Publicerad 13 maj 2025, kl 06:01
Man och kvinna i undervisningsrum
Richard Lööw beskriver sin medarbetare Susann Johansson som ett pålitligt urverk från Schweiz och anser att anställda över 50 är guld värda. Foto: Per Knutsson

Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator. 

När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat. 

Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff. 

– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson. 

– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY. 

Obegripligt välja bort äldre

Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater. 

– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva. 

50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större. 

– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw. 

Pålitligt urverk

Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden. 

– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon. 

Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.  

Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år. 

– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han. 

Lönen ej orsaken

Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra: 

– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.

– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.