Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
"Det går för fort i modebranschen!"
V Ave Shoe Repair är ett av de svenska modemärken som fått mest internationell uppmärksamhet de senaste tio åren. Men i april i fjol gick företaget plötsligt i konkurs. Det var begravningsstämning på sista utförsäljningen, berättar Astrid Ohlsson, en av de två kreatörerna bakom märket.
Men nu är hon och kompanjonen Lee Cotter tillbaka med ett nytt projekt: By the no, som får sin premiärvisning på modeveckans andra dag, i morgon tisdag.
- Vi håller på och färdigställer allt nu. Men det blir ingen vanlig visning. Det är ett medvetet steg. Visningar går så fort. Man hinner inte ta in vad man ser, får ingen tid för eftertanke. Det är inte ens säkert att man hinner se vad som går förbi!
Astrid Ohlsson vill få in lite mer eftertanke i branschen. Så istället för sedvanlig visning presenteras det nya projektet By the no, som betyder ”enligt regelboken”, som en utställning eller en sammankomst, som Astrid Ohlsson beskriver det.
- Jesper Waldersten kommer att vara där och måla live. Och så ställer vi ut våra kläder.
Det nya projektet innebär att Astrid Ohlsson och Lee Cotter tar in en extern kreatör och inspiratör per säsong, helst någon som kommer från ett annat konstnärligt fält, som en filmare, scenograf, en konstnär. Den första säsongen blev det alltså illustratören och konstnären Jesper Waldersten.
- Vi har fått låna hans glasögon och fått inblick i hans poetiska värld. Det är fantastiskt! Man börjar annars lätt tröttna på sig själv efter tio år i branschen.
Astrid Ohlsson och Lee Cotter hann också börja tröttna på själva branschen. Åtminstone den svenska. För mycket handlar om pris och allt ser likadant ut, oavsett märke, och så går det för fort, säger Astrid.
- Om man jämför med formgivning av möbler, eller teatervärlden som jag jobbat med det senaste året, inser man att modebranschen går löjligt fort!
Vad hastigheten beror på kan hon inte svara på, men gissar att det har att göra med att konsumtionstakten ökar, till stor del beroende på de stora kedjornas snabba omsättning.
- Plaggen går på rea innan man ens sett dem i butik!
Branschen lever också kvar i sviterna efter finanskrisen, 2009, säger hon.
- Vissa länder kapitulerade ju totalt! Alla våra kunder på Island försvann över en natt. Och de stora varuhusen bytte strategi, istället för esteter var alla inköparna plötsligt experter på Excel. Men det är också bra, vi ska lära oss av det. Att samarbeta!
Och det är vad Astrid Ohlsson och Lee Cotter valt att göra nu, att samarbeta tätare med det logistikföretag de tidigare haft ett lösare samarbete med. Den konstellationen innebär att Astrid Ohlsson och Lee Cotter får fokusera på den kreativa processen, och slipper personalansvar, driftsfrågor etcetera.
- Det är otroligt skönt! Och det är ett lugnt gäng, som inte har bråttom. Nu tar vi en säsong i taget. Och ser till att ha roligt hela vägen. På tisdag firar vi samarbetet med Jesper Waldersten och nu inleder vi samarbetet med en ny inspiratör.
Återkomsten
V Ave Shoe Repair grundades 2004 av kreatörerna Astrid Ohlsson och Lee Cotter. Först som ett formexperiment, som efter några år utvecklades till ett av Sveriges starkare varumärken på den internationella modescenen.
Deras mest trogna köpare fanns i Sydkorea, Turkiet, Island, Italien och England. Med tiden växte också den svenska marknaden.
Det nya projektet By the no kommer inte att ha några egna butiker, enligt Astrid Ohlsson.
By the no bjuder in en extern kreatör till varje säsong. ”Men de som känner oss kommer att känna igen sig”, lovar Astrid Ohlsson.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
