Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Sandviks aktieutdelning upprör anställda

Sandvik vill dela ut över åtta miljarder till aktieägarna, samtidigt som de gör stora neddragningar. Ett beslut som rör upp känslor bland de anställda. I fjol tog verkstadsföretaget dessutom emot statliga stödpengar.
Niklas Hallstedt Publicerad
Johanna Norin / TT
Thomas Lilja tycker att frågan om en eventuell återbetalning av de statliga stödpengarna är en fråga som bör ställas till Sandvik. Johanna Norin / TT

När Sandviks styrelse förra våren föreslog en utdelning på 3 kronor per aktie var Thomas Lilja, ordförande i Unionens koncernklubb och arbetstagarrepresentant i Sandviks styrelse, den enda som reserverade sig.

Läs mer: Facket röstade mot aktieutdelning på Sandvik

Läs mer: Sandviks aktieägare får vänta ut coronakrisen

Han tyckte att en utdelning var orimlig om man samtidigt skulle få permitteringsstöd på 300 miljoner kronor från staten. Så småningom fick han också stöd för sin åsikt från regeringen och aktieutdelningen slopades.

När Sandvik nu i år föreslår en aktieutdelning på 6,50 kronor per aktie, totalt 8,1 miljard kronor, reserverar sig däremot inte facket.

– Då, i fjol, dök ju marknaden helt och vi var i behov av permitteringslösningar för att inte tvingas göra oss av med folk. Och i en ekonomisk kris kan man inte dela ut pengar. Jag såg också att andra företag nollade utdelningarna, säger Thomas Lilja.

– Jag hade ju trott att vi skulle slippa varsel tack vare permitteringarna. Men det kom ändå varsel inom ståltillverkningen.

En del av utdelningen, 2 kronor per aktie, är en kompensation för fjolårets uteblivna utdelning. Varför reserverade du dig inte mot den?
– Jag har inget superbra svar, jag var lite tveksam. Man kunde ha sparat några miljarder i företaget till framtida investeringar, säger Thomas Lilja som tycker att frågan om en eventuell återbetalning av de statliga stödpengarna är en fråga som bör ställas till företaget.

Stora neddragningar på gång

Samtidigt som Sandvik vill dela ut 75 procent av vinsten, genomför man även fortsatta neddragningar. Målet har varit att minska antalet heltidsanställda med 5 000 i koncernen som har 40 000 anställda globalt.

Dessutom, inom ståldelen av bolaget erbjuds tjänstemännen att gå ned 20 procent i arbetstid och bara få ett löneavdrag på 10 procent. Ett erbjudande som kan upplevas som ett krav.

– Det ska ju vara frivilligt. Men det finns ett tryck på tjänstemännen att gå ned i tid, det är svårt att säga nej när chefen kommer och frågar. Det är många som känner pressen, säger Thomas Lilja enligt vilken företagets agerande, den föreslagna aktieutdelningen i kombination med sparåtgärder, väcker mycket känslor bland de anställda.

– Det är en stor debatt. Det kommer åsikter både från höger och vänster. Sedan finns det ju en del som är både aktieägare och anställda, de hamnar i ett moraliskt dilemma.

Kan det tänkas att även de anställda som inte är aktieägare får del av vinsten framöver?
– Det är ett krav från den fackliga sidan. Har man råd att betala ut stora pengar till aktieägarna, så tror och hoppas jag att medarbetarna får något extra som tack för det gångna året.

Sandvik

Bolaget har drygt 40 000 anställda i hela världen. I Sverige finns anställda på 14 orter, varav de flesta i Sandviken. Unionen har omkring 2 250 medlemmar på företaget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Mikael, 62, omskolar sig – tär på psyke och ekonomi

Trots ett starkt cv och kompetenser som marknaden skriker efter, får Mikael Bergbom inget jobb. Nu håller han på att omskola sig till möbelsnickare.
Johanna Rovira Publicerad 26 juni 2026, kl 09:01
man framför snickerimaskin
Mikael Bergbom har ett välmatat och digert cv och har sökt mellan 200 och 300 jobb. Snart är han färdigutbildad maskinsnickare också. Foto: Mats Andersson

– Jag har jättemycket spring kvar i benen. 

Mikael Bergbom har jobbat som alltifrån trafiklärare till produktchef, i såväl båt-, bil- som energibranschen under sin långa karriär. 

Nu är han 62 år och arbetslös sedan hans jobb som försäljningsansvarig på ett solcellsföretag försvann efter en konkurs för två år sedan. Han har sökt mellan 200 och 300 jobb som säljare och projektledare inom alla tänkbara branscher, men ingen nappade på hans ansökningar förrän han plockade bort både bild och personnummer. Då började kallelserna till intervjuer dimpa ner. 

Men sen tog det stopp igen. 

– Förr eller senare går det inte att dölja att man är över 60. Det är påfrestande när man märker att personkemin funkar och ens erfarenhet och kompetenser passar som hand i handske för många jobb, men man kommer ändå inte vidare. Till slut tappar man självförtroendet, säger Mikael Bergbom. 

Mikael Bergbom är övertygad om att ointresset från arbetsgivarna har med hans ålder att göra. 

– Det känns alltmer som det bara är yngre med lång erfarenhet arbetsgivarna vill ha.  En senior person är ju trots allt tryggare att anställa. Jag har åtminstone fem år kvar i arbetslivet, medan en 25-åring kanske stannar i två år innan han hoppar vidare till nästa jobb. 

Sålde villan och flyttade till Östergötland

Utöver den psykiska påfrestningen att man inte duger för arbetsgivarna är den ekonomiska pressen mest slitsam, menar Mikael Bergbom. Han sålde huset på Värmdö när ekonomin började krackelera och flyttade till ett mycket billigt boende i Östergötland. Men det räcker ändå inte för att täcka de utgifter han har, trots att hans sambo drar den större delen av lasset.  

– Jag har dragit ner på alla onödiga utgifter, tagit bort allt jag kan komma på. Just den här månaden ligger jag under existensminimum.

Omskolar sig till möbelsnickare

Mikael Bergbom är väldigt kritisk till de försämrade a-kassereglerna och den krassa synen på arbetssökande. 

– Jag röstade visserligen fram den här regeringen, men den tycks inte ha en aning om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Det kanske finns någon enstaka som utnyttjar systemet, men de flesta vill jobba. Inte fan vill jag leva på bidrag. 

Förhoppningsvis slipper han hanka sig fram på aktivitetsstöd så länge till. I fjol hoppade han på en arbetsmarknadsutbildning i Nässjö och i november kommer han att kunna lägga yrket maskinsnickare till sitt cv. 

– Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla samma ersättning under hela kursen, men aktivitetsstödet har sänkts steg för steg. Vissa kursdeltagare riskerar att inte kunna fullfölja utbildningen på grund av ekonomin. Blir jag erbjuden ett jobb hoppar jag av innan jag gått klart. Jag kan inte motivera att stanna med den ersättning jag har. 

Söker jobb på snickerier

Han söker fortfarande arbete, men är fokuserad på snickerijobb. Trots att snickare betraktas som ett bristyrke finns det inga garantier att han får anställning efter utbildningens slut. Många snickerier befinner sig i en svacka och vågar inte anställa, menar Mikael Bergbom. Bara hälften av den omgång snickare som gick ut utbildningen före honom har fått anställning. 

– Att utbilda sig till möbelsnickare är jättekul, men jag hade önskat att utbildningen var lite mer individanpassad, vi har alla olika förutsättningar och vissa av oss hade kunnat gå klart tidigare, säger Mikael Bergbom.