Artikeln skrevs före coronakrisen. Den 30 mars presenterade regeringen och samarbetspartierna ett krispaket, som bland annat innehåller tillfälliga förändringar av a-kassan för att dämpa coronapandemins effekter på arbetsmarknaden.
Läs mer: Fler ska få mer i a-kassa
Martin hade jobbat med verksamhetsutveckling, som utredare, samordnare och projektledare på olika företag i nästan 30 år när han förlorade jobbet i april 2015.
– Det fanns inte ens i min tankevärld att jag kunde bli arbetslös. När det väl hände tänkte jag att det varar väl i några månader och det reder man.
Martin, som är gift och har tre barn, sökte mängder av jobb. Men med undantag för några kortare vikariat var han arbetslös i fyra år. Den första tiden blev inte inkomsttappet så stort. Medlemskapet i både a-kassan och Unionen gjorde att han fick ut 80 procent av sin tidigare månadslön på 35 000 kronor de första sju månaderna. Men därefter fick han bara ut ersättningen från a-kassan – 14 500 kronor efter skatt.
– Det blev oerhört kännbart när inkomstförsäkringen försvann. Vi har inte råd att betala fritidsavgiften för ett av barnen, köper aldrig nya kläder till barnen – vi köper inget nytt över huvud taget. Och vi har aldrig råd att bjuda hem någon. Jag har ätit väldigt mycket ärtsoppa genom åren. Jag har blivit fattig.
Sedan i maj förra året har han ett vikariat som handläggare i en kommun i södra Sverige, men inte ens när han har jobb kan han slappna av.
– När jag jobbar försöker jag komma i kapp ekonomiskt. Det är fruktansvärt jobbigt att tänka på att jag snart kanske går in i en ny arbetshetsperiod.
Hans nuvarande vikariat sträcker sig till den 1 juni.
– Efter det vet jag inte vad som händer.
Tack vare ett förskott på arv och att han och hans fru har kunnat använda omkring 100 000 kronor av sitt sparkapital har de kunna behålla huset. Men att både förlora sitt yrkesmässiga sammanhang och se sin privatekonomi rasa blev ett hårt slag för Martin. En period mådde han så dåligt att han tvingades söka hjälp.
– Jag blev psykisk nedbruten och hamnade i en depression. Den ekonomiska pressen var en viktig del i det. Jag funderade ju över hur vi skulle klara oss när ekonomin inte gick runt. Men jag nu har jag fått medicinering och samtalshjälp och mår bättre.
Martin heter egentligen något annat.
