Tidigare berättade vi om Anna-Lena Carlsson, som får lägre a-kassa på grund av att hennes reumatism gjort att hon varit delvis sjukskriven. Maria Bollvik är ett liknande fall, men den här gången handlar det om vård av sjukt barn, vab.

Maria och hennes man har en son och en dotter, och visserligen har åttaårige Viktor astma och är allergisk, men det är ingenting mot lillasyster Julias sjukdomshistoria.
Julia är idag sex år. Hon går i skola, är infektionskänslig och får sprutor med gammaglobulin var fjortonde dag för att hon ska klara sig bättre i denna bakteriefyllda värld. Nu klarar hon sig ganska bra, men det har varit mycket värre.

De ständiga bihåleinflammationerna som hon aldrig blev frisk ifrån visade sig bero på en immunbristsjukdom. Att vara hemma med sjuka barn är normalt i småbarnsförälderns liv, men för Marias del blev det mycket oftare. Förra året gick Julia på läkarens inrådan på dagis tre timmar om dagen, efter att ha varit hemma på heltid hösten 2005. Maria tyckte inte att hon hade något att välja på.
- Det var hennes existens det handlade om, säger Maria Bollvik.

Och så gjorde hon så som många kvinnor gör - stannar hemma mer än pappan. Ännu en kvinnofälla, funderar Maria.
- Ofta är det kvinnan som tjänar mindre, och så är hon hemma och vårdar sjuka barn eftersom det är hon som förlorar minst. Kvinnorna och barnen är alltid de som drabbas mest.

Under den här tiden jobbade Maria Bollvik som växeltelefonist hos WM-data, något som hon gjort i nästan tio år. Den senare delen hette dock arbetsgivaren Manpower eftersom VM-data outsourcat växeln. I början av förra året skulle den outsourcas ännu mer - till Dalarna, och Maria Bollvik blev uppsagd på grund av arbetsbrist.

I ärlighetens namn ska sägas att hon fick ett erbjudande om ett nytt jobb inom Manpower, och under uppsägningstiden arbetade hon också där. Problemet var bara att det handlade om tre timmars pendling, och det fungerade inte för familjen.
Så, den 27 november gjorde Maria Bollvik sin sista arbetsdag. Den 28 november anmälde hon sig hos arbetsförmedlingen.

När detta skrivs har det gått ett halvår, och Maria har fått helt nya erfarenheter av livet. 250 nobbade jobbansökningar visade att det inte var så lätt att få nytt jobb - inte ens i Stockholm.
Och a-kassan visade sig inte vara den trygghet hon trodde. Den gav inte den ekonomiska tryggheten under omställningsperioden inför nytt arbete som hon hade räknat med.

De nya reglerna säger att det bara är arbete som ska räknas när a-kasseersättningen ska beräknas. Inte sjukdom eller vård av sjukt barn. (Tidigare var det den arbetslöses normalarbetstid som gällde när a-kasseersättningen skulle beräknas).
Den som är sjuk eller vårdar sjukt barn under hela kalendermånader kan dock räkna bort dessa månader, och förlorar därmed inte på samma sätt som de som är borta i kortare perioder eller på deltid.

För Maria Bollviks del handlar det om att hennes normalarbetstid på 40 timmar i a-kassans beräkningar blir 28. Att hennes heltidsinkomst på drygt 17000 kronor, vilket är ca 13000 netto i handen, blev ungefär hälften i a-kasseersättning: 6800 kronor efter skatt.
- Det är en enorm skillnad att plocka bort ur en människas liv, säger Maria Bollvik och fortsätter:
- Jag kan förstå att man måste strama upp vissa regler, men det här är inte rimligt!

Det är a-kassereglerna som gäller från januari 2007 som drabbar Maria Bollvik och andra i hennes situation.
Men de reglerna borde väl inte gälla Maria, som anmälde sig som arbetssökande den 28 november 2006?
Maria visar korrespondensen med a-kassan. Den 18 december kommer en kompletteringsbegäran om att hon ska skaffa ytterligare uppgifter från arbetsgivaren som visar hur mycket hon varit frånvarande. Och Maria jobbar på för att få uppgifterna.
- Problemet var att det var jultid och de som skulle skriva arbetsgivarintyget var lediga, och a-kassan fick jag heller inte tag på. Jag kom inte ens fram till telefonkön!

Rätt papper kom dock fram till slut, men då hade det blivit nytt år och nya regler. Och det är gällande rätt vid beslutstillfället som ska tillämpas, enligt a-kassan, som hänvisar till vedertagna rättsprinciper.
Det hade Maria Bollvik ingen aning om. Inte heller hade någon upplyst henne om det. Tvärtom, så hade a-kassan begärt att få in kompletteringarna till den 2 januari, alltså efter årsskiftet.
I slutet av januari, efter att a-kassan begärt kompletterande handlingar sammanlagt tre gånger, fick så Maria beslutet om att hennes normalarbetstid beräknats till 28 timmar. 
- Jag blev gråtfärdig och chockad över att bli behandlad på det här sättet. För oss är det oerhört kännbart, våra extraresurser har redan tagit slut eftersom Julia varit sjuk så mycket, säger Maria Bollvik.
I 23 år har hon arbetat och trott att om hon blev arbetslös skulle tryggheten finnas i a-kassan.
- Det är inte känt att vårt säkerhetssystem är så illa uppbyggt.

Det börjar bli dags att hämta Julia på skolan. Maria plockar ihop sina papper som hon haft med för att visa mig. A-kassans brev, den överklagan hon fick i väg när den värsta chocken lagt sig. Det har varit en ovanligt bra dag för Maria - först en anställningsintervju, sedan har hon fått möjlighet att berätta om det hon varit med om för mig som kan nå ut till många genom tidningen. För det handlar inte bara om henne själv, säger Maria Bollvik.
- Det här är ett problem som kommer att drabba så oändligt många människor, som av någon anledning inte varit 40 timmar i veckan på sin arbetsplats.

(Lön & Jobb nr 6-2007)