Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
I en värld av globala arbetsgivare kan man inte vara ett lokalt fackförbund. Så beskriver Marina Åman, andre vice ordförande i Unionen, varför ett svenskt fackförbund åker hela vägen till Indien för att utveckla och byta erfarenheter med de kvinnliga ledarna i organisationen SEWA, Self Employed Womens Assosiation.
– Samarbetar vi med andra fackliga organisationer så hjälper vi fler att bli fackligt aktiva. Då får vi en schysst konkurrens och motverkar lönedumpning. Olika lönekostnader i olika länder kan ju leda till att jobb flyttas till lågkostnadsländer, vilket är en verklighet även för Unionens medlemmar, säger Marina Åman.
Unionen har tillsammans med IF Metall fått biståndspengar för att driva ett utvecklingsprojekt med SEWA i Indien, ett helt kvinnligt fackförbund som organiserar egenanställda kvinnor som jobbar i den informella sektorn. Alltså inte ingår i den reguljära arbetsmarknaden och inte har tillgång till socialförsäkringar och den trygghet den innefattar.
– Kvinnorna är längst ned på samhällsstegen och väldigt fattiga. Vi besökte en soptipp där man går och plockar skräp för återvinning. Man har inga skyddskläder, ingen andningsmask och går i sandaler. I maj blir det 45 grader varmt och de känner ständigt av konkurrens från migrantarbetare och får samsas om utrymmet med vildhundar, vars bett kan vara dödliga.
SEWA organiserar cirka 1,4 miljoner indier i 120 olika professioner. De ger kvinnorna en röst, ett värde och en synlighet. Bland annat har man lyckats skaffa id-kort till ungefär hälften av kvinnorna, vilket ger dem en officiell arbetsmarknadsstatus vilket i sin tur ger dem tillgång till socialförsäkringssystemet. De förhandlar löner och erbjuder utbildning och stipendier för kvinnornas barn.
– Det jag blev mest imponerad över var att de inte ser några hinder. Bland annat hade de ett problem att medlemmar utan id-kort inte kunde starta bankkonton. Då startade de en bank! De startade ett kooperativ där de tillverkade nya produkter från soptippen, vilket gjorde att en grupp kvinnor kom bort från den missären.
Till SEWA är alla kvinnor välkomna, oavsett status, etnicitet eller religion. Och trots att de befinner sig på andra sidan jorden så tampas de med frågor som förhandlarna på Unionen också kliar sitt huvud över.
– Trots att så mycket skiljer sig så slog det mig när de sa: vi kan ju inte begära för hög lön när vi förhandlar för då flyttar de bara jobben till en annan delstat. Det är ju ett bekymmer vi också har, säger Marina Åman.
Biståndspengarna för att driva utvecklingsprojektet i Indien pågår ett år. Men Unionen kommer att förlänga arbetet fem år om man får ansökan att fortsätta godkänd. Hittills har man hjälpt till att starta två nya rekryteringscenter, där man förutom att rekrytera medlemmar även erbjuder kompetensutveckling och läxläsning för medlemmarnas barn. Centren har genererat 10 000 nya medlemmar.
Men arbetet i Indien är inte det enda utanför Sveriges gränser. Förbundet har nära kontakt med de nordiska fackförbunden, via TCO är man också medlemmar i Europafacket som representerar över 60 miljoner löntagare och på global nivå Global Unionen Federation, som arbetar för att bilda nya fackliga organisationer världen över och stärka fackliga och mänskliga rättigheter.
Elisabeth Sasse, kanslichef på Unionen, lämnar sitt uppdrag efter sommaren. Den informationen gick förbundet ut med till samtliga anställda under fredagsförmiddagen. Sasse är högsta chef över fackförbundets omkring 1000 anställda personer.
I ett skriftligt meddelande till de anställda förklarar Sasse avgången:
– Det var en annan förbundsstyrelse som rekryterade mig, som då la stor vikt vid min affärsbakgrund. Några år senare, med en ny förbundsstyrelse vid rodret, prioriteras andra egenskaper och drivkrafter än de jag rekryterades för. Det känns därför både naturligt och rätt att jag och Unionen går skilda vägar.
Avgången sker två veckor efter att Unionens andre vice ordförande lämnade sitt uppdrag. Elisabeth Sasse säger till Kollega att "ingenting har hänt" utöver det som står i det kortfattade meddelandet till personalen, och att hennes avgång "verkligen inte" hänger ihop med andre vice ordförandens avgång.
Förbundsordförande Peter Hellberg säger samma sak.
– Jag skulle verkligen vilja trycka på att de inte hänger ihop. Snarare tvärtom, på något vis. Det är djupt olyckligt att de här två sakerna skulle kunna riskera att sammanblandas, för de har verkligen inte alls med varandra att göra, säger Hellberg till Kollega.
Elisabeth Sasse rekryterades 2022. Den största förändring som skett i Unionen sedan dess är att man har fått en ny ordförande. Elisabeth Sasse säger att det inte finns någon personkonflikt mellan henne och den nyvalda ordföranden Peter Hellberg.
– Nej, det finns ingen konflikt alls. Det är en ny ordförande, ett nytt presidium och en ny förbundsstyrelse, det är många nya i förbundsstyrelsen. Det är inte ett dugg konstigt att en förbundsstyrelse måste få välja sin kanslichef.
Sker detta på förbundsstyrelsens initiativ?
– Nej, det står väl också i meddelandet [till de anställda], att vi har pratat om detta ett tag. Vi är helt överens. Det här är helt rimligt och bra.
Unionen har satt ett ambitiöst mål om att vara 50 000 förtroendevalda år 2027. Än så länge går den utvecklingen relativt långsamt. Hänger det ihop med din avgång?
– Nej, det gör det absolut inte.
I meddelandet till de anställda skriver du att den nya förbundsstyrelsen "prioriterar andra egenskaper" än dina. Vad är det för prioriteringar hos den nya styrelsen som du inte kunnat leva upp till?
– Jag tycker att du ska prata med Peter Hellberg om det. Jag tror inte alls att jag inte har kunnat leva upp till andra prioriteringar. Det handlar mer om, precis som det står i meddelandet, vad jag har rekryterats för. De tar en lite annan väg, och då är det så.
Även Peter Hellberg förnekar att det rör sig om en personkonflikt.
– Jag var också en del av den förbundsstyrelse som rekryterade henne. Så nej, det gör det verkligen inte. Vi har haft en väldigt bra dialog under den här perioden sedan jag blev ordförande.
Gällande målet att nå 50 000 förtroendevalda säger han:
– Där tycker vi att vi haft en väldigt bra dialog om det faktum att det går lite långsammare än vi skulle önska, och att det finns planer på hur man ska förändra det arbetet, och så vidare. Så det korta svaret är nej, det är inte det som ligger bakom.
Vad är det för prioriteringar hos den nya förbundsstyrelsen som Elisabeth Sasse inte har kunnat leva upp till?
– Det vi har pratat om är ju att vi vill hitta en ledning, med kanslichef i toppen, som har förmågan att hitta energin i hela organisationen för de förändrade arbetssätt och det vi har beslutat om. Här upplever vi att vi kan få in en ny energi i organisationen, för våra utvecklade mål, om vi gör det här bytet.
Vad är det för mål?
– Det är både att vi har ändrat vår struktur i att definiera den demokratiska organisationens, alltså förtroendevaldas roll, framför allt på regional nivå men även i hela förbundet. Kontra vad kansliet och de anställda ska göra. Förtroendevaldamålet som du påpekade, 50 000 förtroendevalda 2027, är också ett av de absolut viktigaste målen.
– Men sedan handlar det naturligtvis om att vi som Sveriges största fackförbund vill synas och höras och ha ett inflytande som motsvarar det.
Och detta har inte Elisabeth Sasse kunnat uppnå?
– Jo, hon har gjort ett väldigt bra arbete, precis som vi påpekar i pressmeddelandet. Men vi tror att det kan behövas ny energi in i både anställdaorganisationen och förtroendevaldaorganisationen för att ta nästa steg i den här utvecklingen.
Enligt Unionens verksamhetsberättelse för 2023 har kanslichefen ett avtal om avgångsvederlag på motsvarande 18 månadslöner. I samma dokument står att Sasse har en månadslön på 151 000 kronor.
Peter Hellberg bekräftar för Kollega att det är 18 månadslöner som gäller för Elisabeth Sasses avgångsvederlag och att de inte har kommit överens om något ytterligare. Det innebär att kostnaden för Unionen blir minst 2 718 000 kronor, plus sociala avgifter. Om Sasse får ett nytt jobb inom de 18 månaderna räknas avgångsvederlaget av mot den nya lönen.
Elisabeth Sasse har tidigare bland annat varit chef på försäkringsbolaget Folksam. På frågan om vad hon ska göra nu svarar hon:
– Jag har en anställning som är kopplad till ett avtal. Så jag kommer kunna klara mig ett tag. Sedan har jag lite olika trådar som jag drar i. Jag känner mig helt lugn och trygg med det, det kommer gå bra för mig.
Tillförordnad kanslichef blir nu Malin Engström, som kommer från en roll som chef över Unionens regionchefer.
I meddelandet till de anställda säger Peter Hellberg att Unionens förbundsstyrelse kommer ge information om rekryteringen av en ny ordinarie kanslichef "efter sommaren".