
I en värld av globala arbetsgivare kan man inte vara ett lokalt fackförbund. Så beskriver Marina Åman, andre vice ordförande i Unionen, varför ett svenskt fackförbund åker hela vägen till Indien för att utveckla och byta erfarenheter med de kvinnliga ledarna i organisationen SEWA, Self Employed Womens Assosiation.
– Samarbetar vi med andra fackliga organisationer så hjälper vi fler att bli fackligt aktiva. Då får vi en schysst konkurrens och motverkar lönedumpning. Olika lönekostnader i olika länder kan ju leda till att jobb flyttas till lågkostnadsländer, vilket är en verklighet även för Unionens medlemmar, säger Marina Åman.
Unionen har tillsammans med IF Metall fått biståndspengar för att driva ett utvecklingsprojekt med SEWA i Indien, ett helt kvinnligt fackförbund som organiserar egenanställda kvinnor som jobbar i den informella sektorn. Alltså inte ingår i den reguljära arbetsmarknaden och inte har tillgång till socialförsäkringar och den trygghet den innefattar.
– Kvinnorna är längst ned på samhällsstegen och väldigt fattiga. Vi besökte en soptipp där man går och plockar skräp för återvinning. Man har inga skyddskläder, ingen andningsmask och går i sandaler. I maj blir det 45 grader varmt och de känner ständigt av konkurrens från migrantarbetare och får samsas om utrymmet med vildhundar, vars bett kan vara dödliga.
SEWA organiserar cirka 1,4 miljoner indier i 120 olika professioner. De ger kvinnorna en röst, ett värde och en synlighet. Bland annat har man lyckats skaffa id-kort till ungefär hälften av kvinnorna, vilket ger dem en officiell arbetsmarknadsstatus vilket i sin tur ger dem tillgång till socialförsäkringssystemet. De förhandlar löner och erbjuder utbildning och stipendier för kvinnornas barn.
– Det jag blev mest imponerad över var att de inte ser några hinder. Bland annat hade de ett problem att medlemmar utan id-kort inte kunde starta bankkonton. Då startade de en bank! De startade ett kooperativ där de tillverkade nya produkter från soptippen, vilket gjorde att en grupp kvinnor kom bort från den missären.
Till SEWA är alla kvinnor välkomna, oavsett status, etnicitet eller religion. Och trots att de befinner sig på andra sidan jorden så tampas de med frågor som förhandlarna på Unionen också kliar sitt huvud över.
– Trots att så mycket skiljer sig så slog det mig när de sa: vi kan ju inte begära för hög lön när vi förhandlar för då flyttar de bara jobben till en annan delstat. Det är ju ett bekymmer vi också har, säger Marina Åman.
Biståndspengarna för att driva utvecklingsprojektet i Indien pågår ett år. Men Unionen kommer att förlänga arbetet fem år om man får ansökan att fortsätta godkänd. Hittills har man hjälpt till att starta två nya rekryteringscenter, där man förutom att rekrytera medlemmar även erbjuder kompetensutveckling och läxläsning för medlemmarnas barn. Centren har genererat 10 000 nya medlemmar.
Men arbetet i Indien är inte det enda utanför Sveriges gränser. Förbundet har nära kontakt med de nordiska fackförbunden, via TCO är man också medlemmar i Europafacket som representerar över 60 miljoner löntagare och på global nivå Global Unionen Federation, som arbetar för att bilda nya fackliga organisationer världen över och stärka fackliga och mänskliga rättigheter.