Vandring, inte bara till fjälls utan även på låg höjd, är en het trend i Sverige just nu. En färsk Novus-undersökning visar att en fjärdedel av svenskarna helst vill vandra på semestern. Tidigare lockade vandring mest äldre men engagerar numera allt yngre personer. Oavsett ålder är det naturintresset som är den gemensamma nämnaren.

För den som vill vandra i Sverige finns leder i alla väderstreck och svårighetsgrader. Dels finns de statliga vandringslederna, som Kungsleden i norr, Jämtlandstriangeln och Sörmlandsleden, men även kommunerna drar sitt strå till stacken. I Skåne till exempel gick 33 kommuner ihop år 2016 och rustade upp vandringslederna där.

Olle Ingemarsson är en inbiten vandrare. Han har gått Sörmlandsleden här i Sverige men även Inkaleden i Peru och han har vandrat i Indien och i Nepal. Sedan han gick pilgrimsleden Il Camino de Santiago förra sommaren är det dock ”Caminon” som gäller för honom. Han har till och med tatuerat in symbolen för Il Camino på underarmen. Den är indelad i olika leder som alla går till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien.

Under den 80 mil långa vandringen lärde han känna många likasinnade. Några av dem genomgick livsomvälvande förändringar. Han mötte vandrare med cancer eller med sorg över ett barn som dött, andra fyllde jämnt. Själv hade han just separerat från sin fru.

– Det var otroligt kraftfullt med alla kvinnor och män i alla åldrar från olika delar av världen som jag mötte, alla samtal som vi hade, måltiderna vi delade. Under vandringen blev bakgrund och andra sammanhang helt oviktiga, säger han.

För Olle Ingemarsson handlade det även om en längtan efter ett långsammare liv och möjligheten att äga sin tid utan avbrott.

– Att vandra är enkelt och förutsägbart, man bara går. Trots att sträckan på 80 mil är fysiskt ansträngande klarar de flesta av det, eftersom man vandrar utifrån sina egna förutsättningar, så långa eller korta etapper man vill och i det tempo man vill.

Han sov på härbärgena som ligger tätt längs med vägen. I ryggsäcken, som väger fem kilo, fanns en sovsäck, regnskydd, strumpor, kalsonger, långbyxor, en t-shirt. Varje eftermiddag när han vandrat färdigt för dagen tvättade han.

– När jag kom hem var jag i mycket bättre balans. Vandring är politisk kraft, en protesthandling mot alla som bygger murar och mot hierarkier. Men för dem som har en fördomsfull världsbild passar det inte – eller så är det tvärtom de som borde ge sig ut och vandra.

I sommar planerar Olle att fortsätta vandra Caminon, bland annat längs Portugals kust.

Foto: Colourbox

Text: Sofia Broomé