Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Sandviks aktieutdelning upprör anställda

Sandvik vill dela ut över åtta miljarder till aktieägarna, samtidigt som de gör stora neddragningar. Ett beslut som rör upp känslor bland de anställda. I fjol tog verkstadsföretaget dessutom emot statliga stödpengar.
Niklas Hallstedt Publicerad
Johanna Norin / TT
Thomas Lilja tycker att frågan om en eventuell återbetalning av de statliga stödpengarna är en fråga som bör ställas till Sandvik. Johanna Norin / TT

När Sandviks styrelse förra våren föreslog en utdelning på 3 kronor per aktie var Thomas Lilja, ordförande i Unionens koncernklubb och arbetstagarrepresentant i Sandviks styrelse, den enda som reserverade sig.

Läs mer: Facket röstade mot aktieutdelning på Sandvik

Läs mer: Sandviks aktieägare får vänta ut coronakrisen

Han tyckte att en utdelning var orimlig om man samtidigt skulle få permitteringsstöd på 300 miljoner kronor från staten. Så småningom fick han också stöd för sin åsikt från regeringen och aktieutdelningen slopades.

När Sandvik nu i år föreslår en aktieutdelning på 6,50 kronor per aktie, totalt 8,1 miljard kronor, reserverar sig däremot inte facket.

– Då, i fjol, dök ju marknaden helt och vi var i behov av permitteringslösningar för att inte tvingas göra oss av med folk. Och i en ekonomisk kris kan man inte dela ut pengar. Jag såg också att andra företag nollade utdelningarna, säger Thomas Lilja.

– Jag hade ju trott att vi skulle slippa varsel tack vare permitteringarna. Men det kom ändå varsel inom ståltillverkningen.

En del av utdelningen, 2 kronor per aktie, är en kompensation för fjolårets uteblivna utdelning. Varför reserverade du dig inte mot den?
– Jag har inget superbra svar, jag var lite tveksam. Man kunde ha sparat några miljarder i företaget till framtida investeringar, säger Thomas Lilja som tycker att frågan om en eventuell återbetalning av de statliga stödpengarna är en fråga som bör ställas till företaget.

Stora neddragningar på gång

Samtidigt som Sandvik vill dela ut 75 procent av vinsten, genomför man även fortsatta neddragningar. Målet har varit att minska antalet heltidsanställda med 5 000 i koncernen som har 40 000 anställda globalt.

Dessutom, inom ståldelen av bolaget erbjuds tjänstemännen att gå ned 20 procent i arbetstid och bara få ett löneavdrag på 10 procent. Ett erbjudande som kan upplevas som ett krav.

– Det ska ju vara frivilligt. Men det finns ett tryck på tjänstemännen att gå ned i tid, det är svårt att säga nej när chefen kommer och frågar. Det är många som känner pressen, säger Thomas Lilja enligt vilken företagets agerande, den föreslagna aktieutdelningen i kombination med sparåtgärder, väcker mycket känslor bland de anställda.

– Det är en stor debatt. Det kommer åsikter både från höger och vänster. Sedan finns det ju en del som är både aktieägare och anställda, de hamnar i ett moraliskt dilemma.

Kan det tänkas att även de anställda som inte är aktieägare får del av vinsten framöver?
– Det är ett krav från den fackliga sidan. Har man råd att betala ut stora pengar till aktieägarna, så tror och hoppas jag att medarbetarna får något extra som tack för det gångna året.

Sandvik

Bolaget har drygt 40 000 anställda i hela världen. I Sverige finns anställda på 14 orter, varav de flesta i Sandviken. Unionen har omkring 2 250 medlemmar på företaget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Arbetslösa kvinnor stöttar varandra i nätverk

I snart ett år har en grupp arbetslösa kvinnor i Stockholmstrakten träffats regelbundet för att hjälpa och stötta varandra i jakten på nytt jobb. Flera av dem har hittat ny sysselsättning.
Johanna Rovira Publicerad 24 februari 2026, kl 06:00
Arbetslösa akademikerkvinnor 55+ i Stockholm som bildat ett nätverk för att hitta ny sysselsättning.
Kim Ross, Erika Charbonnel, Catharina Lind af Hageby, Elisabeth Damour. Feyrouz Abdel-Baki, Anneli Andersson och Suzann Fritz utgör ungefär halva gruppen av arbetssökande kvinnor som stöttar varandra.
Foto: Kim Ross

När Erika Charbonnel blev arbetssökande efter en omorganisation förra året fick hon äntligen tid att återknyta kontakten med gamla vänner och bekanta. Det visade sig att flera av de hon hörde av sig till också blivit av med sina jobb.  Raskt snodde Erika Charbonnel ihop ett nätverk. 

– Fler och fler anslöt till gruppen och på ganska kort tid blev vi drygt tio, femton deltagare. Samtliga är kvinnor över 55 år och akademiker, berättar Erika Charbonnel på sitt stamfik på Kungsholmen i centrala Stockholm. 

Hit har hon kommit närapå dagligen under tio års tid för att dricka morgonkaffe. Sedan hon blev av med jobbet som publik chef  på ett museum i fjol, har kaféritualen blivit ännu viktigare, förklarar hon. För att behålla någon slags rutin och en känsla av tillhörighet. 

Så hjälper kvinnorna varandra i jakten på nytt jobb

Minst lika viktig för samhörighetskänslan har nätverket för arbetslösa 55-plussare varit. Nätverket träffas var tredje vecka, en gång i månaden, för att diskutera hur man skriver cv:n, jämföra svaren man får (eller snarare inte får),  från arbetsgivarna, men också för att stötta, tipsa och hjälpa varandra i jakten på ny sysselsättning. 

– Senast pratade vi om vad som händer när a-kassan tar slut. Själv är jag inte där än, men jag har redan sålt min bostad och flyttat till hyresrätt utifall att. Jag har alltid tidigare haft lätt att få jobb men nu är arbetsmarknaden tuff. Jag har sökt hundra jobb men  känns det som det är helt stopp. 

En av kvinnorna i nätverket, den äldsta av dem, har faktiskt fått jobb. En annan har startat en klädkollektion, en tredje påbörjat en utbildning och två har långt framskridna planer på att öppna en gemensam revisionsbyrå. 

– De flesta av oss har haft egna företag vid sidan av våra jobb sedan tidigare, men dessa har legat vilande nu under arbetslösheten. Det majoriteten av oss har landat i just nu är att väcka liv i företagen igen för att kunna försörja oss. 

Eget företag eller anställning? Nya vägar efter 55

– Jag har själv funderat på att starta en coachverksamhet, även om jag mycket hellre skulle vilja ha en anställning. Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan. I dag har jag tiden, lugnet, tålamodet och erfarenheten. Dessutom har jag mer distans och är mer professionell, säger Erika Charbonnel. 

Hon har också en uppenbar handlingskraft, är en obotlig optimist och besitter en nyfikenhet som bland annat yttrat sig i att hon tagit tag i en gammal dröm och sökt in på scenskola. 

 Jag vet att jag är ett bättre kap i dag än jag var för 20 år sedan.

Samt startat upp ytterligare ett nätverk för arbetssökande. 

– I början låg jag rätt lågt med att gå ut offentligt med mitt arbetssökande men den strategin fungerade inte. Så jag lade nyligen ut ett inlägg om vårt nätverk på Linkedin och fick genast 60 000 visningar. 20-25 personer hörde av sig och ville vara med i nätverket och det slutade med att jag bjöd in alla som kunde komma hit till fiket. Vi träffades här och det skapades ett nytt nätverk. 

– Vårt ursprungliga nätverk befinner sig ju lite i slutfasen, eftersom flera av oss har gått vidare och hittat sysselsättning, säger Erika Charbonnel.