Avestasamtalen samlade för fjärde året i rad näringsliv, fack och politiker för att debattera basindustrins framtid. Temat för årets samtal var infrastruktur och flertalet deltagare efterlyste betydligt större satsningar på framförallt järnvägen.
– Våra medlemmar är i mångt och mycket beroende av bra infrastruktur – alla kan inte bosätta sig där jobben finns, sade Unionens ordförande Martin Linder, som var en av deltagarna i samtalen.
Martin Linder redogjorde för en undersökning som Unionen gjort som visar att bara åtta procent av medlemmarna i Dalarna och omkringliggande län, anser att järnvägen på ett bra sätt fyller företagens behov.
– Jag blir riktigt bekymrad när jag ser hur känsligt det är för företagen när det blir transportstörningar. Företagens konkurrenskraft är viktig för ett hållbart och tryggt arbetsliv för våra medlemmar. Det behövs kraftigt ökade satsningar i infrastrukturen, sade Martin Linder.
Även LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson efterlyste betydligt ökade satsningar och menade att om inte staten har möjlighet att pytsa in pengar till ny räls kan LO tänka sig att göra det.
– Största problemet med svensk infrastruktur i dag beror på att vi slarvat länge med underhållet, men vi måste också investera i nya banor. Vi har betydande kapital och jag ser inget fel att gå in i sådana investeringar.
Inte heller Martin Linder var främmande för att privata intressenter går in och investerar i järnväg, även om han inte ville svara på om Unionen är berett att satsa pengar på räls.
– Vi måste tänka på andra finansieringskällor än statsbudgeten – pensionsfonder letar med ljus och lykta efter alternativa investeringar och rent principiellt tycker jag att det borde gå, sade Martin Linder.
Karl-Petter Thorwaldsson ställer sig också positiv till höghastighetståg, något som övriga deltagare var mer skeptiska till eftersom notan för sådana tåg uppskattas till 230 miljarder.
– Den typen av investeringar ska ju räcka decennium efter decennium. Man måste vara långsiktig- om våra konkurrentländer bygger snabba banor står vi plötsligt där med skägget i brevlådan, sade Karl-Petter Thorwaldsson.
