Hoppa till huvudinnehåll
Pension

Pensionär som jobbar riskerar skattesmäll

Regler kring uttag av tjänstepension gör att en pensionär som fortsätter jobba riskerar gå miste om tusentals kronor. Här får du tips om hur du ska tänka.
Anita Täpp Publicerad
Man i pensionsålder promenerar i stadsmiljö.
Om man jobbar hos en arbetsgivare med kollektivavtal så har man också en kollektivavtalad tjänstepension. De flesta av Unionens medlemmar har tjänstepensionen ITP. Foto: Stockfoto

Nyligen slog PTK (paraplyorganisation för flera fackförbund, däribland Unionen) larm om att den som jobbar samtidigt som utbetalningen av tjänstepensionen ITP har börjat riskerar att åka på en skattesmäll.

PTK kräver därför att reglerna i inkomstskattelagen ändras så att tjänstepensionen går att pausa.

Enligt de nuvarande reglerna börjar utbetalningen av tjänstepensionen vid 65 år, eller vid en annan ålder som den anställde har valt.

Men har den börjat utbetalas går den sedan inte att stoppa. Om man då har missat att skjuta upp den första utbetalningen och fortsätter jobba, så kan den dubbla inkomsten – från arbetet och pensionen – göra att man hamnar över gränsen för statlig inkomstskatt på 20 procent.

Det gör att man får betala högre skatt på pensionspengarna än om man hade kunnat välja att få dem utbetalda när man slutat jobba (se räkneexempel).

Ingen tycks vilja ta i det här

Det här slår, enligt Staffan Ström, pensionsekonom på tjänstepensionsföretaget Alecta, både mot den som vill fortsätta jobba efter 65 och mot den som först har gått i pension men sedan ångrar sig.

– Ofta kan man verkligen ha sett fram emot att få gå i pension. Men så går det några månader och man känner att man vill börja jobba igen. Kanske för att man behöver pengarna, men oftare för att man saknar att känna sig behövd och för att man vill ha den sociala samvaron på jobbet. Och då blir man ofta väldigt besviken över att man inte kan skjuta upp pensionen utan måste skatta bort mycket av den, säger han.

– Det värsta med de nuvarande reglerna är nog ändå det psykologiska signalvärde de ger. Många känner att om jag inte kan spara mina pensionspengar till senare, när jag verkligen skulle behöva dem, så kan jag lika gärna fortsätta vara pensionär.

Ett råd Staffan Ström ger till den som känner sig tveksam inför att gå i pension vid 65 års ålder är i första hand att komma ihåg att i god tid innan den tidpunkten meddela sitt/sina pensionsbolag att man vill skjuta upp uttaget av tjänstepensionen.

Om man sedan fortsätter jobba, men arbetar mindre och därför ändå behöver ett ekonomiskt tillskott, är rådet att i första hand ta ut av den allmänna pensionen. Den är redan flexibel på det sätt som PTK vill att tjänstepensionen ska bli – det vill säga att den kan pausas hur många gånger som helst.

Det är något man länge har kämpat för, påtalar Dan Wallberg, pensionsexpert på PTK.

– Det har också gjorts flera statliga skatte- och pensionsutredningar där man sagt att man håller med om det här. Alla politiker vi talat med har samma åsikt, ändå tycks ingen vilja ta i det här, säger han.

– Tidigare, när alla gick i pension vid 65, var ju det här inget problem. Men när man nu säger att fler behöver jobba längre för att den allmänna pensionen ska räcka – och en del inte heller har råd att gå i pension vid den åldern – så ska vi inte försvåra för dem som vill ta ett nytt jobb och skjuta på pensionsuttaget tills man behöver pengarna bättre.

Så mycket går bort i skatt

Effekt i kronor av att det inte går att pausa en påbörjad utbetalning av tjänstepension:

  • Med en bruttolön på 35 000 kronor försvinner 1 100 kronor i skatt varje månad om man jobbar heltid och samtidigt tvingas ta ut pension. Skatten blir därmed 17 procent högre.
  • Vid en månadslön på 45 000 kronor blir den extra skatteavbränningen 2 800 kronor i månaden, vilket motsvarar 28 procent högre skatt.

Källa: Alecta

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Pension

Lista: Pensioneringens 7 faser

Vi säger inte att du ska låta bli att gå i pension. Men sätt dig gärna in i vad det innebär innan du skriver på något. Pensioneringens sju faser beskriver stadierna en tjänsteman kan gå igenom vid pensionering.
Johanna Rovira Publicerad 17 november 2025, kl 06:01
Två gubar på en parkbänk
Att hamna på en parkbänk som pensionär kan bli verklighet i ett av pensioneringens sju stadier. Men det behöver inte sluta där. Foto: Johanna Rovira
  1. Förväntansfasen

    Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.

     

  2. Åh fasen-fasen

    Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.

     

  3. Förnekelsefasen

    Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.

     

  4. Besvikelsefasen

    När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.

     

  5. Förhandlingsfasen

    Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering. 

     

  6. Depressionsfasen

    En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.

     

  7. Acceptansfasen

    I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare. 

Brasklapp: 

Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.