Så här i efterhand kan det verka som om Håkan Olssons yrkesliv var utstakat i förväg. Hans pappa jobbade på massabruket i småländska Mönsterås, detsamma gällde Håkans scoutledare. Scoutledaren, som var anställd på personalavdelningen, erbjöd jobb som springpojke på sommar- och jullov när Håkan gick i åttan.
Sedan rullade det på. I gymnasiet sommarjobbade han på bruket, efter lumpen, 21 år gammal, fick han jobb som elektriker. Det var 1975, alltså 46 år sedan. Några år senare blev han chef för en mindre grupp skiftgående underhållskillar och tog steget över till tjänstemannasidan.
Därefter har han bland annat hunnit med att vara förrådschef under ett antal år, för att avsluta karriären med att ha samordningsansvaret för kontroll och provning av tryckutsatt utrustning på bruket.
Det är också det senaste arbetet som han tycker har varit roligast.
– Till skillnad mot mina andra jobb på bruket, så fanns inte det här tidigare. Då var det flera som delade på arbetsuppgifterna. Därför har jag fått utveckla det själv till stor del, säger Håkan Olsson som har några månader kvar i tjänsten, den sista april går han i pension som 67-åring.
Är det ett svårt jobb?
– Nej, det är som det alltid är: Det man kan är inte svårt. Det som de flesta ryggar för är att man måste läsa in sig på många juridiska dokument, bland annat fem eller sex EU-direktiv.
Håkan, som också varit fackligt aktiv, de senaste tio åren som Unionenklubbens ordförande, har alltid trivts på jobbet. Ändå handlar typiskt nog hans bästa minne av jobbet om när han inte var där.
Det var i början av 1990-talet då han under en period bara arbetade kvällar och nätter. Den inarbetade tiden gjorde att han kunde gå på en semester från midsommar till september det året.
– Vårt första barn, vår dotter var tre år, och vi fick en underbar sommar tillsammans.
Har det funnits några dystra stunder på jobbet?
– Ja, under perioder av neddragningar, då blir det alltid en stor oro. Nu är det rätt så länge sedan, men 2010 var det ett tiotal medlemmar i Unionen som fick gå hem.
Vad ska han då göra nu när han själv får gå hem? Någon större oro för att bli sysslolös har han inte. Han gillar att bygga saker, både i trä och metall. Till huset där han bor har han en egen smedja där han tillverkar det han kallar ”konstföremål”.
– Jag bankar på lite järn. Det är inte så jätteavancerat, men jag tycker om att forma till saker.
Ytterligare sysselsättning lär barnbarnen, varav det andra är på gång, stå för. Och skulle inte det räcka till har han ett levande kulturintresse.
– Jag och hustrun går gärna på teater. Det finns lite grann i Kalmar några mil bort, men vi åker också gärna till Stockholm, Göteborg och Malmö för att ta del av kulturutbudet.
