Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Låglönevägen en fattig vision

Den unge mannen i yvigt skägg och glasögon jobbar med att hålla i en reklamskylt på en gågata i Stockholm. Trots att det är vårvarmt har han mössan på, och han är djupt försjunken i sin Iphone. Här står han, timme efter timme, och gör reklam för en lågprisfrisör.
Rickard Jakbo Publicerad

Det finns de som argumenterar för att lägre löner är framtiden. Med sänkta löner kan skylthållarjobben bli vanligare och svarta jobb bli vita. Fler familjer kan få råd att köpa städning i hemmet. McDonalds får råd att anställa fler.

Det måste finnas en möjlighet att anställa till låg lön, argumenterar Svenskt Näringsliv. De talar om murar som hindrar yngre, invandrare, äldre och långtidssjukskrivna att få jobb. Risken att fastna i sitt låglönejobb är liten, menar man.

Vår regering arbetar också för lägre löner. Resonemanget är detta: de fackförbund som förhandlar fram för höga löner får se sina medlemmar drabbas av högre arbetslöshet. Då straffar a-kassesystemet dessa förbund genom att staten lägger på en högre a-kasseavgift för medlemmarna. Därför kommer dessa fack, till exempel städarnas och industriarbetarnas fack, att hålla igen med lönekraven.

Urholkningen av a-kassan trycker också ner lönerna eftersom fler arbetslösa är beredda att ta lågt betalda jobb. Resonemangen utvecklades före valet 2006 och återfinns också i Sven Otto Littorins nyutkomna bok "Uppdrag arbete". Ett annat tecken i tiden är EU:s Laval-dom som säger att utländska avtal med lägre löner tillfälligt kan tränga undan svenska kollektivavtal.

Starka krafter jobbar för lägre löner. Frågan är om vi har så stora valmöjligheter. Klyftan mellan oss i den rika världen och befolkningen i de mycket fattigare länderna verkar för en lönepress nedåt. Globaliseringen av kulturen och ekonomin gör att många människor även i framtiden kommer att söka sig till Europa. Krig och naturkatastrofer gör att personer, med all rätt, behöver fly hit från förtryck och förföljelse. I brist på svenska-kunskaper har många av dem till en början bara sin låga lön att konkurrera med. Är det då inte bättre för dem att låglönestäda än att gå hemma och skrota?

Kanske det. Men som vision betraktat är det ett skämt. Att se ökade klyftor och låga löner som lösningen på arbetsmarknadens utmaningar är futtigt, minst sagt.

Vad är en hållbar vision? Utbildning såklart. Kanske någon sorts kompetenssparande för dem i sektorer med låg lön? Det finns nog många vägar att gå. Jag vet inte. Men jag vet att låglönesamhället är en skenvision.

För vad spelar det för roll om en arbetskraftsinvandrare har hela världen i sin Iphone, om han inte har råd att betala telefonräkningen?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.