Statliga Vattenfall köper en betydande del av uranet till sina kärnkraftreaktorer i Sverige och Tyskland från Rössinggruvan i Namibia. Det är en av världens största urangruvor belägen mitt i Namibiöknen.
I höstas presenterade organisationen Swedwatch en rapport där man kritiserade Vattenfall för stora brister i företagets kontrollsystem av gruvan.
- Vattenfalls formella kontroller av verksamheten och efterlevnaden av företagets krav är alltför sporadiska. Enligt bolagets policy görs formella kontroller vart fjärde till vart sjätte år, det är för långt mellan varven, säger Maria Engvall, som skrivit rapporten.
Gruvbolaget Rio Tinto vägrade ge information till Swedwatch eller bevilja tillstånd att besöka gruvan. Detta trots gruvbolagets och Vattenfalls försäkringar om att alla säkerhetsrutiner följs.
Svenska staten har däremot inga riktlinjer för hur den uran som köps in som bränsle till de svenska kärnkraftverken har brutits ur miljö- och hälsohänseende. Säkerheten är till stor del avhängd lagstiftningen i det land där gruvan ligger och i det här fallet Vattenfalls egna regler.
- Vattenfall ställer krav att gruvan ska följa de riktlinjer som finns inom IAEA, däremot kontrollerar man inte att de följs. Att enbart förlita sig på Namibias lagstiftning är inte så fruktbart eftersom det saknas en del relevanta lagar. De har inte hunnit med att få en statsapparat och lagstiftning som kan hantera en storskalig uranbrytning, säger Maria Engvall.
Rapporten pekar också på miljö- och hälsoeffekterna av uranbrytningen, bland annat vittnar arbetare vid gruvan om dålig information om riskerna och om luftvägsproblem och cancer. Vattenfall konstaterar att det finns andra anledningar till arbetarnas ohälsa och hänvisar till gruvbolagets uppgifter om att arbetarna inte utsätts för alltför höga doser.
Det finns också stora frågetecken kring hur nedläggningen av Rössinggruvan om drygt tio år ska ske och de stora mängderna med radioaktivt avfall ska övervakas.
Förutom tätare kontroller från Vattenfalls sida kräver Swedwatch en oberoende granskning av effekterna av uranbrytningen tillsätts. Vattenfall har i efterhand konstaterat att det finns anledning att se över sitt kontrollsystem. Men ingenting har hänt i frågan.
Vattenfall tillbakavisar kritiken och poängterar att man har väl upparbetade rutiner för kontroll av Rössinggruvan. Bolaget påpekar att man genomförde en så kallad audit, en större en revision av gruvverksamheten, på plats den 7-15 oktober 2010. Man granskade då särskilt det interna utbildningssystemet, vilket Swedwatch kritiserat i sin rapport.
"Det som inte framgår av Swedwatch och övrig rapportering av vår relation med gruvan är att Vattenfall - utöver så kallade audits - gör regelbundna besök med olika inriktning. Dessa är inte formella audits, utan är inriktade på speciella frågeställningar till exempel biologisk mångfald, samhällsrelationer, hälsosystem etc.", konstaterar bolaget i en skriftlig kommentar.
Audit genomförs vart fjärde till vart sjätte år. I samband med besöket ställs en mängd frågor som underlag för Vattenfalls bedömning. De frågor som är av särskilt intresse i dessa kvalificeringar är hur företagen hanterar: Befolkning och boende, arbetsmiljö och säkerhet, grundvattenfrågor samt kontroll av fonderade medel för återställning efter brytningens slut.
