I gårdagens nyhetsartikel här bredvid berättade vi att Unionen kräver skadestånd av en arbetsförmedling som godtagit 11 000 kronor plus aldrig utbetalad provision som månadslön för ett nystartsjobb som säljare, där lägsta avtalslön är 15 700 och genomsnittslönen 24 300.

Kravet att lön och andra villkor ska motsvara kollektivavtalets regler ansåg sig arbetsförmedlingen ha uppfyllt genom företagets försäkran. Facket tillfrågades aldrig. Det krävs inte för nystartsjobb, till skillnad från vid andra bidragsstödda jobbinsatser.

Det är naturligtvis orimligt.

Varför införs regler för statliga stödinsatser som ensidigt gynnar den starkare parten - arbetsgivaren - och missgynnar den svagare - den långtidsarbetslöse? Som dessutom ger arbetsförmedlingen ett oseriöst beslutsunderlag för tilldelning av skattefinansierade sysselsättningsstöd?

När någon får nystartsjobb belönas arbetsgivaren med bidrag motsvarande arbetsgivaravgiften lika länge som den nystartsjobbande varit långtidsarbetslös. Inget prutande i det fallet.

Om facket i efterhand får veta att företaget lämnat oriktiga uppgifter och påtalar det, slipper företaget betala tillbaka. Då ser regeringen mellan fingrarna och skickar signalen att det ska löna sig att bidragsfuska.

Den arbetslöse som satt ett kryss fel på kortet för att få a-kassa jagas däremot med blåslampa till stora kostnader för skattebetalarna.

Tillåter arbetsförmedlingen företag att underbetala nystartsjobbare, kan lönenivåer inom hela områden pressas ner under avtalens lägsta, särskilt i lågkonjunktur.

Inget visar tydligare hur falskt det skorrar när Svenskt Näringsliv kräver ändring av spelregler på arbetsmarknaden som de påstår gynnar facket.

Unionen bör gå vidare för att få klarhet i om arbetsförmedlingens tolkning av reglerna till den arbetslöses nackdel är korrekt i det här fallet. I så fall är reglerna ännu värre än man kunnat tro.

I motsatt fall är det ändå illa nog.

Opp, Unionsbildning!