När Eniro för två år sedan startade en ny tjänst och erbjöd företag skräddarsydd bevakning av offentlig upphandling, var Pernilla Thorsander en av de första som anställdes vid kontoret i Sundsvall. Telefonförsäljningen gick bra till en början och även om grundlönen var låg, var provisionen hög.

- Idén var briljant och vi sålde jättebra. Jag var kung och nöjd med jobbet. Om någon ångrade sig inom ångertiden drogs min provision av från nästa månads provision. Det kändes fult, men har man 18 000 i provision, saknar man inte några tusenlappar så mycket.

Efter ett tag visade sig dock att det fanns brister i systemet och Pernilla lyckades inte övertyga kunderna lika bra när hon själv inte trodde hundra på produkten hon sålde. Ungefär samtidigt dog hennes mor, vilket naturligtvis också påverkade hennes arbetsprestation.

I december i fjol sålde hon inte ett enda konto, men förlitade sig ändå på garantilönen i januari. Fast samtidigt begärde en del av kunderna att få avsluta samarbetet, trots att den överenskomna ångertiden löpt ut. Företaget gav med sig och den sedan tidigare utbetalade provisionen drogs då från Pernillas magra garantilön. I januari fick hon 1 800 kronor kvar i lönekuvertet.

- Jag har fem barn att försörja och efter jul är ekonomin ansträngd nog ändå. En månad kanske man kan klara sig, men inte två och i februari hände samma sak igen.  Jag fick 2 036 kronor i lön. Som tur var är jag inte ensamstående och vi slapp ta något idiotlån för att överleva, vi klarade oss på snabbmakaroner, gröt och sparpengar.  

- Jag är lite tjurig och hetlevrad och kände instinktivt att så här får det bara inte gå till.  Att min chef av goodwill velat fria hellre än fälla, säger jag inget om, men det är inte jag som ska behöva ta smällen.

Pernilla tog först upp saken på egen hand med arbetsgivaren, men trots envetna diskussioner och skärpta argument kom hon ingen vart. Hennes chef gav rådet att vända sig till facket om hon var missnöjd. Vilket hon var och gjorde.

Facket kallade till förhandling och efterlyste skriftliga underlag för att kontrollera vilka avdrag företaget egentligen gjort, men de försäljningslistor som presenterades gav ingen klarhet. Ärendet drog ut på tiden och Pernilla upplevde att företaget förhalade.

- Det kändes som Davids kamp mot Goliat. Eniro är ändå en etablerad koncern och inte något litet skruttbolag i Långtbortistan. De kan bara inte plocka tillbaka redan utbetald lön, säger Pernilla.

Caroline Danielsson, ombudsman i Mellannorrland, håller med:

- Så fort en vara är såld har säljaren gjort sitt jobb och ska ha betalt. Om företaget sedan inte får in pengar, ska det inte drabba säljaren.

 I oktober satte man sig åter vid förhandlingsbordet, men med en ny chef. Till Pernillas oerhörda förvåning gav sig den nya chefen direkt och sa att Pernilla självfallet skulle få pengar tillbaka. Efter lite schackrande fram och tillbaka kom man överens om summan 20 000 kronor plus semesterersättning.

- Det är ingen förmögenhet direkt, men det var skönt att få rätt och få tillbaka de stackars kronorna. Det visar att det lönar sig att öppna truten och våga vara obekväm. Fast utan fackets hjälp hade det inte gått -  arbetsgivaren sopade bara bort mig, säger Pernilla Thorsander, som i dag fortfarande jobbar som säljare inom Enirokoncernen. Men på ett annat bolag och med helt annan produkt.

- Det första jag gjorde när jag skulle skriva nytt avtal  var att skanna in det och skicka till Caroline för granskning.