Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Påvens blogg

Twitter, facebook, voddler, myspace, youtube och flickr. Världens sociala medier erbjuder ett oändligt forum för diskussion. Fackförbunden har klivit på tåget. Nu gör påven detsamma.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad

Dagens teknik har omvandlat synen på tid, rum och avstånd. Ungdomarna var först att hänga på. Därefter insåg medierna spridningskraften, makteliten började använda de sociala medierna till sina utspel, och slutligen klev bakåtsträvarna motstridigt på tåget. Nu har även påven Benedictus XVI, enligt The Daily Telegraph slutit sig till skaran " bloggare".

Är själv ingen hängiven facebookare, förstår inte twitter och streamar hellre tv-serier på SVT än voddler. Men skulle påven starta en blogg bara måste man ju ge den en chans. Föreställer mig redan uppdateringarna:

06.30 Steg upp. Valde särken i guld och paljetter. Den röda med frans är ju bara 2009. Var tvungen att ha på mig den höga hatten igen. Den kliar.

10.15 Stod på balkongen och vinkade

12.00 Höll tal. Inga radikala ämnen: 1) Rädda världen från homosexualitet, 2) rädda världen från kondomer, 3) rädda världen från Teletubbies, 4) rädda världen i allmänhet.

14.00 Såg Avatar på bio. Tog min högsta hatt för att retas.

15.45 Stod på balkongen och vinkade.

17.00 Bannlyste Jonas Gardell från Vatikanen.

18.00 Åt middag med en av kardinalerna. Mindes inte hans namn så jag kallade honom Jesus.

19.00 Stod på balkongen och vinkade.

21.00 Inspekterade ägorna i Vatikanen. Det tog sju minuter.

22.00 Bad en bön, tog av hatten och gick och lade mig.

Vatikanen har även försett påven med ett facebookkonto samt en länk till youtube i syfte att sprida det kristna budskapet till den breda massan. Youtubeklippen innebär tyvärr bara små klipp med herr Benedictus läsandes från ett papper. Facebooksidan däremot väntar jag på med spänning. Den som har flest vänner när han dör vinner heter det ju som bekant. Och om påven lyckas ena hela anhängarskaran under en profilsida, ja då vinner han nog- med råge. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.