Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Inte lättare att vara homo i facket

Michael Pannagel, ombudsman på Unionen, funderade länge på om och i så fall när han skulle komma ut som homosexuell på jobbet. Efter flera års tystnad tog han steget. På en fikarast berättade han om sin pojkvän. De allra flesta reagerade med ett "vad kul". Men så fanns det de som såg minst sagt besvärade ut.
Petra Rendik Publicerad
Michael Pannagel, ombudsman på Unionen

- Idag är jag helt öppen med vem jag lever ihop. Om någon misstycker så bryr jag mig faktiskt inte, säger Michael Pannagel.

Han kommer ursprungligen från Österrike. Det var kärleken som lockade honom till Sverige. I 30 år var han gift med en kvinna som han fick 3 barn med. 2001 skiljde de sig och Michael började träffa andra kvinnor men med tiden kände han att det kanske inte var rätt ändå.

Då jobbade han på Sif och där blev han förtjust i en kvinnlig arbetskamrat som senare avslöjade att hon levde ihop med en kvinna. Det var delvis hon som fick Michael att våga träffa män.

- Vi diskuterade mycket, hon och jag. Jag ville att vi tillsammans skulle komma ut på jobbet men hon vägrade. Men våra pratstunder hjälpte mig att ta steget.

Michael upplevde aldrig det som svårt att berätta för sin familj om sin homosexualitet. Men när det kom till jobbet blev han mycket osäkrare. Varför vet han inte.

Enligt Michael existerade inte HBT-frågor på Sif men inom HTF visste han att ämnet åtminstone berördes. När förbunden slogs samman beslutade han sig för att det var rätt läge att komma ut.

- Men mest betydde min kollega på Sif. Att ha någon att prata med, någon i samma situation är oerhört viktigt.

Därför har Unionens HBT-nätverk en viktig funktion att fylla menar han. Nätverket bildades förra hösten för Unionens medlemmar och det visar att förbundet tar HBT-frågan på allvar men man kan alltid göra mer tycker Michael.

- Alla som jobbar inom facket borde får en HBT-utbildning. Vetskapen att personalen har HBT-kompetens är viktig för den som söker fackligt stöd.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.