Förutom att ha koll på kortet, så bör du ha koll på var du använder det:
Var uppmärksam på om bankomaten eller terminalerna inne i butikerna ser konstiga ut. Kontrollera dina kontoutdrag med jämna mellanrum och var väldigt försiktig med att lämna ut ditt kortnummer till personer du inte känner, säger Annika Hernodh, chef för Konsumenternas Bank- och finansbyrå.
Den bedrägeriform som ökat allra mest de senaste åren är så kallad skimning. Det innebär att en kontokortsläsare manipulerats så att den läser av all information på kortet. Bedragarna kopierar sedan över informationen till ett annat kort och kan länsa offrens bankkonton.
I takt med att polisen, bankerna och handeln tagit upp kampen har bedragarna blivit allt mer raffinerade i sina metoder.
Genom att montera en tillsats utanpå bankomater har korten som stoppats in kunnat avläsas, det har också hänt att uttagsautomaterna försetts med falska fronter.
Och på senare tid har det blivit vanligare med skimning inne i butiker där du själv drar ditt kort i en terminal. Bedragarna har lyckats byta ut terminalerna mot falska och monterat kameror vid kassorna för att få tag i pinkoder.
Genom att använda internet kan brottslingarna skicka uppgifterna hundratals mil för att begå brottet i ett helt annat land.
Vilka rättigheter har jag som kund?
Har du blivit av med ditt kort eller blivit bestulen handlar det mycket om hur kortet förvarats och om du varit aktsam. Huvudregeln är att man inte är betalningsskyldig för köp man inte har gjort, men så finns det undantag.
Som till exempel om man har förlorat kortet genom grov vårdslöshet, lämnat bort det till någon annan eller inte spärrat kortet med en gång, säger Annika Hernodh.
Skimning är däremot inget som kan göra dig betalningsansvarig. Det innebär egentligen att det inte är ditt kort som används, det är ett falskt kort. Det är banken som är lurad och det är upp till dem att bestämma hur de vill gå vidare.
I samband med skimning får kunden vanligen tillbaka sina pengar. Så är inte fallet när kunden blivit av med sitt kort. De flesta tvister mellan konsumenter och banker som hamnar hos Allmänna reklamationsnämnden, ARN, handlar om huruvida kunden förvarat kortet på ett betryggande sätt eller inte.
Flera banker är väldigt strikta i sina bedömningar av den grova oaktsamheten när man blivit av med sitt kort. Man grundar sig på ARN:s beslut, som inte speciellt fördelaktiga för konsumenterna, säger Annika Hernodh.
Hur kan då banken veta att det inte är jag som använt kortet? Jo, till skillnad från de förfalskade korten ger alla äkta kort ger ifrån sig ett slags avtryck när det används. För det mesta går det att kontrollera i efterhand vid betalningar i butik eller uttag i automat.
Men om det dras manuella "slippar" är det svårare och bedragarna kan naturligtvis använda skimmade kort för internetbetalningar.
Då får man använda sig av andra bevismedel, har betalningen till exempel gjorts i Portugal när konsumenten bevisligen befunnit sig i Sverige är det inte så svårt, förklarar Annika Hernodh.
Enligt Konsumenternas Bank- och finansbyrå är skimning inte så vanligt i samband med internetköp. Det vanligaste är att tjuvarna gör stora uttag eller handlar kapitalvaror som kan generera snabba pengar.
Hur mycket kortbedrägerierna kostar är något bankerna är väldigt förtegna om, men med drygt 12 000 polisanmälda fall om året rör det sig om stora belopp. Att utreda bedrägerierna är också dyrt och vid skimning avskrivs fallen ofta inom några dagar och kunden får tillbaka sina pengar.
För att omöjliggöra bedrägerier i manipulerade kortläsare håller bankerna och kortutgivarna på att införa kort med ett speciellt chip som anses omöjligt att förfalska, men för att systemet ska fungera krävs helt nya terminaler i affärerna.
Trots att nio miljoner svenska kontokort har försetts med chip är det än så länge bara cirka fem procent av alla kortläsare som har fått den nya tekniken.
Enligt Konsumenternas Bank- och finansbyrå ligger Sverige långt efter många andra länder i Europa på den punkten.