Ett dåligt samvete över bristen på ungdomar. Det är Martin Johanssons förklaring till att han, endast 29 år gammal, blev invald i såväl Stockholms avdelningsstyrelse som HTF:s förbundsstyrelse. Tio år senare har han en lång rad styrelseuppdrag och mycket erfarenhet i sin fackliga ryggsäck.
Jag började som en upprorisk ungdomsrepresentant men har flyttat fokus med åren. Ungdomsfrågorna finns naturligtvis kvar, men man blir äldre, får andra intressen och sakta har jag glidit över alltmer till sociala frågor, säger han.
Åren i förbundsstyrelsen har väl främst lärt mig att välja mina krig (skratt). För även om många saker engagerar, och man vill göra allt på en gång, är det oftast klokast att göra det i tur och ordning.
Martin Johansson växte upp utanför Trollhättan och är enligt egen utsago ett typiskt "Saab-barn". Efter lumpen bodde han ett par år i Hollywood och arbetade hos ett par som skrev filmmusik, en spännande tid för den unge filmintresserade västgöten. Intresset håller i sig än i dag och Martin brukar finkamma den svenska biorepertoaren.
Efter åren i USA började Martin Johansson arbeta som trafikassistent på Arlanda. Martin hann inte mer än bli fast anställd på Sas förrän kollegorna påpekade att han skulle engagera sig i facket.
Det gick väldigt fort. På den tiden tyckte folk att alla som vågade säga emot skulle jobba fackligt. Det var inte så mycket att jag sa emot utan snarare att jag undrade och framförde idéer. Sen har det fackliga egentligen bara fortsatt, förklarar han.
Jämställdheten är den enskilda fråga som engagerar mest. För honom handlar begreppen inte enbart en fråga om kön, utan att ingen människa ska känna sig diskriminerad på något sätt.
Jämställdhetsproblematiken är grunden till mycket av det elände som vi upplever. Många problem i samhället är jämställdhetsfrågor även om vi kallar det något annat. Vi i HTF kan inte göra mer än att driva frågan, visa var vi står och leva som vi lär.
Förutom raden av fackliga uppdrag är Martin även vice ordförande för Stockholm Pride - ett engagemang som tar nästintill en heltidstjänst i anspråk. Men trots det är HBT-frågan* inget Martin Johansson vill profilera sig med inom HTF. Han slår fast att han har betydligt bredare kompetens än så och påpekar att det finns många inom HTF som kan frågan..
Martin Johanssons lugn och erfarenhet som förtroendevald är några egenskaper som skulle göra honom till en bra vice ordförande.
- Jag kan vilja ha resultat snabbt men är lugn och lyssnar på människor. Att jag har varit förtroendevald och därmed vet vilka villkor som gäller och hur man jobbar är viktigt att ha med sig. Jag har suttit länge i både avdelningsstyrelsen och förbundsstyrelsen och har kontakter och erfarenhet.

Hur bedömer du dina chanser att spräcka valberedningens förslag?
- Många avdelningar har nominerat Cecilia, men jag tror inte att det är omöjligt. De som nominerat mig tror på mig och i respekt gentemot dem står min kandidatur kvar. Dessutom är det inte kul om allting är färdigt när man kliver in på en kongress, då blir det inte en riktig kongress. Men i grund och botten tycker jag att i ett förbund med så mycket kvinnor som HTF borde ha en kvinna på en hög post.

Vad skulle du arbetat med om du inte valt att en facklig karriär?
Jag hade nog sysslat med bistånd eller något åt film- och teaterhållet. Jag höll på mycket med det när jag var yngre men numera har jag inte tid. Och så skulle jag vilja studera lite till, exempelvis ta några kurser i statistik eller statsvetenskap och annat jag är intresserad av.

*HBT= homo-, bi- och transsexuella personer

Fakta
Ålder: 39
Bor: lägenhet Vasastan, Stockholm
Familj: singel
Yrke: Production manager på SAS (försöker jobba 50 - 75 procent, resten fackligt)
Fritidsintressen: går mycket på bio, reser, umgås mycket med min familj och hela släkt.
Lyssnar på: Abba, skön jazz, klassiskt.
Ser på: nyheter, naturprogram och dokumentärer
Uppdrag: ledamot av HTF:s förbundsstyrelse, vice ordförande i avdelningsstyrelsen i Stockholm, ledamot av SAS tjänstemannaförening. Vice ordförande för Pride-festivalen.