Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

En brödbakares bekännelse

Jag erkänner, jag har förmodligen passerat gränsen till det extrema. Det är inte normalt att ha levain (en fransk variant av surdeg) på balkongen och surdeg i skafferiet.<br />
Publicerad
Men det har sina poänger och tro det eller ej, men det finns en sund ekonomisk tankegång puttrande tillsammans med dessa sunda jästkulturer. Brödet blir gott, jag vet exakt vad det innehåller och jag får högkvalitativt bröd för en struntsumma. Jag har alltid bakat men det är först de senaste sju åren av mitt 43-åriga liv som det verkligen tagit fart.
Vi köper aldrig bröd - jag bakar allt. Hur vettigt är det då, undrar du kanske? Tar det inte en massa onödig tid?
Nej, onödig tid tar det inte för jag vill ju göra detta. Precis som jag vill promenera 45 minuter till jobbet eller laga mat i en timme eller två. Jag gillar det och jag mår bra av det. Dessutom är det sund ekonomi. Enligt principen många bäckar små gör dessa mina små "tidsödande" egenheter att jag kapar familjens månatliga utgifter med cirka 1500-2 000 kronor, lågt räknat. Visst, den ekonomiska vinsten är en välkommen bieffekt men den största och viktigaste vinsten är bättre kvalitet. Att baka bröd har ett värde i sig som lättast uppskattas när doften av nybakat bröd sprider sig i lägenheten.
Samma sak med det hängivna matlagandet där den stora ekonomiska vinsten är att vi använder alla varor vi handlar, slänger näst intill ingen mat och använder resterna till matlådor. Visst handlar vi "dyra" matvaror som färsk fisk, ekologisk frukt och grönsaker samt gärna hängmörat kött men det blir "billigt" i och med att vi använder varorna fullt ut. Promenaderna till och från jobbet står tillsammans med en timmes tennis i veckan och turerna med hunden för min totala träningskvot. Träningsmässigt är det utomordentligt med 1-3 timmars promenad per dag och det kostar ingenting.
Enligt de senaste folkhälsorapporterna fårdu en mätbar hälsoeffekt omdu är fysiskt aktiv minst 30 minuter om dagen. Detta leder mig in på ytterligare en förnuftighet: Är det bra för hälsan är det bra för ekonomi. Man kan också säga att promenader är en utomordentlig pensionsförsäkring. Att bara satsa på att få penninghögen att växa är en taktik som har uppenbara brister. Man kan lätt få för sig att det bara är pengar som räknas, inte minst när det gäller att planera för ett bra liv på äldre dar. Men vinsten blir dubbel om de ekonomiska investeringarna glatt vandrar hand i hand med hälsan och lusten.
Visst har jag försökt att investera klokt i privata pensionsförsäkringar och fördela min tjänstepension till vanvettigt vinstgivande fonder men mina främsta pensionsförsäkringar är av karaktären laga mat, promenera och baka, kryddat med amortering på bolånet, månatligt sparande till barnens 18-årsdag och långsiktiga investeringar i aktier.
Det mesta av detta är ju uppstyrt sedan länge, 2000 kronor till bolånet och 200 var till barnens fonder, men resten av investeringarna jobbar jag på dagligen.
Inte minst den med formeln promenera, jobba, promenera, laga mat och gå ut med hunden. Och allt som oftast hamnar jag i köket med en degklump snurrande framför ögonen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.