06.00 en kylig lördag i maj. Uppsalas gator ligger fullständigt öde denna okristliga tid på dygnet. Varken bilar eller folk syns till och de enda ljud som hörs är några förryckta koltrastar som håller serenad.
Men vid Vaksala torg bryts tystnaden abrupt. Här är det liv och rörelse och här pågår redan full kommers. Skolklasser, ideella föreningar och folk i allmänhet som röjt sina förråd och vill kränga grunkor blandas med professionella prånglare och morgontidiga konsumenter. De första försäljarna var här redan klockan två för att boka plats genom att lämna ett bord på en utmålad ruta à tre gånger tre meter.
- Fusk, menar Susanne Grundström, som befann sig, och stannade, på sin post klockan fyra i morse.
Strax efter sex är alla 200 platser bokade och om den allra sista platsen blir det om inte slagsmål, så åtminstone väldigt hård och högljudd ordväxling. Två hugade försäljare gör anspråk på den och menar att de var där först.
- Vi hade tur och fick näst sista rutan, förklarar Helene Nordwall och Camilla Godberg nöjt och baxar upp sina prylar på borden de tagit med sig.
- Vi har varit här och sålt massor av gånger tidigare och alltid kommit vid den här tiden och ändå fått plats. Det börjar bli populärt det här.
I många år har Uppsalaborna kunnat sälja eller köpa både begagnat och nytt på lördagsmarknaden på Vaksala torg. Det går att torgföra grejer andra dagar också, men det är lördagarna som är populäraste dagen.
- Det här är bästa lördagsnöjet, säger Ulrika Hård af Segerstad, en trogen marknadsbesökare.
- Numer har jag pojkvän i Stockholm, så jag går inte hit varje lördag längre, men de tre senaste helgerna har jag varit här. Jag tar första bussen från Luthagen 6.17. Jag var visserligen ute i går kväll, men tog det lugnt och tänkte att jag spar pengarna till torget i stället.
Kläder, smycken, porslin, glas och presenter är vad hon brukar spana efter. Hon har till och med köpt sin katt på Vaksala torg. Bästa fyndet, näst efter ett armband från 1820-talet, gjort i lava, som hon köpte som present till sin mamma för 30 kronor.
- Jag gick förbi en antikhandlare på vägen hem och fick smycket värderat till 2000-2500 kronor, berättar hon.
Just som hon berättar om sina fynd, kommer en legendarisk (med Uppsalamått mätt) fyndare förbi. Han köpte en tavla på loppis för en femtiolapp och den inbringade senare 69000 kronor på auktion. Även denna dag har han fyndat.
- Ja, jag har köpt tio Fantomen för en krona styck, det tycker jag är ett fynd.
Det finns faktiskt mycket lite på torget som inte skulle kunna betraktas som fynd. Priserna är låga - man kan köpa böcker för en tia, lampor för en tjuga, cyklar för några hundringar. Det är som en våt dröm för varje skuldtyngd shopoholic. Här finns möjlighet att konsumera bort sin ångest utan att riskera kronofogdens flås i nacken. Mobiler, porslin, flytvästar, spel, tavlor, elektronik, frukt, hembakt bröd, kaffe, kläder, skor, prydnadsföremål, kapplastavar, lego, verktyg, kastruller, blomkrukor, symaskiner, dockspisar, älgfällar, tv-telefoner, trumset, gitarrer, munspel, videoband, vykort, skivor, smycken, byråar - ja, allt finns till salu för löjligt låga summor. Och tycker man det är för dyrt kan man alltid försöka pruta.
- Jag tycker det är en sport att pruta, säger Susanne Grundström. Men man märker på mentaliteten här att folk tycker det är lite läskigt.
- Vad ska du ha för pallen där, frågar en hugad köpare henne och fingrar på en kopälsad Ikeamöbel.
- Vad vill du ge för den, kontrar Susanne, men spekulanten blir svarslös, som för att demonstrera att Susannes tes stämmer.
Lite senare är i alla fall pallen försvunnen, så kanske köparen samlade mod och kom tillbaka och bjöd.
- När min son var liten köpte jag massor här. Som ensamstående mamma var det perfekt att kunna hitta kläder för tio, tjugo kronor plagget. Kanske var det tack vare det man kunde överleva ekonomiskt, säger Lena Holm.
Men i dag är Lena Holm inte här för att köpa, utan för att sälja. Tillsammans med med svägerskan Susanne Holm avyttrar hon kläder, tidningar och krimskrams. De har stått tidigare och "blivit av med lite grejer och haft lite trevligt".
- Fast i dag är det kallt, man måste ha vantar, säger Lena och huttrar i morgonkylan.
Vid ett bord lite längre bort står klass 4c som samlar pengar till en klassresa. Att fixa loppis är ju ett beprövat knep för skolklasser att få in slantar till klasskassan. Oftast brukar det dock innebära lite bestyr för föräldrarna. Lokaler ska bokas, lappar ska sättas upp och sedan kommer det ändå inte så många köpare. Uppsalaföräldrarna slipper sånt bök. Det är bara att ställa sig på torget - det är helt gratis för skolklasser och andra ideella föreningar. Övriga får betala 160 kronor för sin ruta.
- Vi ska till Tallkrogen och sova över och det kostar 14450 kronor, förklarar Henrietta Gerge, som äntligen fått sin dröm om att få stå på torget och saluföra prylar att gå i uppfyllelse.
- Det fattas pengar och vårt mål är att dra ihop 2000 kronor här, förklarar hon.
Framåt eftermiddagen, när solen värmt upp de frusna försäljarna och borden tömts på varor av en växande skock köplystna besökare, har klassen uppnått sitt mål med råge. Slutsumman blir 3500 kronor och Elisabeth Gerge, som arrangerat försäljningen, är nöjd. Av fler anledningar än att målsumman nåddes.
- När barnen är i den här åldern träffas vi föräldrar inte lika naturligt längre. Så det här har varit en kul chans att umgås. Dessutom är det jättebra matteträning för barnen. Och så är det miljövänligt, säger hon.