Till alla larmrapporter kan nu fogas ytterligare en: ungdomar riskerar att få usel tjänstepension. Det är Alecta som i samarbete med omvärldsanalysföretaget United Minds har räknat ut denna trista sanning. Men självklart finns det mått och steg att ta till för alla unga vuxna som vill ha en hyfsad pension.
Det handlar alltså om tjänstepensionerna, som ofta brukar kallas den glömda pensionen. Skälet är att få yrkesverksamma känner till att arbetsgivaren betalar in en premie, en viss procent av lönen, till ett livbolag. Senare faller den ut i form av tjänstepension, som kommer på toppen av den statliga pensionen.
I och med det nya pensionssystemet är det många som bedömer att den statliga pensionen bara kommer att utgöra en låg bas, och att tjänstepensionen blir helt nödvändig för att man ska hålla en dräglig standard som pensionär.
Problemet är att det inte är alla företag som betalar in till de anställdas tjänstepensioner. De företag som har tecknat kollektivavtal gör det. Men allt fler företag ställer sig utanför kollektivavtalssystemet. En del av dem som står utanför följer ändå samma pensionsplan som de skulle ha gjort om de hade varit anslutna.
Andra betalar ut en högre lön till sina medarbetare och uppmanar dem att själva lägga undan till tjänstepensionen. Och så finns det företag som helt struntar i medarbetarnas tjänstepension och i praktiken lägger beslag på pengarna själva.
Det finns ett problem till, och det är att många börjar jobba sent i livet. Etableringsåldern på arbetsmarknaden ligger nu på 29 år för kvinnor och 25 för män. Bara det kan göra en skillnad på många tusenlappar per månad i pension 40 år senare. Vissa räkneexempel visar att det kan röra sig om mellan 4 500 och 9 000 kronor varje månad beroende på hur man räknar.
Det kan bli mycket stora summor. Det beror dels förstås på att den som började tjäna pengar vid 25 får inbetalningar i fem år mer än den som börjar vid 30. Dels beror det på att pengarna under dessa fem år ligger och förräntar sig. Det blir en ränta-på-räntaeffekt som blir svår att komma i kapp, förklarar Eva Adolphson, pensionsekonom på Alecta och en av dem som har skrivit rapporten "Den pensionslösa generationen".
Varför är etableringsåldern då så hög? Det paradoxala svaret är att ungdomar och unga vuxna satsar på utbildning för att de tror att det ska ge dem möjlighet till högre lön. Men det är inte säkert - kopplingen mellan hög utbildning och hög lön är inte solklar. Siffror från Ams visar att var femte arbetslös person har minst två års högskoleutbildning. Och 70 procent av alla yrkesarbetande känner sig överkvalificerade för sina jobb.
Det är inte bara direkta högskolestudier som gör att unga vuxna kommer allt senare in på arbetsmarknaden. Många vill gärna jobba eller praktisera utomlands i hopp om att det ska krydda deras cv. Effekten blir att de missar pensionsinbetalningar under den tiden.
Sammantaget innebär detta att unga vuxna måste bli medvetna om hur pensionssystemen fungerar, något som tidigare generationer inte behövde bry sig om.
Det är ju egentligen onaturligt att vara intresserad av pensionsfrågor när man är ung. Men med dagens system är det nödvändigt att unga sätter sig in i pensionen. De nya systemen är framför allt premiebaserade, vilket gör att det blir viktigt att kunna placera pensionspengarna rätt också, säger Eva Adolphson.
De tidigare systemen kallades förmånsbaserade, vilket innebar att arbetstagaren fick ett löfte om hur mycket hon skulle få ut som pensionär. I premiebaserade system beror utfallet på hur mycket som har betalats in, och hur väl pengarna har förräntat sig under tiden.
Okej, vad ska en ung person göra då? Hoppa av högskolestudierna?
Hon ska i varje fall fundera på om den där extrakursen på högskolan verkligen ökar hennes chanser på arbetsmarknaden, säger Eva Adolphson.
Och hon ska också jobba så mycket som möjligt före och under studierna. Eftersom allt arbete numera räknas i den allmänna pensionen, är de pengar hon tjänar som 16-17-åring också viktiga. Men då gäller det att ha extrajobb hos företag som sköter sina åtaganden.