Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svaga slås ut när arbetsmarknadsåtgärderna minskar

Publicerad

Svaga slås ut när arbetsmarknadsåtgärderna minskar

Det är de allra svagaste som slås ut när staten minskar anslagen till arbetsmarknadsåtgärder. Det visar bland annat situationen i Trollhättan där invandrare utförsäkras från a-kassan sedan arbetsförmedlingen slagit fast att deras kunskaper i svenska är för dåliga.

- Risken finns att allt fler blir utförsäkrade när alu upphör helt från den 1 juli och OTA från årsskiftet 2000. Får man inte någon form av arbete eller åtgärd uppfyller man inte arbetsvillkoret, säger Monica Norberg, föreståndare på SIF:s a-kassa.
I Trollhättan ville arbetsförmedlingen inte anvisa ett antal invandrare till arbetsmarknadsåtgärder då man tyckte att deras kunskaper i svenska var för dåliga. Redan 1995 försvann den så kallade utförsäkringsgarantin, det vill säga den enskildes rätt att kräva en åtgärd för att slippa utförsäkring. I praktiken har dock arbetsförmedlingarna arbetat som tidigare och arbetslösa har fått till exempel ett alu för att fylla arbetsvillkoret. Men nu har vissa åtgärder slopats helt, och arbetsförmedlingarna tvingas strama upp sitt arbetssätt. Alu, OTA (offentligt tillfälligt arbete) och API (arbetsplatsintroduktion) ersattes från den första januari i år av arbetspraktik, en åtgärd som innebär att arbetsgivaren betalar 1000-3000 kronor i månaden för personen i åtgärd.
I stället för de gamla åtgärderna vill Arbetsmarknadsstyrelsen satsa på mer kvalitativa utbildningar för ett fåtal. Konsekvensen blir att åtgärderna inte räcker till alla, vilket i sin tur innebär att många inte uppfyller villkoren för att få a-kassa och utförsäkras.
- Någon utförsäkringsgaranti finns inte längre. Visserligen gör förmedlingarna vad de kan för att hitta åtgärder, men vi ser att fler kan bli utförsäkrade.
Monica Norberg håller med om att man bakvägen smugit in en bortre parentes i försäkringen.
- Jag tycker det är ganska förskräckligt, speciellt för äldre som på grund av sin ålder inte kan få utbildningspraktik och som riskerar att inte få arbetspraktik eftersom arbetsgivaren måste betala för det. Jag ser att många riskerar att hamna i socialbidragsberoende.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.