Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Gärna byst på skrivbordet - men helst påklädd

Du får gärna göra det hemtrevligt på jobbet.<br />Men inte helt efter egen smak.<br />På arbetsplatsen är det nämligen chefen som bestämmer vad som ska hänga på väggen.<br />För allas bästa.<br />
Publicerad
Att du vill inreda med en personlig stil på din arbetsplats är inte så märkligt, eftersom det är där du tillbringar större delen av din vakna tid. Kanske vill du hänga upp en affisch med något liberalt rockband som poserar med konstiga pipor i mungiporna. Kanske vill du ha en byst med Karl Marx, som du ärvt efter morfar, på skrivbordet. Eller kanske vill du vila ögonen på en kalender med lättklädda damer eller herrar emellanåt.
I teorin är det nog ingen som missunnar dig lite hemtrevnad. Problemet är bara att den stil som du trivs med inte nödvändigtvis uppskattas av dina arbetskamrater.
I princip är det därför chefen som avgör vad som är okej att hänga på väggen.
Chefen vill ju att verksamheten ska fungera och det förutsätter att alla i personalgruppen mår bra. Chefen kan förbjuda allt personligt så att ingen blir störd, men som vanligt handlar det om balans och i allmänhet lyssnar chefen in vad de anställda tycker.
Dagens Nyheter uppmärksammade i vintras en konflikt på en arbetsplats, där en anställd tog illa upp av medarbetarens privata affisch som uppmanade till bojkott av Israel. Och det är framförallt värdeladdade budskap med politiskt, etniskt eller erotiskt innehåll som lättast väcker konflikt på arbetsplatsen.
Det klassiska exemplet är väl almanackor med nakna tjejer, som hängde på byggplatser förr, men kring sådant finns det i dag lagstiftning om könsdiskriminering.
På Systembolaget har man ingen uttalad policy kring hur de anställda själva får inreda personalutrymmena. Enligt presstalesman Lennart Agén handlar det i stället om omdöme och sunt förnuft. I första hand är det medarbetarna som styr, men om så krävs är det närmaste ansvarige chef som avgör vad som ska gälla.
-I butikernas lunch-/fikarum jobbar vi aktivt för att skapa en trevlig och avkopplande miljö. Givetvis så accepterar vi inte kränkande budskap av olika karaktär, säger han.
På vissa arbetsplatser har man valt att dra gränsen vid ett enstaka fotografi på de anhöriga. Någon personlig utsmyckning i övrigt är inte tillåten. I andra änden av skalan återfinner man stockholmsföretaget Move Pr, som erbjuder PR- och kommunikationsrådgivning till företag inom IT, Trlekom och konsumentelektronik. På Move Pr är det i princip tillåtet att inreda som man vill kring sitt eget skrivbord.
-Vi har unga medarbetare som känner varandra väl, så här är det en avslappnad atmosfär och högt i tak, säger vd Jan Lindow.
Jan Lindow kan inte erinra sig att det någonsin har uppstått några problem kring de anställdas olika smakriktningar. Trots att den personliga smaken omfattar allt ifrån spektakulära skrivbordslampor och bordsprydnader till affischer, bilder och posters med politiska budskap och filmscener med vålds- eller droginslag.
-Det finns ett slags ironisk humor i bakgrunden när någon sätter upp en sådan bild, som alla är införstådda med. Men om någon verkligen hade tagit illa upp hade jag givetvis bett den anställde att plocka ner den aktuella bilden, säger Jan Lindow.



Eget rum ger större frihet


Eget rum eller kontorslandskap kan vara det som avgör hur du kan inreda omkring dig. Ju mindre privat arbetsplatsen är, desto mer hänsyn krävs av medarbetarna.

Vissa av de anställda på Systembolaget har ett eget kontor, medan den privata sfären för andra inskränks till ett skåp i omklädningsrummet. Och allt vanligare på svenska arbetsplatser är kontorslandskapet, där de anställda sitter som små öar i en stor gemensam lokal.
-Kontorslandskap ställer stora krav på lyhördhet, för här gäller det att inte bara ta hänsyn till arbetsgivaren utan också besökare och arbetskompisar, säger Ulf Werme, till helt nyligen enhetschef på HTF.
Detta innebär i regel en likformad inredning som inte retar någon enskild, liksom standardiserade ljus- och temperaturförhållanden. Något som alltså betyder att alla får anpassa sig till samma norm. Ulf Werme är tveksam till om kontorslandskap är den mest effektiva formen av arbetsplats.
-Människan är byggd för att koncentrera sig på ett telefonsamtal åt gången, men får här ta del av kompisarnas också. Och vissa vill ha radion på och andra inte. Jag tror därför inte att detta är en bra lösning vare sig vad gäller arbetsmiljö eller effektivitet, säger han.
På HTF har man varit i kontakt med medlemmar som funnit inredning och utsmyckning stötande på sin arbetsplats. Framförallt har det handlat om könsdiskriminerande bilder, men också om affischer med anti-fackligt eller rasistiskt budskap.
-Oftast handlar det om okunskap och det har varit lätt att få bukt med dessa problem sedan vi varit i kontakt med arbetsgivaren, säger Ulf Werme.
Han anser att i de fall där den anställde har ett eget rum där ingen annan vistas, ska stor frihet råda kring inredning. Generellt ska man dock undvika sexuella budskap liksom politik och drogliberala motiv, det vill säga värdeladdade bilder och ord. Allt för att inte väcka anstöt.
Man ska dock inte behöva tassa på tå in absurdum, menar Werme, eller behöva ta hänsyn till andras fördomar. Därför är det exempelvis okej med en bild som beskriver homosexuell närhet, även om det inte faller alla medarbetare i smaken.
-Människor ska bedömas efter jobbinsatsen och inte efter sin läggning, säger han.



Vad är okej på arbetsplatsen?


Posters och andra avbildningar med:
-Politiska budskap från etablerade partier: NEJ!
-Politiska kändisar, t ex Che Guevara eller Karl Marx: NEJ!
-Politiska ytterlighetsorganisationer, t ex Sverigedemokraterna, AFA, revolutionär kommunistisk ungdom: Absolut NEJ
-Sexanspelningar, t ex almanacka med lättklädda tjejer eller killar: NEJ
-Icke erotiska avbildningar av kvinnor och män: JA
-Våldsanspelningar, t ex rappstjärna med pistoler i händerna eller filmaffisch med bild där någon blir skjuten: JA (om ej alltför våldsam)
-Droganspelningar, t ex Bob Marley rökande på marijuanacigarett: NEJ
-Populärkultur utan "budskap", t ex filmaffisch, rockstjärna, konstutställning: JA
-Religiösa symboler, t ex krucifix, davidsstjärna, indisk elefantgud: JA (om inte alltför spektakulär)
-Kungen och drottningen: JA
-Ett homosexuellt par som tindrar förälskat mot varandra: JA
-Familjen /anhöriga: JA
Egna prylar som:
-Krukväxter: GRÄNSFALL
-Exotiska prydnader, t ex en Buddhastaty, indisk elefant eller vattenpipa: GRÄNSFALL
-Iögonfallande möbler, t ex zebrarandig stol eller spektakulär lampa: JA
-Guldfisk i en skål: NEJ

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.